I Mose lag ger Gud mycket detaljerade
instruktion kring vilka djur som skulle betraktas som rena och vilka
som skulle betraktas som orena i det gamla förbundet. Även om vi i
det nya förbundet inte är bundna av de regler som gällde i det
gamla förbundet så kan det vara intressant att fundera lite kring
denna indelning. Låt oss läsa det stycke i bibeln som inleder
indelningen mellan rena och orena djur.
3 Mos 11:1-8. Herren talade till
Mose och Aron: Säg till israeliterna: Detta är de djur som ni får
äta bland landdjuren: alla som har helt kluvna klövar och som
idisslar, dem får ni äta. Men dessa får ni inte äta, fast de
idisslar eller har klövar: kamelen, ty den idisslar men har inte
klövar, den skall vara oren för er; klippgrävlingen, ty den
idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; haren, ty
den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er;
svinet, ty det har visserligen helt kluvna klövar men idisslar inte,
det skall vara orent för er. Av deras kött får ni inte äta, och
deras döda kroppar får ni inte vidröra. De skall vara orena för
er.
Det fanns två viktiga kännetecken för
de rena djuren; idisslare med kluvna klövar. Uddatåiga och partåiga
hovdjur har helt olika mag- och tarmfunktioner. Bibelns beskrivning
av de rena djuren gör det uppenbart att det är just mag- och
tarmfunktionen som är den stora skillnaden mellan rena och orena
djur. Vissa djur kan tyckas idissla men de har inte den mag- och
tarmfunktion som Gud kopplar till renheten. De djur som Gud förklarat
rena lever av växter och har ett mag- och tarmsystem som bryter ner
svårsmälta fibrer och utvinner näring ur dessa växtdelar. En
viktig del i den funktionen innebär att djuret idisslar. Idisslare
lever enbart av växter och äter inte andra djur eller småkryp på
marken. Grisen har kluvna klövar men den idisslar inte vilket
betyder att den lever på allt den kan komma över. En gris bökar i
marken och äter rötter, sniglar, och maskar. Uddatåiga djur har en
anatomi (skelett) som gör dem lämpliga att sparka i och bearbeta
marken t ex efter rötter.
Kräldjuren på marken symboliserade
det orena. Ormen krälade på sin buk vilket är ett tecken på
förbannelse. Mose lag har ganska starka formuleringar kring dessa
djur.
3 Mos 11:41-43. Alla smådjur som
kryper på marken är något avskyvärt, de får inte ätas. Alla
smådjur som kryper på marken, vare sig de krälar på buken eller
går på fyra eller flera ben, dem får ni inte äta, de är något
avskyvärt. Gör er inte själva till något avskyvärt genom ett
sådant djur! Akta er för orenheten från dem så att ni inte själva
blir orena!
När Jesus sänder ut sina lärjungar
för att predika om riket ger han dem makt att trampa på ormar och
skorpioner och hela fiendens härskara. De orena djuren på marken
används som en liknelse för ondskans härskara. De rena djuren var
separerade från de orena djuren och sammanblandades inte vare sig
genom maten eller i annat umgänge.
Att kräla på marken eller leva i
jorden hade an stark symbolisk betydelse. Döden var starkt
förknippad med jorden. Av jord är du kommen och jord skall du åter
bliva är ord som uttalas vid en begravning. Stoftet på marken är
rester av det som dött tidigare och de som lever på sin buk på
marken lever sitt liv bland de döda.
Det gamla förbundet är ett jordiskt
förbund som är tänkt som en förebild för det himmelska. Guds
vilja är inriktat på det himmelska, det nya Jerusalem. Vi kan dock
lära oss om det andliga och det himmelska genom de saker som händer
i det jordiska förbundet. Jesus undervisade hela tiden människorna
om det andliga med liknelser från det jordiska.
De rena djuren levde av växter och
frukter i enlighet med den ordning som Gud instiftat i begynnelsen.
Övriga djur hade degenererats och övergett den föda som Gud gett
dem. Vi läser om den ordning Gud initierade i begynnelsen i
skapelseberättelsen.
1 Mos 1:29-31. Gud sade: ”Jag ger
er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i
sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens
fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig,
ger jag alla gröna örter att äta.” Och det blev så. Gud såg
att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det
blev morgon. Det var den sjätte dagen.
Alla djur hade fått gröna växter som
föda. Allt som tiden gick degenererades naturen och endast en del av
djuren levde som Gud tänkt från begynnelsen. De djur som levde
enligt med den ordning som Gud gett i begynnelsen räknades som rena
djur.
Det är rimligt att Gud vill lära oss
något viktigt genom de djur som han kallar rena. De är idisslare
och de tuggar om samma mat flera gånger för att kunna bryta ner det
till näring. Idisslare kan äta hö som innehåller ganska mycket
cellulosa. Människan kan inte bryta ner cellulosa i vårt
matsmältningssystem. Vi är hänvisade till växternas frön och
frukt.
Bibeln talar också om att idissla på
Guds ord.
5 Mos 6:4-9. Hör, Israel! Herren är
vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela
ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. Dessa ord som
jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. Du skall inpränta
dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du
är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. Du
skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett
kännemärke på din panna. Du skall skriva dem på dina dörrposter
och i dina stadsportar.
I ovanstående
stycke finns Guds lag sammanfattad i ett stycke. Jesus citerar denna
text när han får frågan om vilket som är det främsta budet i
lagen.
Matt 22:34-39. Men när fariséerna
fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna,
samlade de sig tillhopa; och en av dem, som var lagklok, ville snärja
honom och frågade: ”Mästare, vilket är det yppersta budet i
lagen?” Då svarade han honom: ”’Du skall älska HERREN, din
Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt
förstånd.’ Detta är det yppersta och förnämsta budet. Därnäst
kommer ett som är detta likt: ’Du skall älska din nästa såsom
dig själv.’ På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”
Det främsta budet
hämtade Jesus från 5 Mos 6:4. Notera de ord som följer det främsta
budet. Det är en uppmaning att lägga Guds ord på hjärtat, att
inpränta dem i dina barn, och att tala om dem vid fyra tillfällen
på dygnet. När du sitter i ditt hus (d v s är hemma), när du är
på väg någonstans, när du ska lägga dig att sova, och när du
stiger upp på morgonen. Texten handlar om att tala Guds ord. Att
upprepa lagen under hela dagen. Beteendet liknar en idisslare. I
detta falla är det andlig mat som tuggas om. Maten bryts ner i
processen och blir till näring och kraft för idisslaren. Gud vill
genom de rena djuren visa oss en hemlighet. Vi förnyas i vårt sinne
genom att idissla Guds ord.
Bibeln tala ganska
ofta om detta. Här är några exempel.
Fil 4:8-9. Och så, mina bröder:
det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är
värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som
förtjänar beröm, ta fasta på allt detta. Vad ni har lärt och
tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall
fridens Gud vara med er.
Josua 1:7-9. Så var tapper och
stark! Följ troget den lag som min tjänare Mose gav dig. Vik inte
av från den åt vare sig höger eller vänster, så får du framgång
i allt vad du gör. Ha alltid denna lag på dina läppar, läs lagens
bok dag och natt, så att du troget följer allt som står skrivet
där. Då kommer allt du gör att lyckas, då får du framgång. Jag
har ju sagt: Var tapper och stark! Låt dig inte skrämmas, bli inte
förskräckt! Herren, din Gud, är med dig i allt vad du gör.”
Ps 119:15-16. Jag skall begrunda
dina befallningar, jag skall ge akt på dina vägar. I dina stadgar
har jag min lust, aldrig glömmer jag ditt ord.
Ps 1:1-3. Lycklig den som inte
följer de gudlösa, inte går syndares väg eller sitter bland
hädare utan har sin lust i Herrens lag och läser den dag och natt.
Han är som ett träd planterat nära vatten - det bär sin frukt i
rätt tid, aldrig vissnar bladen. Allt vad han gör går väl.
När Bibeln talar
om att tänka på Guds ord syftar den på att idissla Guds ord. I
följande länk till grundtexten finner vi en mer exakt översättning
av Ps 1.
Ordet som används
översätts 'meditations of the heart'. En svensk översättning
skulle kunna vara att begrunda i sitt hjärta. När ängeln kom till
Maria med budskapet om att hon skulle bli gravid och föda Guds son,
så säger bibeln att hon gömde och begrundade det i sitt hjärta.
Naturligtvis förstår vi att Marias liv inte kunna bli så som det
var förut efter det att ängeln kom till henne. Hon tänkte på det
som ängeln sade både dag och natt. När hon arbetat i hemmet, när
hon gick till en väninna, när hon skulle lägga sig på kvällen,
och när hon vaknade på morgonen. Hon levde med de orden på det
sätt som Gud visat Israels folk i Mose lag (5 Mos 6:4-9).
Vi är kallade att
vara idisslare av Guds ord. Jesus levde enligt rent enligt lagen. Han
var väl förtrogen med de texter som beskrev det allra viktigaste i
lagen och hur man skulle förhålla sig till lagen genom att idissla
Guds ord.
När Jesus blir
förd ut i öknen för att frestas av djävulen så utspelas en
ordväxling som illustrerar hur Jesus levde och tänkte utifrån
skriften.
Luk 4:1-13. Jesus återvände från
Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar
ute i öknen, där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna
tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig. Då
sade djävulen till honom: ”Om du är Guds son, så befall stenen
där att bli bröd.” Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan
skall inte leva bara av bröd.”
Djävulen förde honom högt upp och
lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen och sade till
honom: ”Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har
lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. Om du
tillber mig skall allt detta bli ditt.” Jesus svarade: ”Det står
skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du
dyrka.”
Djävulen förde honom till
Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade:
”Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån. Det står ju
skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, och: De skall
bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon
sten.” Men Jesus svarade: ”Det heter: Du skall inte sätta
Herren, din Gud, på prov.” När djävulen hade prövat honom på
alla sätt lämnade han honom för en tid.
Jesus fick utstå
tre frestelser. Den första riktade sig till kroppen. Jesus hade ett
fysiskt behov. Han var mycket hungrig och svag. Den helige Ande hade
fört Jesus in i öknen och väglett honom in i en fasta. Djävulen
ville att Jesu kropp skulle ta kommandot istället för Anden. Den
helige Ande leder oss till mat för både kropp och själ. Guds ord
är den viktigaste maten och när vi idisslar den maten får också
kroppen sitt. Människan ska inte leva bara av bröd utan av vart
ord som utgår från Guds mun. Jesus proklamerar själva hjärtat
i lagen, d v s att genom Guds ord kommer människan att leva länge.
5 Mos 6:2. Om du alltså fruktar
Herren, din Gud, du liksom dina barn och barnbarn, och i hela ditt
liv följer alla hans stadgar och bud som jag ger dig, så kommer du
att leva länge.
Nästa frestelse
riktar sig till Jesus själ och sinne. Jesus utsätts för något som
alla kristna förr eller senare ställs inför. Frestelsen i denna
världens rikedom och makt. Att gena i livet och söka sitt eget före
Gud. Jesu undervisning om detta är att du inte kan tjäna både Gud
och Mammon. Det blir tydligt vem som är Mammon när man läser om
den andra frestelsen som Jesus får utstå. Djävulen hade genom lögn
tillskansat sig denna världens rikedomar. Att välja att tjäna
Mammon är att bryta mot det första budet; Du skall inte ha andra
gudar vid sidan av mig. Jesus svarar med ett ord från 5 Mos 6:13
som ingår i samma textsammanhang som uppmaningen att begrunda och
idissla Guds lag.
5 Mos 6:13. Herren, din Gud, skall
du frukta, honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du svära.
I den tredje
frestelsen försöker djävulen få Jesus att sätta Gud på prov.
Djävulen citerar ett ord från Psaltaren. Citatet är hämtat från
en psalm som handlar om hur den som idisslar Guds ord också får
erfara Guds omsorg och beskydd. Jesus har hela tiden visat att Guds
ord bor inom honom och är det som han lever av. Vi läser lite mer
ur det sammanhang där citatet är hämtat.
Ps 91:1-13. Den som bor i den
Högstes skydd och vilar i den Väldiges skugga, han säger: ”Herren
är min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på.”
Han räddar dig från jägarens nät och från den förhärjande
pesten. Han täcker dig med sina vingar, under dem finner du
tillflykt, hans trofasthet är en sköld och ett bålverk. Du behöver
inte frukta nattens fasor eller pilen som flyger om dagen, inte
pesten som smyger i dunklet eller farsoten som härjar i
middagshettan. Tusen kan falla bredvid dig, ja, tiotusen vid din
sida, men du skall inte drabbas. Du skall själv få bevittna hur de
gudlösa får sitt straff. Din tillflykt är Herren, du har gjort den
Högste till ditt värn. Inget ont skall drabba dig, ingen olycka
komma nära ditt hus. Han skall befalla sina änglar att skydda dig
var du än går. De bär dig på sina händer, så att du inte stöter
foten mot någon sten. Över lejon och ormar går du fram, du trampar
på vilddjur och drakar.
Hela sammanhanget
handlar om Guds beskydd från just djävulens makt. Det är
intressant att den sista frestelsen handlar om rädsla och tro. Det
visar att den sista frestelsen är andlig. Det handlar om en test av
Jesu tro. Här står 'prime evil' framför Jesus, vilddjuret
och draken, som Ps 91 talar om. Giftet i frestelsen ligger inte i ett
direkt hot utan i ett indirekt hot. Är du verkligen säker på att
du har ett skydd? Testa och se om Guds ord verkligen är sant. Det är
intressant att även denna fråga finns med i 5 Mos 6.
5 Mos 6:16. Ni skall inte sätta
Herren, er Gud, på prov, som ni gjorde vid Massa.
Versen hänvisar
tillbaka till något som hände under Israels vandringen i öknen.
Vid ett tillfälle kommer folket till en plats där det inte verkar
finnas något vatten. Då knorrar folket och anklagar Mose för att
han skulle ha fört dem uti öknen för att dö. Vad de egentligen
menar är att Gud skulle ha fört dem ut i öknen för att bedra dem.
Naturligtvis är detta endast ett uttryck för en oro och otro. Man
ville ha omedelbara bevis på att Gud var med dem och ville dem väl.
Man tenderade att vilja styra över Gud och att ta sig rätten att
sätta Gud på prov. Visa oss först så ska vi acceptera dig var
egentligen andemeningen i deras ord och handling. Gud hade tålamod
med dem trots allt och Mose slog på en klippa så att vatten
strömmade ut och folket fick att dricka. Berättelsen avslutas med
följande ord.
2 Mos 17:7.
Platsen fick namnet Massa och Meriva, eftersom israeliterna hade
anklagat Mose där och hade satt Herren på prov och sagt: ”Finns
Herren ibland oss eller inte?”
Jesus känner väl
till den berättelse och han svarade djävulen med ett citat från
just 5 Mos 6:16.
Luk 4:12. Men
Jesus svarade: ”Det heter: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på
prov.”
Berättelsen om hur
Jesus bemöter djävulen i frestelsens stund visar oss hur han levde.
Han idisslade Guds ord. Det var hans mat och han förädlade näringen
och kraften i orden genom att idissla. Gud kallade de idisslande
djuren för rena. Det finns en stark koppling mellan att idissla Guds
ord och att leva rent. David funderade mycket på just detta och i Ps
119 ställer han just den frågan.
Ps 119:9-11. Hur kan en ung man
bevara sitt liv rent, så att han håller sig till ditt ord?
Helhjärtat vänder jag mig till dig, låt mig aldrig villas bort
från dina bud. Vad du har sagt bevarar jag i mitt hjärta, så att
jag aldrig syndar mot dig.
Svaret
är: Vad du har sagt bevarar jag i mitt hjärta, så att
jag aldrig synder mot dig.
På samma sätt som
Maria tog emot ängelns ord behöver vi ta emot det skrivna ordet.
Bevara det och begrunda det i ditt hjärta så får du del av Guds
gärning i ditt liv. Lev ett liv som en idisslare.
