En profet i sin hemstad

Evangelierna beskriver ett tillfälle när Jesus kom till en stad och hela besöket verkar ha blivit ett misslyckande. Det är när han kommer till sin hemstad Nasaret. Jesu gärning på jorden börjar med att han blir döpt av Johannes och den Helige Ande kommer över honom. Johannes hör Gud säga att detta är min älskade son och den Helige Ande kommer över honom i formen av en duva. Den Helige Ande leder honom ut i öknen för en period av bön och fasta. I slutet av den perioden träder djävulen fram för att fresta honom. Jesus övervinner frestelsen och går in i Galileen där han samlar sina första lärjungar från några av dem som följde Johannes. En av de första saker som händer är att Jesus deltar i ett bröllop i Kana. Vi förstår från texten att Jesus inte gjort några tecken i offentligheten tidigare. Det framgår inte ur texten om Jesus hade botat någon som var sjuk innan. Om det hade hänt så var det inte i en sådan offentlighet att man betraktade det som ett tecken.

Det står att Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet. Jesu mor, Maria från Nasaret, är också med vilket kan betyda att bröllopet hade någon länk till Nasaret eller till Jesu familj. Maria är den som uppmärksammar Jesus på ett problem, ett pinsamt problem. Då det verkar engagera Maria på ett rent personligt plan antyder det att Maria på något sätt kände sig delansvarig.

Joh 2:3-11.Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: ”De har inget vin.” Jesus svarade: ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.” Hans mor sade till tjänarna: ”Gör det han säger åt er.” Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. Jesus sade: ”Fyll kärlen med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ”Ös upp och bär det till bröllopsvärden”, och det gjorde de. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom – men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet – ropade han på brudgummen och sade: ”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.” Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Den sista meningen i texten visar oss något intressant; Han uppenbarade sin härlighet genom de tecken som han gjorde och tecknen gjorde att lärjungarna trodde på honom. Detta var det första tecken som Jesus gjorde. Maria, som verkar var djupt engagerad i det som sker på bröllopet, ger tjänarna instruktioner vilket tyder på att Maria hade en officiell ställning på bröllopet och att hon i den situationen ber Jesus om hjälp. Jesus hamnar därmed i en besvärlig situation. Hans tid är inte riktigt inne att träda fram inför världen, men hans mor behöver hjälp. Hedra din fader och din moder lyder Mose lag. Det är förståeligt att Jesus utbrister; låt mig vara, kvinna! Situationen visar att Marias behov är något som inte kan föras åtsidan om det väl har uttalats i en bön.

Bibeln kallar undret i Kana ett tecken. Vad var det för tecken? Jesus bad tjänarna fylla reningskärlen med vatten. Vatten är en bild på Guds ord och sanning. När vattnet bärs fram förvandlas det till vin, en form av levande vatten som levandegör kroppens känsloliv. I det nya förbundet har lagens ord (vattnet) blivit levande och påverkar vårt känsloliv.

Trots att tiden inte är riktigt mogen för att Jesus skall kliva fram och visa sin härlighet så gör han det eftersom hans mor ber om hjälp. Texten lär oss att Gud ser våra behov och sträcker ut en hand till hjälp även om det inte alltid är rätt tid. Marias tro på Jesu kraft är förunderlig. Hon begär hjälp av sin son och överför ansvaret på honom i det att hon säger till tjänarna; gör det han säger till er!

Maria kräver inte ett under men hon överlämnar problemet till Jesus. Jesus löser situationen utan att det behöver bli någon stor uppståndelse. Endast de närmaste vet vad som egentligen sker och brudgummen får ta emot lovord för de gåvor som serveras.

Vi kan lära oss av Marias sätt att agera. Lämna över problemen på Jesus i tillförsikten om att han har omsorg om er och det som är ert ansvar. Maria handlade i tro när hon talade ut instruktionen till tjänarna.

Lukas beskriver hur Jesus efter det att han frestats i öknen går ut i Galileen och predikar om riket.

Luk 4:14-15. Med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten. Han undervisade i deras synagogor, och alla lovprisade honom.

Nu ser vi att Jesus träder fram i full kraft och ryktet om honom sprids snabbt. Det står att han undervisade i deras synagogor och alla lovprisade honom. Ryktet måste ha nått Jesu hemstad Nasaret. Det är också sannolikt att undret i Kana var känt i Nasaret eftersom Maria var så djupt involverad i festen. Under sin vandring i Galileen så kommer han till slut hem till Nasaret.

Luk 4:16-23. Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: ”Är det inte Josefs son?” Då sade han till dem: ”Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.”

Av texten förstår vi att Jesus kom till Nasaret några dagar innan sabbaten. Man får utgå från att det fanns en hel del nyfikenhet kring Jesus och när det var tid att samlas i synagogan under sabbaten var nog hela staden på plats och allas blickar riktades på honom. Det är liksom självklart att Jesus skall säga något. Det måste ha legat en spänning i luften som var påtaglig.

Vad fanns det för förväntan? Hur tänkte man i sina hjärtan? Vad var det Jesus såg när han tittade ut över de som samlats i synagogan?

Jesus läser ett ord från skriften. Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Sedan lägger han till följande ord till församlingen. I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig. Jesus utmanar alla som finns i synagogan. Texten han läst handlar om den smorde, Messias konungen som judarna väntade på. Det förstår alla. När han säger att texten gått i uppfyllelse inför dem som hör honom så kan det tolkas som ett anspråk på att vara Messias, den utvalda.

Man skulle också kunna tolka Jesu ord på det sätt som Nikodemos gör när han besöker Jesus.

Joh 3:2. Han kom till Jesus en natt och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.”

Nikodemos deklarerar att Jesus är en lärare. Han går inte längre än så i sitt uttal men inom honom finns en undran om inte denne Jesus skulle kunna vara den smorde, Messias. Folket i Nasaret känner nog att just detta ligger i luften och nu, mitt ibland dem, tar Jesus steget ut och deklarerar att Guds Ande är över honom till att förkunna ett glädje bud för de fattiga, befrielse för de fångna, syn för de blinda, frihet för de förtryckta, och ett nådens år från Herren. Allt det som ryktet säger om honom.

I vår tid skulle vi nog fyllts av funderingen; vad betyder alla dessa fina ord? Menar Gud de som är fysiskt blinda eller de som är själsligt eller andligt blinda?

Bibeln visar oss, allt i från skapelseberättelsen till profeterna, att allt det som är fysiskt har en andlig motsvarighet. Vi har fysiska ögon och vi har andliga ögon. Jesus kom för att hela båda. Han helar oss fysiskt för att vi ska förstå att det andliga helandet är verkligt. Vad är lättare att säga dina synder är förlåtna eller stå upp och tag din säng och gå?

Matt 9:1-8. Han steg i en båt och for över sjön till staden där han bodde. Där kom de till honom med en lam som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna.” Några skriftlärda sade då för sig själva: ”Han hädar ju.” Jesus såg vad de tänkte och sade: ”Varför bär ni onda tankar i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bår och gå hem.” Och mannen steg upp och gick hem. När folket såg det greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människorna.

Av ovanstående text kan vi förstå att bibeln är inte begränsad till det ena eller det andra. Jesu kallelse och smörjelse gällde hela människan och inte bara en del av människan. Gud använder det som vi kan se med våra fysiska ögon för att vi skall förstå sådant som inte kan ses med ögonen.

Jesus har genom sina ord tagit situationen i Nasaret till sin spets. Det är alltid så när Jesus säger något. Hans ord sticker ut och en fråga blir brännhet, nämligen; vem är Jesus? Endera är Jesus den han säger sig vara eller också står hela staden inför en skandal av oerhörda mått. Spänningen är förståelig.

Man måste komma ihåg att i synagogan finns hans barndomskamrater, och troligtvis hans bröder, men även Maria och Josef. Det är rimligt att Jesus bodde hos dem när han var i Nasaret. Vad var det som provocerade dem?

Man börjar tala med varandra sinsemellan och frågar sig; är inte detta Josef's son? Aha, kanske handlar det om avundsjuka? Mänskliga tankar fyller deras sinne och de säger; vi känner ju Josef väl så vad skulle vara så speciellt med Jesus?

Jesus känner av det som sker och förekommer dem i deras tankar.

Luk 4:24-30. Sedan sade han: ”Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.” Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

Den här berättelsen finns återgivna i fler av evangelierna vilket tyder på att dess budskap är viktigt. De exakta orden kring hur en profet betraktas i sin hemstad varierar något. Matteus talar om att en profet blir ringaktad i sin hemstad och i sitt hem.

Matt 13:57. En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem.

Att Matteus nämner ringaktad i sitt hem verkar tyda på att konflikten i Nasaret även drabbade Jesu hem. Markus talar om att en profet blir bara ringaktad i sin hemstad, bland släktingar och i sitt hem. Det är en ännu mer precis formulering som verkar tyda på att även Jesu familj var delaktig i det som skedde i Nasaret.

Mark 6:4. En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem.

För att förstå hela sammanhanget behöver vi fundera på vad som menas med en profet i bibeln. I den text som Jesus läser i synagogan förklaras begreppet profet. Han läser; Herrens Ande är över mig för att förkunna....

En profet blir man när Guds Ande är över en och man har ett budskap från Gud. Jesus säger att en profet blir ringaktad och inte erkänd i en miljö där personen är känd utifrån jordiska betingelser
d v s familj, sammanhang, eller jordisk status. De jordiska betingelserna är sådant som vi mäter varandra utifrån när den sociala rangordningen omedvetet fastställs. Berättelsen om Jesu besök i Nasaret handlar om oss, dej och mej. Det handlar om ett hinder som vi alla har när det gäller att ta emot de gåvor som Gud ger till sitt folk.

Berättelsen visar oss att det är inte bara är människor med hög rang och som kan vara fyllda med högmod och som kan ha det svårt att ta emot Guds sändebud. Man kan anta att just den kategorin har det svårast att erkänna en profet som är en man av folket. I Nasaret är det dock människor från samma rang i samhället som provoceras av att någon från dem hävdar sig ha ett budskap från Gud. Jesus förklarar de mänskliga mekanismer, de människotankar, som ligger bakom det som händer i Nasaret. Dessa mekanismer är verksamma i oss alla. Vi ser också konsekvensen av ett sådant mänskligt tänkande. Jesus, Guds son, kunde inte möta de behov som människorna i Nasaret hade.

Jesus försöker undervisa sina vänner om hur Guds smörjelse fungerar. Tyvärr, har de inte förmågan att ta emot utan de blir provocerade över det Jesus säger. Men vad är det han egentligen säger som gör att de blir så upprörda?

Jesus visar på hur ett mänskligt tänkande hindrar det Gud vill göra. Han tar två exempel. Det första kommer från profeten Elias liv.

Luk 4:25. Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon.

Jesus indikerar något som vi sällan tänker på. Vi tänker oss att Gud hade en speciell plan för den änka som Elia sändes till. Vi funderar inte så mycket på vem den änkan var.

1 Kung 17:8-16. Herrens ord kom till Elia: ”Gå till Sarefat vid Sidon och slå dig ner där. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat.” Elia gav sig i väg till Sarefat, och när han kom till stadsporten gick där en änka och plockade pinnar till ved. Han ropade till henne: ”Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka.” När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: ”Kan du ta med en bit bröd också?” Hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl.” – ”Var inte rädd”, sade Elia. ”Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son. Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.” Då gav hon sig i väg och gjorde som Elia hade sagt, och både hon och Elia och pojken hade mat under lång tid. Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia.

Lyssna på vad Gud säger till Elia. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat. Om Gud säger att han har befallt något så är det så. När Elia ropar till henne och ber om vatten så ser vi hur änkan omedelbart börjar hämta vatten till Elia. Stärkt av den framgången ropar Elia; hämta en bit bröd också. Nu svarar änkan som det är i hennes liv. Hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl. Läget för änkan är desperat. Det handlar om liv och död. Hennes svar visar oss också att kvinnan är en troende änka. Hon svarar; så sant Herren, din Gud, lever. Elia svarar henne och säger; var inte rädd.

Han fortsätter med följande ord. Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son. Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.

Vi måste komma ihåg vilket prov Gud utsätter änkan för. Hon har inte mat för sig själv och sin son och Elia ber henne först ge honom sitt bröd. Han ber henne ge bort sitt levebröd samtidigt som Elia avslöjar att torkan är ett resultat av att Gud håller tillbaka regnet. Gud har genom profeten skapat den situation som håller på att ta livet av henne och hennes son. Nu ber han henne ge bort den sista bit mat som de har.

Hur skulle vi reagera? En skeptiker skulle kunna bli mycket provocerad av Elia. Om änkan inte trodde att Elia var en profet skulle hon naturligtvis inte visat Elia någon respekt. Kanske hade hon hånat honom för hans helt galna begäran. Om hon inte accepterade Guds vilja utan var i uppror mot Gud så skulle hon kunnat anklaga Elia och Gud för den situation som hon och hennes son hamnat i.

Vad är det som gör att änkan gör som Elia ber? Hon har respekt för vem Elia är och den smörjelse som finns i hans liv. Den respekten är egentligen ett utslag av den tro som finns i hennes hjärta. Hon ser hur hennes och hennes pojkes liv kopplas till Elias liv. Hon ser en möjlighet från Gud i mötet med Elia. Hon och hennes son kan överleva svälten genom att hålla Elia vid liv som ju är Guds smorde profet.

Slutsatsen blir att änkan får se Guds godhet genom att hon visar respekt för Guds smorde och trots bristen på mat ger Elia mat först. Nyckeln till att få se Guds härlighet är att ha respekt för de som Gud valt att använda.

Nästa exempel som Jesus hänvisar till är från Elishas liv. Elisha var en profet som hade fått en dubbel dos av den smörjelse som vilade över Elia.

Den berättelse som Jesus hänvisar till kommer från 2 Kung 5:1-19. Berättelsen börjar med att Naaman, den arameiske kungens överbefälhavare, får spetälska och en slavflicka från Israel berättar om profeten Elisha. Naaman är befälhavande över en arme som är Israels fiende. Naaman ber sin kung skriva till Israels kung för att Naaman skall få komma till deras land och träffa Elisha. När Israels kung får brevet blir han rasande eftersom han anser att det är ett trick för att bespeja landet. Även Elisha får kännedom om brevet och sänder bud till Israels kung. Lyssna vad Elisha säger. Låt mannen komma till mig, så skall han inse att det finns en profet i Israel.

Elishas budskap till Israels kung är kraftfullt. Låt Naaman komma till mig och han skall få bära vittne i sitt hemland om att det finns en profet i Israel. Vad menar Elisha? Jo, han menar att mötet med en sann profet kommer att ingjuta respekt i fienden och det kommer att bidra till fred med den armeniske kungen.

Haaman får resa till Elisha och när han kommer fram till Elishas port sänder Elisha en tjänare att möta honom. Naaman får en instruktion av en tjänare till Elisha. Han får inte möta profeten.

2 Kung 5:10-12. Elisha skickade ut en man till honom med denna uppmaning: ”Far ner till Jordan och bada sju gånger i floden, så skall din hud läkas och du bli renad.” Men Naaman gick därifrån i vredesmod och sade: ”Jag hade trott att han skulle komma ut själv och stå där och ropa till Herren, sin Gud, och föra handen fram och tillbaka över det sjuka stället och så bota min spetälska. Är inte Amana och Parpar, floderna i Damaskus, bättre än alla Israels vattendrag? Kunde jag inte lika väl bada där och bli renad?” Förbittrad vände han sig om och gick.

Texten visar oss något oerhört viktigt. Naaman hade en egen idé om hur Gud skulle behandla honom. Han kom in till Israel med en attityd av makt och position. Han har en attityd om att Elisha skulle uppleva det som en ynnest att få hjälpa honom eftersom han var en så viktig person. Gud har en annan ordning. Naaman utmanas i sin självbild. Han utmanas i sin tanke om vilken typ av nation som Israel är. Han utmanas vad gäller respekten för Guds smörjelse över en person, profeten, och respekten för Guds smörjelse över en nation, Israel.

Notera att Naaman upplevde en förbittring. Precis på samma sätt som folket i Nasaret. De lilla staden utmanades vad gäller respekten för Guds smörjelse över Jesus, en person som stod dem nära och vars familj de kände.

Naaman hade ett antal följeslagare som verkligen brydde sig om sin vän. Lyssna på de ord de säger till sin vän.

2 Kung 5:13. Men hans följeslagare kom fram och talade med honom. ”Fader”, sade de, ”om det hade varit något svårt profeten begärt av dig, nog hade du gjort det då? Desto större anledning när han bara vill att du skall bada dig för att bli renad.”

Dessa ord fick Naaman att lunga ner sig. Han kom till insikt om hur barnsligt hans agerande var.

2 Kung 5:14-15. Naaman for då ner och doppade sig sju gånger i Jordan, som gudsmannen hade sagt. Då läktes hans hud och blev som ett barns, och han var ren. Han vände tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe, gick fram till honom och sade: ”Nu vet jag att det inte finns någon gud på hela jorden utom i Israel.

Nyckeln i berättelsen är respekt för den smörjelse som Gud gett till en av sina tjänare eller ett sammanhang (nation) som Gud har utvalt för en viss uppgift. Respekten för smörjelsen är nyckeln till att få uppleva Guds härlighet.

Låt oss återkomma till Jesu besök i Nasaret. Jesus ger oss som får läsa om hans besök i Nasaret en oerhört viktig nyckel till att få uppleva Guds välsignelse. Nyckeln är respekten för Guds utvalda och smorda. Han varnar oss för hur lätt det är att missa Guds välsignelse om den kommer från någon som står dig nära. I Nasaret spårar det hela ut på ett nästan otroligt sätt.

Luk 4:28-30. Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

Det som händer visar hur allvarligt det kan vara att missa respekten för den smörjelse som Gud givit som en gåva till sin församling. Den bristande respekten stänger inte bara dörren för Guds vilja och härlighet utan det öppnar dörren för ondskans makt. Folket i Nasaret hamnade nästan i en trans av ondska i det att de drev Jesus mot ett stup redo att döda honom.

Djävulen passar på att sända en signal till Jesus att även Jesu egna hemstad tillhör honom och till och med hans bröder och systrar. I Nasaret blottas svärdet mellan Guds rike och djävulens rike. Bristen på respekt för Guds smörjelse öppnad dörren för ondskan. Händelsen avslutas med att Jesus med rak rygg vandrar rakt igenom hopen och de kan inte skada honom. Jesus lämnar sin hemstad på detta sätt. Även om detta hände i Nasaret så vet vi att Jesu familj, precis som Naaman, lyckades ta sig ur sin förbittring och de fick del av den smörjelse som vilade över Jesus.

Berättelsen visar oss att vi behöver vara på vår vakt inför den bitterhet som riskerar drabba alla som missar att visa respekt för Guds smörjelse på dem som Gud sänder med ett budskap till oss. Låt oss be om ett ödmjukt hjärta som förmår känna igen vår mästares röst. Jesus säger; mina får hör min röst och följer mina ord.

När en församling utvecklas reser Gud upp nya gåvor och då prövas våra hjärtan. Kommer vi att ta emot hans gåvor eller lider vi av en bristande respekt för det som Gud gör? Folket i Nasaret trodde att de skyddade Guds rike genom att stänga ute Jesus. Sanningen var att de öppnade dörren för ondskan som startade ett mänskligt drev som inte förde något gott med sig. Smörjelsen lämnade staden och kom inte tillbaka.

  

Andlig övervikt – kan det förekomma?

Man brukar ibland säga att Du är vad du äter. Talesättet ska inte tolkas bokstavligt men det finns en logik i slutsatsen att det vi äter påverkar hur vår kropp fungerar. Vi vet också att den som äter stora mängder tenderar att blir stor i volym. Vetenskapen har också visat att den som äter lite oftast lever längre medan den som äter mycket tenderar att leva kortare. En orsak till detta skulle kunna vara att ett ökat intag av mat också innebär ökad exponering för skadliga ämnen i maten. Det skulle också kunna betyda att själva matsmältningsprocessen också stimulerar cellernas åldrande. En sak är säker att människans välbefinnande är starkt beroende av vad vi äter.

Skapelseberättelsen innehåller också en beskrivning av vad Gud hade tänkt att vi skulle äta.

1 Mos 1:29-31. Gud sade: ”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.” Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

Guds tanke var att vi skulle leva av alla fröbärande örter och alla träd med frö i sin frukt. Djuren fick de gröna växterna. Betyder det Gud säger att det var förbjudet för människan att äta av de gröna växterna?

Nej, om Gud hade förbjudit detta så hade han sagt det. Människan kan inte bryta ner cellulosa men det kan djuren. Det finns däremot gröna växter som vi kan bryta ner t ex sallad. Gud gav dock inget bud när det gäller vilka växter vi ska äta utom då den ordning som Gud gav gällande frukten från kunskapens träd.

Att Gud rekommenderar mat med frön i är intressant. Gud vill visa oss något viktigt när han gör det. Jesus verkar ha förstått att Gud ville säga oss något genom fröet. Han återkommer till liknelser om fröet. Några exempel är Jesu liknelser om senapskornet.

Luk 13:18-19. Så sade han: ”Vad är då Guds rike likt? Vad skall jag jämföra det med? Det är som ett senapskorn som en man sätter i sin trädgård. Det växer och blir till ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.”

Luk 17:5-6. Apostlarna sade till Herren: ”Ge oss större tro.” Herren svarade: ”Om ni hade tro så stor som ett senapskorn skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där: Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.

Jesu liknelser tillerkänner fröet egenskaper som är gudomliga. Himmelriket, Guds rike, liknas vid ett frö. I en annan liknelse talar Jesus om en såningsman som sår. Säden är budskapet om Guds rike och jorden är människornas hjärtan. Guds ord liknas med ett frö och Gud gav människorna fröbärande växter och frukter till mat.

Mat ger oss energi och kraft, och Gud vill visa oss människor att Guds ord också fungerar som mat. Det ger just energi och kraft. Fröbärande växter och frukter innehåller mycket kolhydrater. Både långsamma och snabba kolhydrater. Maten är till för att vi ska få kraft att utföra det vi är kallade att göra och när vi gör det förbränns kolhydraterna i vår kropp. Förbränningen startar när vår kropp är aktiv.

När Gud skapade världen byggde han den på ett sätt som gör att vi kan förstå det himmelska. Hela skapelsen är full av förebilder och uttryck som egentligen har sitt ursprung i himmelen. Ur ett himmelskt perspektiv så ger Gud oss sitt ord att äta. Det fyller oss med energi. Den energin ger oss styrka att agera på ett andligt sätt. När vi agerar andligt startar en förbränningsprocess där ordet omsätts i praktiken. Förbränningen är ett verk av Gud och förlöser den Helige Andes kraft och himmelriket manifesteras här på jorden. Från vår kropp kan vi lära oss att förbränningen startar när vi agerar.

Paulus säger: Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt (Rom 12:1-2).

I den gamla översättningen står det frambär era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud.

Bilden som Paulus använder är det gamla förbundets offer i templet, brännoffret, d v s en död kropp från ett djur som brändes som ett offer till Gud. I det nya förbundet frambär vi oss själva, våra kroppar genom det vi gör. När vi gör det kommer Guds eld, den Helige Ande, och förbränner det köttsliga (det mänskliga) och det gudomliga framträder.

Hebr 11:6. Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.

Utan tro kan vi inte frambära oss själva som ett levande offer. Tro är resultatet av något som Gud ger till oss. Jesus säger att med himmelriket är det som med ett frö, ett senapsfrö, som börjar som något litet men växer till något stort. Jesus säger att såningsmannen sår Guds ord, Guds frön. Jesus använder senapskornet som en liknelse för tro. Genom att äta av Guds ord får vi tro, och genom att omsätta tron i handling frambär vi vårt offer inför Gud, och Gud svarar med eld från himmelen, Helig Ande.

Rom 10:17. Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord.

Kroppens funktion, ger oss en bild på en himmelsk process, och att Gud gav oss fröbärande växter och frukter som mat i begynnelsen, visar oss att vår andliga mat skall vara frön från Gud. Jesus säger: människan skall inte leva av bröd allena utan av vart ord som utgår från Herrens mun. Det är uppenbart att Jesus var väl insatt i analogin mellan kroppens funktion och den andliga princip som den återspeglar.

Hur äter man då de frön som kommer från Gud?

Guds ord beskrivs på två sätt i bibeln. Logos är det skrivna ordet och Rhema är det levande ordet. Man skulle nog kunna säga att Logos är långsamma kolhydrater och Rhema är snabba kolhydrater. De långsamma kolhydrater kan omsättas till snabba kolhydrater när kroppen blir ansträngd. På samma sätt omvandlas Logos till Rhema under andligt arbete.

Det är viktigt att notera att omvandlingen från Logos till Rhema, uppenbarelse sker under andlig ansträngning. Det är också i ansträngningen som muskler byggs. Muskulaturen bär på kroppens förmåga men det krävs kolhydrater för att driva dem.

Våra andliga muskler växer under andlig ansträngning. Om vi vill ha andlig styrka så kräver det en rätt andlig mathållning och att den andliga maten omsätts i ansträngning.

Kristenheten i västvärlden lider på ett andligt sätt av samma typ av åkomma som vi gör i det fysiska. Vi konsumerar rikligt med mat men vi förbränner den inte genom kroppslig ansträngning i tillräcklig utsträckning. Västvärldens kyrkor är fulla av andligt välfödda människor som saknar vitalitet och styrka eftersom de inte utövat en allsidig träning.

Jak 2:18-23. Nu kanske någon frågar: ”Har du tro?” – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan? Blev inte vår fader Abraham rättfärdig genom gärningar när han lade sin son Isak som offer på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som hans tro blev fullkomlig. Så uppfylldes skriftens ord: Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig, och han kallades Guds vän.

När en otränad människa vill ändra sin livsstil måste det ske stegvis. Den kroppsliga träningen anpassas efter den förmåga som finns. Först är träningen mild för att sedan stegras allt eftersom kroppen stärks och kan bära ansträngningen. Många av västvärldens kyrkor lider av andlig övervikt som leder till en andlig apati. En trötthet som följer med en andlig övervikt som gör att även små andliga ansträngningar känns övermäktiga.

Innan en sådan församling kan bli riktigt funktionell krävs en process av att bränna överflödigt fett. Förbränningen startar endast när vi frambär våra kroppar som ett levande offer till Gud. I ansträngningen omvandlas fett till energi (kolhydrater) som förbränns i tjänst för Gud. Uthålligheten leder på sikt till en balans mellan tillförd och förbränd energi. I processen har styrkan och förmågan i kroppen vuxit till. Gud ger rikligt av Rhema från himmelen för specifika uppgifter när han byggt upp en andlig förmåga och styrka inom dig.

Övervikt behandlas också genom att ändra matvanor. Bibeln talar om fasta och bön. Fasta är den ordination som Gud ger för andlig övervikt och passivitet. Genom fasta bryter vi ner det motstånd som reser sig upp mot insikten om att en förändring behövs. Fasta handlar inte bara om att fokusera på umgänget med Gud i bön utan i allra högsta grad om att visa godhet i det fördolda.

Jes 58:6-9. Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg. Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: ”Här är jag.”

Om du känner igen dig som andligt överviktig så kom ihåg att det finns möjligheter att bryta sig fri från ett sådant tillstånd. Börja se dig om på vilka små men viktiga sätt som du kan sätt din tro i arbete. Vilka bojor skulle du kunna hjälpa till att lossa? Vilka ok kan du lyfta av i din omgivning? Dela ditt bröd med dina bröder och bidra till att uppmuntra andra. Då kommer gryningsljuset bryta fram i ditt eget liv.

Det finns flera exempel i bibeln på när Gud helar eller befriar en människa först efter det att de har gjort något till synes enkelt och som i första anblicken förargade de dem. Ödmjukheten inför Gud Guds ord (hans mat) är nödvändigt för att behaga Gud. Den ödmjukheten visar vi genom andliga handlingar (frambärande av vårt offer). Be till Gud att han visar dig hur du kan börja din dagliga andliga tempeltjänst. Han kommer att visa dig på små saker som du kan göra och som är början på ett nytt liv där det köttsliga förbränns och där du förvandlas (transformeras) och växer till i andlig styrka. Bibeln säger att Jesus växte till i nåd och sanning inför både Gud och människor. Jesus växte inte bara kroppsligt utan han växte i synnerhet andligt.