Gud skapade solen, månen, planeterna, och stjärnorna, för att lysa
över jorden samt för att skilja
ljus och mörker.
1 Mos 1:14-18.
Gud sade: ”På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja
dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. De skall
vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.” Och det blev så.
Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska
över dagen och det mindre till att härska över natten, och han
gjorde stjärnorna. Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över
jorden, att härska över dag och natt och att skilja ljus från
mörker. Och Gud såg att det var gott.
I grundtexten finns ytterligare en uppgift nämnd för stjärnorna
och det är för att ge människan tecken (vägledning). Vi kan se
det i grundtexten. En ord för ord översättning enligt Strongs
lexikon ger följande på engelska.
1 Mos 1:14. And
said God Let there be lights in the expanse of the heaven to separate a space between
the day and from the night, and let them be for signs and
seasons and days and years.
På svenska skulle blir det något i stil med
1 Mos 1:14. Och
Gud sade: Varde ljus på himlavalvet för att skilja dagen från
natten och låt dem vara för tecken, säsonger, dagar och år.
Gud har alltså skapat himlakropparna för tecken vilket innebär att
Gud kommer att använda dem föra att kommunicera med
människosläktet. Vi kommer att titta närmare på ett antal
tillfällen då Gud verkar teckna till mänskligheten via stjärnorna.
Gud gav också alla stjärnor namn och det är intressant att
konstatera att alla jordens högkulturer verkar ha samma sätt att
benämna stjärnor och stjärntecken.
Ps 147:4-5. Han
bestämmer stjärnornas antal och ger dem deras namn. Vår Herre
är stor, hans kraft är väldig, hans vishet är utan gräns.
Bibeln undervisar att himlen förkunnar Guds härlighet och att
himlavalvet vittnar om hans verk. Det är en förkunnelse som aldrig
tystnar. Det är inte en röst men det är ändå ett budskap. Det är
värt att notera att Bibeln talar specifikt om solens bana som ett
vittnesbörd.
Ps 19:1-7.
Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk.
Dag talar till dag därom och natt undervisar natt. Det är inte tal,
det är inte ljud, deras röster kan inte höras, men över hela
jorden når de ut, till världens ände deras ord. Där har han rest
ett tält åt solen, den liknar en brudgum som lämnar sin kammare,
en hjälte som gläds åt att löpa sin bana. Den stiger vid himlens
ena ände och når i sitt kretslopp den andra. Ingenting är gömt
för dess glöd.
Jobs bok talar en del om stjärnorna och det finns flera intressanta
uttalanden från Gud som är värd att begrunda. I en del av Jobs bok
går Gud till rätta med Job och ställer ett antal frågor till
honom. Några av dem handlar om rymden och stjärnorna.
Job 38:31-33.
Kan du knyta samman Sjustjärnorna eller lossa Orions bälte? Låter
du aftonstjärnan gå upp i rätt tid, leder du Stora Björn och
hennes ungar? Förstår du himlens lagar, får du dess ordning att
gälla på jorden?
Just Sjustjärnorna och Orions bälte är konstinstallationer där de
ingående stjärnorna tros vara sammankopplade via plasma
interaktioner och att de formades ungefär vid samma tid och är ett resultat av samma födelseprocess. Jobs bok indikerar en detaljkunskap om
stjärnorna som stämmer med upptäckter som gjorts i närtid.
Upptäckter som möjliggjorts av moderna teleskop.
I Bibel 2000 har man förenklat översatt det Hebreiska ordet
Mazzaroth med aftonstjärnan. Det är ett poetisk och
språkligt enkelt sätt att hantera något som är betydligt mer
komplext. Det hebreiska ordet Mazzaroth är ett välkänt begrepp och
syftar på alla de stjärnbilder som solen passerar under sin bana
över stjärnhimlen under ett år. Det är en serie med stjärnbilder
som har och har haft stor betydelse för alla högkulturer på
jorden. De är en utvald skara stjärnbilder som ligger i den bana
som solen tar över stjärnhimlen. Texten avslöjar att Gud leder
stjärnbildernas rörelse på himlen. Hela universum är som ett
klockverk med ett skådespel som pågår över året och som också
förändras enligt Guds plan över århundraden.
Stjärnbilden Stora Björn finns inte i Mazzaroth-serien men är en
bild som finns i anslutningen till den serien och som kan sägas vara
en del av kulisserna eller som fungerar som statist i det skådespel
som Mazzaroth formar. Orion är inte heller en del av Mazzaroth. Gud
kopplar stjärnbilderna i Mazzaroth och övriga kringliggande
stjärnbilder till vad han kallar himlens lagar. Himlens lagar är
det som är förutbestämt vad gäller stjärnor och planeters
rörelser.
Gud ställer en intressant fråga till Job. Förstår du himlens
lagar? Med andra ord: förstår du vad som gör att stjärnorna och
planeter rör sig och förstår du varför de rör sig som de gör?
Gud gör också ett tillägg i sin fråga, precis som den första
delen i frågan inte vore svår nog. Får du den ordning som himlens
lagar ger att ske på jorden? Frågan ger oss indikation på att Gud
är verksam på jorden utifrån en plan som också finns att utläsa
i de tecken som han låter himlens lagar visa.
Gud visar Job sin storhet genom den undervisning som vi just läst.
Det Gud säger kopplar tillbaka till skapelseberättelsens ord om
stjärnornas uppgift i skapelsen (1 Mos 1:14-18).
Himlakropparna har också till uppgift att skilja ljus från mörker.
Orden som används för ljus och mörker i samband med himlakropparna
är de samma som används i de första verserna i skapelseberättelsen
d v s när Gud sade ljus bli till och när han konstaterar
att jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker. Dessa
ord för ljus och mörker har en djupare mening och betyder både en
fysisk verklighet och en andlig.
När Jesus skulle födas till världen profeterade Jesaja om ett
stort ljus som skulle tändas för dem som befinner sig i mörker.
Den kända texten som vi läser när vi firar jul innehåller exakt
dessa ord för ljus respektive mörker.
Jes 9:2. Det
folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över
dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.
När Jesus skulle födas vittnade också stjärnorna om vad som var
på väg att ske.
Matt 2:1-6. När
Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några
österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ”Var
finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och
kommer för att hylla honom.” När kung Herodes hörde detta blev
han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets
överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle
födas. De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos
profeten: Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland
hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde
för mitt folk Israel.”
Gud använde stjärnorna för att signalera (teckna) att ett stort
ljus hade inträtt i världen. Morgonstjärnan, Jesus, genom vilket
allt skapat blivit till annonserades genom ett tecken i skyn precis
som Gud angivit i skapelseberättelsen.
Vi kan också notera att när Jesus beskriver vad som ska hända i
den yttersta tiden uttrycker han det på följande sätt.
Matt 24:29-30.
Strax efter den tidens lidanden skall solen förmörkas och månen
mista sitt sken. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens
makter skakas. Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och
då skall alla jordens stammar höja klagorop, och man skall få se
Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet.
Det är uppenbart att stjärntecken åter igen, d v s på liknade
sätt som när Jesus skulle födas i Betlehem, kommer att spela en
viktig roll i att annonsera Jesu andra ankomst.
När himlens stjärnor börjar formera sig och på ett icke slumpvis
sätt och förmedla ett budskap från någon som uppenbarligen har
förmågan att styra dem då skapar det stor oro i maktens hus på
jorden. Vi läser om det efter de vise männens besök hos Herodes.
Matt 2:3. När
konung Herodes hörde detta, blev han förskräckt, och hela
Jerusalem med honom.
Det är uppenbart att Herodes inte kunde uttyda stjärntecknen själv
eftersom då hade han inte varit beroende av att ha kontroll över de
vise männen.
Det finns goda skäl att anta att de vise männen hade kunskap om
Daniel och det som han skrivit och lärt när han var satt som
administratör och rådgivare i det Babyloniska rikets. När man
läser de ord som Daniel skrev ner angående det som skulle ske innan
Jesus föddes (Dan 11) och kombinerar det med det budskap som går
att läsa i de Babyloniska stjärntecknen, som ju finns tillgängliga
än i dag, så kan vi förstå att de vise männen var betydligt mer
insatt i vad som höll på att ske än de flesta i Israel.
Den oro som Herodes kände gav sig uttryck i ett massmord. Det som
hände barnen i Betlehem med anledning av Herodes oro är något helt
obeskrivligt mardrömslikt. Tänk om något sådant skulle ske idag?
Vad skulle vi få se i nyheterna när man ska rapportera om att alla
barn i en stad mördades?
Vad var det då som de vise männen såg? Det första stjärntecknet
i det kretslopp av stjärnbilder som vår sol rör sig genom är
Jungfrun. Berättelsen i Mazzaroth börjar med en jungfru och slutar
med ett lejon. När man studerar berättelsen i Mazzaroth så inser
man att det är berättelsen om Jesu intåg i världen. Namnen på
stjärnorna i stjärntecknet Jungfrun handlar om kvinnans säd som
ska sönder trampa ormens huvud. Vi återkommer med mer detaljer
kring namnen på stjärnorna.
Det är rimligt att anta att de vise männen hade upptäckt en ny
stjärna i Jungfruns stjärnbild eller associerad till den
stjärnbilden. Kanske hade de vägledning från skrifter eller
traditioner från Daniels tid. Det är inte en så orimlig tanke att
Daniel, som var utbildad i all vishet som det Babyloniska riket hade
och som fick synen om vad som skulle ske innan Jesu födelse, hade
fört vidare den kunskapen till de läroböcker och den tradition som
stjärntydarna i Babylon vårdade.
Det är uppenbart att de vise männen förstod att något mycket
speciellt och historiskt viktigt skedde i Betlehem. Hur ska man
annars förklara deras agerande när de finner barnet.
Matt 2:9-12.
Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som
de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade
över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av
stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria,
hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor
och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. I en dröm blev
de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en
annan väg hem till sitt land.
Den uppoffring som resans längd innebar samt gåvornas värde och
innehåll avslöjar att de ansåg detta var en mycket unik händelse.
Det är inte rimligt att anta att de gjort en liknande resa tidigare
eller någonsin senare gjorde något liknande. Det måste ha varit
något som de ansåg mycket stort och signifikant som stjärnan
vittnade om. Det måste finnas en hel berättelse bakom det
sammanhang där stjärnan tändes. Det finns ju en oerhörd mängd
stjärnor och ljus på natthimlen.
Herodes reaktion visar att han tog det som de vise männen sade på
största allvar. Han måste också ha en relation till det som de
berättade. Vi vet att han och hans rådgivare kände till Daniels
skrifter och de Babyloniska stjärnbilderna.
I sammanhanget kan det vara intressant att komma ihåg var Abraham
kom ifrån. Han bodde initialt i kaldéernas land (d v s bland
Babyloniska stjärntydare). Staden Ur är också länkad till
sumererna, och kilskrift visar att de kände till stjärnbilderna och
de olika stjärnornas namn och betydelse.
I 1 Mos 15 får Abraham en syn och i den för Gud honom ut att se på
stjärnhimlen. Gud ber Abraham att berätta om stjärnorna. De flesta
översättningar tänker sig att Abraham räknade stjärnorna. Det
ord som används betyder relatera, berätta eller räkna upp. En av
översättningsmöjligheterna är att räkna. Dock, Abraham hade
redan fått budskapet från Gud om att hans släkt skulle bli som
sandkornen på marken (1 Mos 13:16). Här bekräftas löftet men det
verkar också finnas en ytterligare dimension i den räkning som
Abraham ombads genomföra. Grundtexten ger oss indikation om en sådan
dimension. I Strongs bibellexikon finns en direkt ord för ord
översättning av grundtexten. Den lyder enligt följande.
1 Mos 15:5. And
he brought forth him abroad and said look now towards heaven and tell
the stars if you be able to count them and he said to him; So shall
be your offspring.
Det hebreiska ordet för tell (berätta) och för count (räkna eller
räkna upp) är samma ord. En direkt svensk översättning blir.
1 Mos 15:5. Och
Herren förde honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och berätta om
och räkna upp stjärnorna, om du kan! Så ska din avkomma bli.”
Paulus, som var en skicklig skriftlärd, reder ut begreppen i
Galaterbrevet vad gäller Guds löfte om Abrahams avkomma.
Gal 3:16. Men
nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Och det heter inte:
”och åt dina avkomlingar”, som om det gällde många, utan det
talas om en enda: och åt din avkomma, och det är Kristus.
Det är alltså entydigt att Gud talade om en avkomma (singularis)
nämligen Jesus. Den första stjärnbilden i Mazzaroth är Jungfrun.
Namnen på den starkast lysande stjärnan i stjärnbilden Jungfrun
har det hebreiska namnet Zera, vilket betyder säd. Det är samma ord
som används när Gud säger att kvinnans säd (Zera) ska krossa
ormens huvud (1 Mos 3:15). Nästa stjärna i ljusstyrka heter Al
Tzemech vilket betyder telning (avkomma). Det är samma ord som både
Jeremia och Sakarja använder när de beskriver Jesus som ska komma
(Jer 23:5 och Sak 6:12). Nästa stjärna är Zavijaveh vilket betyder
underbar Gud (se Jes 4:2 där telningen kallas underbar d v s samma
ord som de två stjärnornas namn).
Det verkar som Gud bad Abraham räkna upp namnen på de stjärnor som
fanns i de stjärnbilder som han måste ha känt till sedan
barndomen. När Abraham gjorde det fick han också syn på hela Guds
frälsningsplan som den var skriven i himlen sedan tidernas
begynnelsen. Gud gav honom insikten att hans säd (avkomma) skulle få
vara en del i detta stora. Abraham trodde på det evangelium som Gud
gav till honom i uppräkningen av stjärnornas namn.
Chuck Missler på YouTube ger mer utförlig beskrivning av allt
det som finns berättat genom stjärnornas namn.
Nu kommer alltid vår uppfattning om Gud och hans verk behöva tas emot i tro. Gud ger oss tecken för att vägleda vår tro, men vi lever av tro och inte ännu genom bevis. Bevisens tid kommer också men den är inte nu.
Man kan konstatera att Abrahams tro på det Gud undervisade honom om,
räknandes honom till rättfärdighet.
1 Mos 15:6.
Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som
rättfärdig.
Abraham blev född på nytt genom tron på löftet om Messias
frälsaren. Han trodde när han fick höra evangelium precis som vi
behöver göra för att räknas som rättfärdiga.
I Bibeln är det tydligt att den Babyloniska kulturen härstammar
från Nimrod som var den första härskaren på jorden och eftersom
han var härskare i bland annat Babel, så anses han vara mannen
bakom Babels torn.
1 Mos 10:8-12.
Kush blev far till Nimrod, som var den förste härskaren på jorden.
Han var en väldig jägare inför Herren; det är därför man säger
”som Nimrod, en väldig jägare inför Herren”. Hans rike
omfattade från början Babel, Erek, Ackad och Kalne i Shinar. Från
detta land kom han till Assyrien och byggde Nineve, Rechovot Ir,
Kelach och Resen mellan Nineve och Kelach; det är den stora staden.
Berättelsen om Babels torn är intressant ur många olika
synvinklar. I den berättelsen förstår vi betydelsen av språket
som ett kännetecken för det unika hos människan och som så
tydligt visar människans likhet med Gud.
1 Mos 11:1.4.
Hela jorden hade samma språk och samma ord. När människorna
flyttade österut fann de en dal i Shinar där de bosatte sig. ”Nu
skall vi slå tegel och bränna det”, sade de till varandra. De
använde tegel som byggsten, och som murbruk använde de beck. De
sade: ”Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända upp i
himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över
hela jorden.”
Den ambition som Nimrod och hans folk hade var att bygga ett
världsrike. Det är själva grundtanken i bygget av Babels torn.
Visionen följer en linje som startade med bygget av en stad, vidare
till ett torn, och sedan till ett tempel och en kultur. Babel är den
fallna naturens strävan att bygga sig ett namn. Guds vision för
världen är mångfald och att människan skulle uppfylla hela
jorden. Inte bara en plats. Bygget av Babels torn var ett försök
att motarbeta Guds avsikt och uppdrag d v s att människan skulle
uppfylla jorden, lägga den under sig och på så sätt ära Gud.
Människorna i Babel uttryckte sig på ett intressant sätt. I den
mekaniska översättningen (hebreisk - engelsk) blir texten enligt
följande.
1 Mos 11:4. And they said, come, we will build for us a city and a
tower and his head will be in the sky and we will make for us
a title otherwise we will scatter abroad upon the face of all of the
land.
Vad var det för torn som de byggde? När Bibeln talar om torn brukar
det ofta vara i ett sammanhang av försvarsmurar, d v s en borg med
utsikts torn. Av någon anledning ville man att tornets huvud
skulle nå ända upp till himlen. Vad menas med det? Var Nimrod och
hans gelikar så naiva att de trodde sig kunna bygga ett torn som
bokstavligen nådde förbi molnen och upp till stjärnorna?
Egyptiernas pyramider är höga och betraktas som ett av världens
underverk. Exakt varför man byggde pyramiderna är fortfarande en
gåta men man gjorde sig definitivt ett namn genom byggnationen. En
sak är nog ganska klart och det var att de var kopplade till
Egyptiernas föreställning om det andliga och livet efter döden.
Bygget av Babels torn hade nog också kopplingar till en egen
föreställningsvärld som människorna i Babel börjat utveckla.
Det är ett rimligt antagande att tornet ingick i den Babyloniska
kulturens intresse för stjärnhimlen. Kanske var det ett utsiktstorn
mot himmelen. Man ville att dess huvud (head) skulle nå ända
upp till himlen. Det fanns ju inga andra människor att hålla utkik
efter.
Stjärnhimlen betraktades som en utsiktspost mot framtiden och det
gudomliga. Föreställningen om att stjärnorna är ett fönster mot
det gudomliga har ju sitt ursprung från Gud och finns återgiven i
skapelseberättelsen. Gud gav ju himlens stjärnor den uppgiften. I
och genom kulturen i Babel började människan pervertera stjärnornas
betydelse. Gud hade ordnat så att de skulle vittna om hans
försoningsplan för världen men människan började ägna sig åt
att söka sig själv och sin egen själviska lycka. Man började
dyrka budbäraren i stället för avsändaren. På samma sätt som de
skriftlärda förvrängde Guds budskap och gjorde bokstaven till Gud
i stället för författaren, på samma sätt gjorde Babel stjärnorna
till gudar istället för att ära skaparen. Resultatet av den
processen blev spådom, horoskop och mytologi.
När Gud varnar Israel för avguderi talar han om dyrkan av
himlakropparna på ett speciellt sätt. Gud förstod att himlens
tecken och storhet lätt kunde locka till avguderi.
5 Mos 4:19-20.
När du lyfter blicken mot himlen och ser solen, månen och
stjärnorna, hela den himmelska hären, får du inte låta dig
förledas att tillbe dem och tjäna dem. Dem har Herren, din Gud,
tilldelat alla folk under himlen. Men er har Herren tagit sig an och
fört ut ur smältugnen, ut ur Egypten, för att ni skulle bli hans
eget folk, som ni nu också har blivit.
Gud säger att han gett himlakropparna till alla folk under himlen.
Israels folk däremot har han tagit sig an på ett annat sätt. Gud
kan inte ha menat att han gett himlakropparna som gudar till alla
andra folk. Avgudadyrkan är synd oavsett vem som begår den. Vad
menar då med att Gud gett dem himlakropparna? Om man beaktar att Gud
hade gett tecken på himlen om en kommande frälsning för alla folk
så blir det Gud säger begripligt. Deras räddning fanns beskriven i
himmelens stjärntecken och deras frälsning handlade om att tro på
den plan som Gud visade i himlens sky.
Här kommer en kort sammanfattning av stjärntecknens berättelse.
Universums Herre som skapat himlakropparna kommer till jorden genom
kvinnans säd (jungfrun) som ett offer (stenbocken) som köper
mänskligheten fri (vågen och väduren) från dödens makt
(skorpionen) genom en ny födelse (kräftan) som ger ett levande inre
vattenflöde (vattumannen). Han kommer tillbaka igen (oxen) en andra
gång (tvilling) som en krigare (skytten) för att strida för sin
församling (fiskarna) och slutligen söndertrampa det onda
(skorpionen) i en strid på den stora dagen och han kommer att härska
som domare (lejon) över hela jorden.
Jungfrun – Kvinnans säd ska södertrampa ormens huvud
Stenbocken – Syndabock som bär ut folkets synd i ödemarken
Vågen – Instrument för att mäta upp ett pris för våra synder
Väduren (lamm) - Se Guds rena lamm som borttager världens synd
(priset för vår befrielse)
Skorpionen – Ondskans makt som förgiftar mänskligheten med giftet
i sin gadd
Kräftan – Den nya födelsen när vi får byta skal och förnyas
(alla de namn som använts för detta tecken är djur som byter skal
eller dräkt under sitt liv)
Vattumannen – Jesus lovar att den som tror på honom ska få
uppleva hur strömmar av levande vatten ska flyta fram ur deras inre
Oxen – Som oxen envist återkommer i striden så kommer Jesus igen
för att avsluta det som påbörjats
Tvillingen – Två uppenbarelse som kung här på jorden; en som
ödmjuk tjänare ridande på en åsna och en som segrare ridande på
en vit häst
Skytten – En hjälte som går i strid med ondskans makt och vinner
en evig seger
Fiskarna – Jesus kallar oss att vara människofiskare och bygga upp
hans församling vars symbol är fisken
Lejonet – Lejonet av Juda sätter sig på tronen för att döma var
och en som levt
Till sist. Himlakropparnas positioner på himlen ger oss människor
uppfattning om vår position i både tid och rum. De har skapats för
den uppgiften och genom alla tider har de varit i funktion för att
mäta tid och hjälpa oss navigera. Jesus har kallat dig och mig att
vara ljus. Vi har också uppgiften att påminna om att människans
tid rinner ut och ge vägledning om människans position i förhållande
till Gud. Vi är kallade att uppmuntra och stärka våra bröder och
systrar i tron och vägleda syndaren hem igen till Gud.
