Om ordningen i skapelsen

Skapelseberättelsen består av två delar (kapitel 1 och kapitel 2). Utgångspunkten i den första versionen är en form av kronologisk ordning.

1. Himmel och jord skapas
2. Himlens sky och vår atmosfär skapas
3. Hav och land skapas
4. Växter skapas
5. Sol, måne, stjärnor skapas
6. Vimmel av liv i vattnet och fåglar i luften skapas
7. Vimmel av liv på marken skapas
8. Människan skapas

I den andra skapelseberättelsen verkar ordningen vara enligt följande

1. Gud skapade mannen från jord på marken och blåste liv i honom
2. Gud skapade växter på marken (och planterade en trädgård på en utvald plats)
3. Gud skapade alla djur (i vattnet, på jorden, och under himlen)
4. Gud skapade kvinnan från ett revben från Adam (Adam var i sömn medan detta skedde)

Man kan konstatera att ordningen är den samma förutom att mannen verkar ha skapats först. Dock, i enheten som man och kvinna skapades människan sist av allt. Därmed blir också ordningen den samma i både versionerna. 

Den geovetenskapliga evolutionsmodellen hävdar en annan ordning än den som finns i Bibeln. De vetenskapliga teorierna utgår från att livet uppkom som ett resultat av solen och den energi som solen ger till jorden. Ljus behövs för att liv ska kunna existera. Bibeln talar också om att allt började med att Gud tände ljuset. Den första versen i skapelseberättelsen ger förutsättningarna för liv genom att Gud säger varde ljus.

1 Mos 1:1-4. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

När man läser dessa ord är det lätt att anta att Gud skapade solen först av allt, men så förhåller det sig inte. Det sker först i vers 14.

1 Mos 1:14-19. Gud sade: ”På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.” Och det blev så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

Uppenbarligen var det inte solen som lyste över jorden från början. Växter behöver ljus vilket betyder att växterna uppkom under ett annat ljus än solens. Gud ger oss inte någon egentlig ledtråd till vad det var för ljus, men mycket tyder på att det ljus som tändes var av ett annat slag än det ljus som kommer från solen. Jesus kallas för morgonstjärnan i den formulering som används i Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, i ett sammanhang där jordens öde går mot sitt slut.

Upp 22:12-16. Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet. Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och få gå in i staden genom dess portar. Men utanför är hundarna och trollkarlarna och horkarlarna och mördarna och avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och lever i den. Jag, Jesus, har sänt min ängel till er för att vittna om detta i församlingarna. Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.”

Jesus kallas för den strålande morgonstjärnan d v s det ljus som kom först. Han är också A och O, d v s början och slutet. Det indikerar att det ljus som tändes i begynnelsen var Jesus. Paulus skriver följande:

Kol 1:15-16. Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom.

Återigen så indikerar Bibeln att det första som skedde i skapelsen var att Jesus trädde fram i universum d v s att morgonstjärnan tändes. Vi kan således konstatera att Bibeln har ett helt annat perspektiv än det geovetenskapliga. Utgångspunkten i Bibeln är att det fysiska kommer från det andliga. Bibeln har en världsbild där det andliga existerar parallellt med det fysiska. Detta blir speciellt tydligt vid Jesu uppståndelse.

Joh 20:19-29. På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid åt er alla.” Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan andades han på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.” En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.”

Lärjungarna är bakom låsta dörrar och helt plötsligt står Jesus där och talar med dem. Texten visar oss att han inte var där i skepnad av en ande utan med en fysisk kropp. Tomas får till och med känna på spikhålen i händerna och såret i hans sida. Jesus har en kropp som manifesterar sig i rummet till synes från ingenstans. Jesus har en fysisk kropp som existerar både i den andliga och den fysiska världen. Det var en kropp med fysisk massa både i vår värld och i den andliga.

Berättelsen om Abraham innehåller flera manifestationer av Guds närvaro i formen av en fysisk person här på jorden.

1 Mos 18:1-8. Herren visade sig för Abraham i Mamres lund. Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen. Han såg upp och fick se tre män stå där framför honom. Då reste han sig från sin plats i tältöppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken. ”Herre”, sade han, ”visa mig den hedern att du inte går förbi din tjänare. Låt mig hämta lite vatten så att ni får tvätta av era fötter. Sedan kan ni lägga er och vila under ett träd, så tar jag fram lite mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter – nu när ni ändå har kommit vägen förbi.” De svarade: ”Ja, gör det!” Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: ”Fort, tag tre mått av det bästa mjölet och baka bröd.” Sedan sprang Abraham bort till boskapen, tog en fin spädkalv och gav den till en tjänare, som skyndade sig att anrätta den. Han tog tjockmjölk och sötmjölk och kalven som han låtit anrätta och satte fram åt dem. Själv stod han bredvid dem under trädet medan de åt.

Gud besöker Abraham och gör det som en fysisk person. Att det är en fysisk uppenbarelse blir entydigt när vi betraktar att han satt till bords och åt den mat som Abraham tillredde. I skapelseberättelsen kan vi också läsa om att Gud vandrade i lustgården för att träffa Adam. Det ger oss en tydlig bild om att Gud var närvarande som en fysisk person.

I Bibeln finns många hänvisningar till saker som hände i det andliga i samband med skapelsen. Här följer några exempel.

När Gud talar till Job hänvisar han till vad som skedde när han skapade himmel och jord.

Job 38:4-7. Var var du när jag lade jordens grund? Låt höra, om du vet och kan! Vem bestämde dess mått? Det vet du nog! Vem spände mätsnöret över den? Var fick dess grundvalar fäste, vem lade dess hörnsten, medan alla morgonens stjärnor sjöng och gudasönerna jublade?

Uppenbarligen var hela den andliga världen på något sätt medveten om och betraktade det Gud gjorde när han skapade världen. Det var ett stort ögonblick och alla i himlen var medvetna om och betraktade det som skedde.

Det verkar som om det andliga och det jordiska var sammanlänkat så att skapelsen var en del av den andliga världen. Den värld som fanns då erfor en fysisk växelverkan med det himmelska. Bibeln lär att det var Guds ljus som lyste på jorden så att växter kunde formas över hela jorden. Sedan skapades solen som fick funktionen att i det fysiska underhålla fotosyntesen och förutsättningarna för det liv Gud initierat.

Man kanske skulle kunna uttrycka det så här. När Guds ljus rent fysiskt lyste på jorden skedde livets mirakel och jorden frambringade växter av alla olika arter. Då skedde något som upphävde dödens lag, ja som upphävde de lagar som ökar entropin d v s ökar oordningen. Under den perioden ökade ordningen och entropin minskade.

Jesus hade också en speciell uppgift kopplad till skapelsen.

Matt 13:34-35. Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem, för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Jag skall låta min mun tala i liknelser, jag skall ropa ut vad som har varit dolt sedan världens skapelse.

Bibeln undervisar att de liknelser som Jesus undervisade var om saker som varit dolt sedan världens skapelse. Det betyder att det finns en koppling mellan Jesu undervisning och skapelseberättelsen. Jesus uppenbarar något som fanns i Guds plan redan från början. Jesu undervisning om himmelriket var något som Gud redan från början hade tanke att dela med människan.

När Jesus talade om den tidens slut och om den kommande domen ger han följande besked till fåren som följt honom.

Matt 25:34. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse.

Återigen kan vi se att det finns något som väntat på Guds utvalda sedan världens skapelse. Det finns en högre ordning i skapelsen som inkluderar andliga värden och som redan vid skapelsen inkluderar slutet på tiden. Den andliga världen var mycket påtaglig i skapelsen och den bar själva kärnan i det som skedde.

Under historien är det bara vid några få tillfällen som det andliga och det fysiska verkligen kommit i kontakt med varandra. 

Ett tillfälle var under Israels uttåg ur Egypten och ett annat när Jesus vandrade här på jorden.

När Mose talar till Israels folk innan de ska gå över floden Jordan in i det land Gud lovat dem betonar han för dem att det de fått uppleva som nation är något helt extraordinärt som aldrig tidigare hänt på jorden. Det extraordinära inkluderar en fysisk manifestation av Guds närvaro mitt ibland dem i form av en eldstod om natten eller en molnstod om dagen. De hörde hans röst men de kunde inte se Gud. Efter syndafallet var det farligt för människan att ha fysisk kontakt med Gud. Det kände Israels folk på sig och bad Mose att han skulle vara deras företrädare så att de inte skulle göra bort sig och förgöras.

5 Mos 4:32-37. Utforska hur det var i gamla tider, innan du fanns, alltsedan den dag då Gud skapade människorna på jorden, och fråga från himlavalvets ena ände till den andra om något så stort som detta har skett eller om någon har hört talas om något liknande. Har något folk hört Guds röst ur elden, så som du har gjort, och ändå förblivit vid liv? Eller har någon annan gud ens försökt hämta ett folk ur ett annat folks våld, med prövningar och tecken, under och krig, med stark hand och lyftad arm och med skräckinjagande stordåd, så som Herren, er Gud, gjorde med er i Egypten, inför dina ögon? Du har själv fått se detta för att du skulle förstå att det är Herren som är Gud, det finns ingen annan än han. Från himlen lät han dig höra sin röst för att fostra dig. På jorden lät han dig se sin väldiga eld, och du hörde hans ord ur elden. Eftersom han älskade dina fäder och utvalde deras efterkommande förde han själv ut dig ur Egypten med sin stora kraft.

Berättelsen om Israels folks uttåg ur Egypten innehåller en manifestation av Guds närvaro som också betydde ett långtgående ansvar för de som fick uppleva närvaron. Den typen av andliga erfarenheter har alltid med sig ett särskilt ansvar som kan vara svårt för människan i sin fallna natur att bära. Situationen var extraordinär eftersom de fick ta del av saker som hörde till en annan dimension. Just på den platsen i tid och rum möttes två dimensioner på ett sätt som inte hänt tidigare.

Jesu närvaro här på jorden beskrivs på följande sätt av profeten Jesaja.

Jes 9:2-7. Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds vid skörden, som man jublar när bytet fördelas. Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades. Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld. Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans rike. Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt. Herren Sebaots lidelse skall göra detta.

De under och tecken som Jesus gjorde manifesterade ett möte mellan det andliga och det fysiska på ett sätt som var unik. Varje under som sker kommer från den andliga världen och dessa andliga manifestationer skänker världen ett andligt ljus som påverkar allt här på jorden. Jesu verk under ett antal år ändrade historiens gång. Romarriket som hade makten och som förföljde de kristna blev till slut tvungen att böja sig för Jesus och dess struktur förändrades i grunden.

Vid ett tillfälle tog Jesus med sig några av sina närmaste lärjungar på ett berg. Där fick de vara med om ett möte där det andliga och det fysiska smälte samman.

Matt 17:1-8. Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom. Då sade Petrus till Jesus: ”Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.” Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.” När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte rädda.” De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.

Texten ger oss inblick i vilket sorts ljus som uppfyllde jorden när Gud sade ”Ljus bli till!” i skapelsens början. Lärjungarnas berättelse visar oss att Jesus lyste som solen vilket ger oss en klar bild av att det var ett mycket intensivt ljus. Solen har inte bara ett starkt ljus utan ljuset för med sig en värme som ger förutsättningar för liv. Solens ljus har ett innehåll som vid en för stark exponering kan leda till skador i våra celler. Energirika fotoner kan slå sönder cellens DNA-information och skador kan ge upphov till genetiska defekter som bryter ner livet. Hudcancer är ett exempel. Jordens atmosfär innehåller ett filter som skyddar oss människor från strålningen. Berättelsen om Noas flod ger oss en indikation på att detta skydd var starkare före floden i det att regnbågen som naturfenomen inte hade varit synlig förut.

Guds ljus har ett innehåll som ger liv och helar. I det ljuset går saker från oordning till ordning. Mutationerna som sker i Guds ljus är alla funktionella och ordnade.

Om man ska förstå Bibeln måste man först ha insikt om att dess beskrivningar inkluderar både en fysisk verklighet och en andlig verklighet. Under skapelseprocessen var dessa verkligheter sammankopplade. När Jesus kommer tillbaka kommer sammankopplingen att återkomma. Jesu återkomst innebär en återkomst av en andlig dimension här på jorden.

Paulus uttrycker det så här.

Rom 8:19-21. Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.

Enligt Bibeln så väntar hela skapelsen på att Guds söner skall uppenbaras. Vilka är då Guds söner? Den förstfödde vet vi mycket väl vem det är, det är Jesus. Ibland Guds söner räknas också de som blivit födda på nytt genom tron på Jesus.

Rom 8:22-23. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.

Vi kommer att nå fullheten i vårt barnaskap när vår kropp förvandlas och vi får en fysisk access till både det jordiska och det andliga. Paulus är väldigt tydlig med att den kroppsliga uppståndelsen ligger framför oss och att det är en milstolpe i den historiska utvecklingen för hela universum.

1 Kor 15:35-44. Nu undrar någon: ”Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?” Vilken enfaldig fråga! Det du sår får inte liv om det inte dör. Och när du sår är det inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn eller något annat frö. Men Gud ger det den gestalt han har bestämt, och varje frö får sin egen gestalt. Alla kroppar är inte likadana, människorna har sina, boskapen sina, fåglarna sina och fiskarna sina. Vidare finns det himmelska kroppar och jordiska, men de himmelska har sin glans och de jordiska har en annan. Solen har sin glans, månen sin och stjärnorna sin. Ja, alla stjärnor har olika glans. Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft. Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande.

I textens sista mening konstaterar Paulus att om det finns något fysiskt så finns det något motsvarande andligt. Det Paulus talar om är en ny födelse av allt skapat. I den födelsestunden blir det inte längre en åtskillnad mellan det andliga och det fysiska. Det är som om en täckelse lyfts av det fysiska och en rullgardin rullas upp i hela universum. Helt plötsligt öppnas dörren till den port varifrån allt fysiskt har sitt ursprung.

Gud skapade en lustgård på jorden, en plats där det andliga och det jordiska möttes. Lustgården hade en avgränsad dimension här på jorden. I lustgården vandrade Gud som en person.

1 Mos 3:8. De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud.

Lustgården var sammankopplad med himlen och vi kan se i Uppenbarelseboken att den platsen (lustgården) finns kvar i himlen.

Upp 22:1-2. Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken.

Den porten till den plats där himmel och jord möttes (där det andliga och jordiska sammanflätas) stängdes en gång och har vaktats av keruber sedan dess.

1 Mos 3:23-24. Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen. Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd.

Vägen till det andliga livet vaktas av ett ljungande svärd d v s det levande Guds ord Jesus Kristus. Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. De som tar emot Jesus och tvättas rena har ett löfte att få komma tillbaka till den plats där det fysiska och det himmelska möts.

Upp 22:14.Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och få gå in i staden genom dess portar.

Bibeln talar om det som ska hända när universum omvandlas. Det bildspråk som används indikerar att själva himlen ska rullas ihop och att jorden ska skakas i grunden och byta skepnad.

Jes 34:4. Himlens stjärnor skall falna, himlen rullas ihop som en bokrulle, alla dess stjärnor vissnar och faller som vissna löv från vinrankan, som skrumpna fikon från trädet.

Jordens kläder kommer att bytas ut. Det är som att ömsa skinn eller som när en fjäril tar sig ur sin förpuppning och träder in i ett nytt liv.

Ps 102:26-27. En gång lade du jordens grund, och himlen är ett verk av din hand. De skall förgås, men du består, de är plagg som slits ut, du byter ut dem som kläder och de är borta.

Bibeln talar också om att det kommer en tid då jordens bana skall ändras.

Jes 13:9-13. Skoningslös kommer Herrens dag med vrede och glödande harm. Jorden skall läggas öde, syndarna skall han förinta. Himlavalvets alla stjärnor skall sluta att lysa. Mörk skall solen gå upp, månen skall mista sitt sken. Jag skall straffa jorden för dess ondska, de gudlösa för deras synd. De fräckas högmod skall jag kväsa, kuva tyrannernas stolthet. Människor blir mer sällsynta än guld, ovanligare än guld från Ofir. Ja, himlen skall skälva och jorden skakas ur sitt läge genom Herren Sebaots raseri på hans flammande vredes dag.

I Uppenbarelseboken sammanfattas alla dessa perspektiv i ett sammanhållet stycke.

Upp 6:12-17. Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Och det kom en väldig jordbävning, och solen blev svart som en tagelsäck, och hela månen blev som blod. Och himlens stjärnor föll ner på jorden, liksom höstfikonen faller från trädet när det skakas av stormen. Och himlen drogs undan som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser, och jordens kungar och de höga herrarna och härförarna och de rika och mäktiga och alla, slavar som fria, gömde sig i hålor och bland klippor i bergen och sade till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras stora vredesdag har kommit, och vem kan då bestå?”

Texten avslutar kapitel 6 i Uppenbarelseboken och i början på kapitel 7 kan vi läsa om hur folk från alla länder och stammar är samlade inför Guds tron. Det verkar som om beskrivningen i kapitel 6 visar oss hur det kommer att upplevas när jordens omvandling sker. Himlen ska dras undan som när en bokrulle rullas ihop.

Hebreerbrevets författare citerar Ps 102 och ger oss återigen bilden av att universums kläder kommer att bytas ut och det kommer ske in process som liknar ett klädbyte där de gamla kläderna rullas ihop och läggs undan.

Hebr 1:10-12. Du, Herre, lade i tidens början jordens grund, och himlarna är dina händers verk. De skall förgås, men du förblir. De skall alla nötas ut som en mantel, du skall rulla ihop dem som en klädnad, ja, som en mantel skall de bytas ut. Men du är densamme, dina år har inget slut.

Paulus visar oss att den Helige Andes närvaro här på jorden ska betraktas som ett förskott på allt det som kommer att hända (Rom 8:22-23). Om man betänker hur det var förra gången som jorden fick nya kläder så inser vi att det är något mycket väsentligt i detta att den Helige Ande kommit ner till jorden. Förra gången det begav sig beskrevs det på följande sätt i Bibeln.

1 Mos 1:1-3. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade: ”Varde ljus”; och det vart ljus.

Vi befinner oss just i ett läge där Guds Ande på nytt svävar över jorden. Idag är jorden är på nytt i oordning och mörker råder till viss del. Fadern är snart redo att säga varde ljus igen och morgonstjärnan kommer på nytt att kliva in i världen. Ingen vet den exakta stunden när det kommer att ske men det är samma dignitet på den händelsen som när Gud sade varde ljus förra gången. I Matteus beskriver Jesus med egna ord det som kommer att ske vid tidens slut.

Matt 24:29-36. Strax efter den tidens lidanden skall solen förmörkas och månen mista sitt sken. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och då skall alla jordens stammar höja klagorop, och man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet. Och han skall sända ut sina änglar vid ljudet av en stor basun, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra. Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

Guds Ande är på plats på jorden och verkar i alla de som är födda på nytt. Han rör sig och vibrerar över jorden. Alla förutsättningar finns för att en ny dag ska bryta fram. Själva himlen skall öppnas och en ny dimension bli tillgänglig för oss. Nya förutsättningar uppenbaras. Jorden kommer att födas på nytt och bli del av en större verklighet än den vi känner. Våra kroppar kommer att förvandlas och vi kommer att kunna röra oss i en ny dimension. Det är den kristnes hopp. Jesus har gått före och han har skapat förutsättningarna för oss i denna nya värld.

När man läser skapelseberättelsens första verser kan man ana hur Gud spänner upp dimensionsbegränsningen för jorden. Han verkar spänna upp och sträcka upp en avgränsning över himlen där han senare kommer att placera sol, måne och stjärnor.

1917 års översättning:

1 Mos 1:3-8. Och Gud sade: ”Varde ljus”; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen. Och Gud sade: ”Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.” Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så. Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.

Bibel 2000:

1 Mos 1:3-8. Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen. Gud sade: ”I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.” Och det blev så. Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

Innan solen, månen och stjärnorna fanns skapade Gud ett valv (eller ett membran) i rymden som han kallade himlen. Texten tyder på att Gud skapade en avgränsning i rymden. En avgränsning mellan olika delar och att avgränsningen utgjordes av ett membran. När denna avgränsning var klar skapade Gud himlakropparna.

Jesu ord om att himlens stjärnor skall falla från skyn och himlens makter skakas kan kopplas till de ord som Jesaja skriver.

Jes 34:4. Himlens stjärnor skall falna, himlen rullas ihop som en bokrulle, alla dess stjärnor vissnar och faller som vissna löv från vinrankan, som skrumpna fikon från trädet.

När himlens stjärnor faller (Jesu ord) verkar det som om något händer med det membran som Gud spänt upp innan han skapade stjärnorna. Jesus visar oss att skapelsens ord om ett membran inte kan betraktas som en barnslig föreställning om en platt jord med ett himlavalv där stjärnor är uppklistrad. Jesus bekräftar skapelseberättelsen och det gör också flera av profeterna. Även uppenbarelseboken bekräftar bilden av ett membran uppspänd som en avgränsning i rymden.

Vi kan konstatera att det inte finns ett fysiskt membran att hitta i rymden. Avgränsningen, om den finns vilket Bibeln säger att den gör, måste vara av ett annat slag. Det är nära till hands att tänka sig detta membran som en avgränsning mellan det jordiska och det andliga. Jesu ord om hur han kommer att komma tillbaka på himlens skyar indikerar att det andliga har en lokalisering ovan jorden d v s någonstans där ovan i rymden. När membranet rullas ihop kommer himlen att öppnas och himmel och jord är inte längre separerad. Det är som om jorden får tillgång till ytterligare dimensioner.

Skapelseberättelsen utgår från att jorden var i oordning när Gud klev in på scenen. Det betyder att det finns en förhistoria som Bibeln inte ger oss någon information om. Under de åtta första verserna fanns inte ett membran mellan det andliga och det jordiska. Det andliga och det jordiska var således inte åtskilda som det senare blev. Gud själv var ljuset på jorden fram till vers fjorton och att alla växter formades i det ljuset. Man måste ha detta med sig när man försöker förstå skapelseberättelsens ordningar. De förutsättningar som nu råder rådde inte i begynnelsen vilket är något som inte beaktas i vetenskapliga modeller. Bibeln lär att när Gud spände upp membranet mellan det andliga och det jordiska då försvann också möjligheten att spåra vårt ursprung.

Vetandes gräns sattes när Gud skilde det andliga och det jordiska. Jesus beskriver vetandets problem när han talar om att födas på nytt. Kom ihåg att den nya födelsen startar med de som tar emot Jesus men att begreppet handlar om hela jorden.

Joh 3:5-8. Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.”

Livets ursprung är andligt. Det lever vidare sedan dess via födelser i köttet. När det gäller det som är fött av Anden så vet vi inte varifrån det kommer eftersom det inte är av denna världen. Dörren från vilket vinden kom är stängd i den tidsperiod som vi lever i nu.

Dock, när Jesus sa att han skulle sända Anden hit till jorden igen så var det något högst anmärkningsvärt. Då startade en liknande process som i första versen i skapelseberättelsen. Förra gången handlade det om en skapelse men denna gång handlar det om en födelse. Bibeln är entydig i att något mycket stort väntar för hela skapelsen.