Skapelseberättelsen – är djuren skapade efter någon avbild i himmelen?

I veckans blogg finns ett försök att, med utgångspunkt kring vad bibeln säger, måla en bild av varför djuren ser ut som de gör. Det är en ambitiös utgångspunkt och ska ses som ett resonerande och ett sökande i bibeltexten efter ledtrådar i frågan. För den som inte tror att Gud finns är en sådan övning meningslös och löjlig. Dock, för den som är nyfiken kan en sådan övning skänka nytt ljus, dels över olika sammanhang i bibeln, men kanske också ny insikt som har betydelse i det egna livet. Hur det än är så ger nedanstående text en inblick i hur de som skrev bibel uppfattade världen. För den som tror på Gud blir det också en inblick i Guds värld och tankar. För andra blir det bara en resa i några moment av den verklighet som bibelns folk uppfattar som sann.

I den andra skapelseberättelsen, den som finns i andra kapitlet, låter Gud oss komma bakom scenen för skapelsen och vi får följa med i ett resonemang där Gud på ett subtilt och dolt sätt avslöjar sin plan för hela skapelsen. Berättelsen gläntar lite på den slöja som döljer motiven och planen med skapelsen. Jesus kom till jorden för att i liknelser uppenbara det som varit dolt sedan världens skapelse (Matt 13:35). En av de mest förbluffande texter i skapelseberättelsen är när Gud formar djuren och för dem fram inför Adam. Vet inte Gud att ingen av djuren passar Adam som livskamrat? Naturligtvis vet han det, men han gör det för att berätta något för oss.

1 Mos 2:18-20. Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp.

När Gud spelar upp denna scen vill han visa något högre och ge en liknelse eller illustration av något som rör honom själv. Adam skapades till Guds avbild och Gud låter det som händer Adam också vara en avbild av något som berör Gud. Om Adam är Guds avbild så måste vi ställa oss frågan vilken roll som djuren spelar i det drama som Gud låter arrangera. Om människan var skapade till Guds avbild så måste man ställa sig frågan om djuren var skapade efter någon avbild i det himmelska?

Skapelseberättelsen talar om det för oss på ett mycket direkt och påtagligt sätt när vi läser kapitel tre i första Mosebok.

1 Mos 3:1-5. Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” Kvinnan svarade: ”Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.” Ormen sade: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.”

Ormen, ett av de djur som Gud fört fram inför Adam, ger sig i kast med att försöka förleda Eva. Gud väljer att introducera djävulen som ett djur i den berättelse som han genom änglar ger till Mose (Apg 7:53). Profeten Hesekiel ger följande skildring av Ormen.

Hes 28:12-14. Herrens ord kom till mig: Människa! Sjung en sorgesång om Tyros kung: Så säger Herren Gud: Du var som en dyrbar sigillring. Du var full av vishet och fulländat skön. I Eden, Guds trädgård, bodde du. Du var höljd i ädelstenar av alla de slag: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, rubin och smaragd. Av guld var dina smycken och prydnader, gjorda åt dig den dag du blev skapad. Du var en kerub som jag hade smort och satt till beskyddare.

Av sammanhanget förstår vi att Hesekiel talar om ett himmelskt väsen, en kung i andevärlden. Den han talar om fanns i Guds trädgård, Eden, och han var en kerub. Bibeln beskriver keruber på följande sätt.

Hes 1:4-14. Jag såg en stormvind komma från norr – ett väldigt moln med flammande eld, omstrålat av ljus. Och längst därinne, längst inne i elden, glimmade det som av vitt guld. Längst därinne tyckte jag mig se fyra varelser. De såg ut så här: de hade mänsklig gestalt, men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar. Deras ben var raka, fötterna liknade tjurklövar och glänste som blank koppar. Under vingarna hade de människohänder åt fyra håll. Alla fyra hade ansikten och vingar. Deras vingar vidrörde varandra. De kunde gå utan att vända sig, var och en gick rakt fram. Så såg deras ansikten ut: de hade ett människoansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte till höger och alla fyra ett tjuransikte till vänster och alla fyra ett örnansikte. Vingarna upptill höll de utbredda: var och en hade två vingar som vidrörde de andras och två som skylde kroppen. Var och en gick rakt fram. De gick dit andekraften styrde dem, och de vände sig inte när de gick. Mellan dem syntes något som liknade glödande kol, det fladdrade som fackelsken mellan varelserna. Elden lyste klart, och ur elden sköt blixtar. Varelserna for av och an likt blixtar.

När Jesus beskriver (Luk 10:18) hur djävulen lämnat himmelen använder han följande ord: jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt.

Hesekiel är en av profeterna som beskriver kerubernas utseende med ord. Vi vet att tabernaklets olika delar hade bilder på keruber med vingar. Tyvärr finns inga sådana bilder kvar. I Hesekiels beskrivning är det tydligt att vissa av djuren hade formats av Gud som en avbild av keruberna. Keruberna hade flera ansikten som liknande; människans, lejonets, tjurens, och örnens. Det förklarar också varför Ormen beskrevs som ett djur i skapelseberättelsen. Hesekiel talar om dem som varelser. Att de hade mänsklig gestalt och att ett av deras ansikten liknade en människas, indikerar att de också hade någon aspekt i sig som var en avbild av Gud.

Jesus beskriver de fallna änglarna genom att relatera till dem via olika djurs skepnader: jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela styrka.

I uppenbarelseboken finns ytterligare beskrivningar på keruber. I den beskrivningen så verkar keruberna på ett mer entydigt sätt kopplas till ett djurs skepnad.

Upp 4:7. Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ungtjur, den tredje hade ett ansikte som en människa, och den fjärde liknade en flygande örn.

I bibeln är ansiktet en beskrivning av individens karaktär. I ansiktet kan vi läsa hur individen är. Att keruberna hade flera ansikten kan betyda att de är sammansatta varelser vars karaktär också är sammansatt av olika aspekter. Djuren som finns på jorden har fått karaktärsdrag från keruberna. Det är inte rimligt att tänka sig att det skulle vara omvänt d v s att keruberna fått karaktärsdrag av djuren. Keruberna fanns långt innan djuren skapades.

När Gud förde fram djuren inför Adam visade Gud oss sin situation. Han var omgiven av många olika varelser med olika uppgifter och funktion i den värld som han skapat. Dock, ingen av dem kunde matcha hans person. Ingen var skapad helt och hållit till Guds avbild. Adam var inte bara skapad till Guds avbild i sin person han hade också hamnat i en situation som liknade Guds situation.

Av sammanhanget förstår vi också att Gud genom djuren visar oss olika aspekter på hur de andliga varelserna fungerar. Bibeln beskriver hur en tredjedel av änglarna (där av en del keruber) avföll från Gud och följde Ormen i ett uppror (Upp 12:4). Bland keruberna och bland djuren fanns egenskaper som kunde användas aggressivt. Det är uppenbart att lejonen, vargar och andra rovdjur har egenskaper som gör dem kraftfulla som jägare. Om det finns djur med sådana egenskaper så finns det andliga varelser med sådana egenskaper. Jesus beskriver ofta ondskan genom de egenskaper som rovdjur har.

Joh 10:11-14. Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.

Jesus beskriver ondskan genom en liknelse där vargen får symbolisera ondskans makt. När en varg eller en vild hund kommer in i en fårhjord angriper den på ett urskiljningslöst sätt. Den rövar bort, den slaktar, och förgör.

Kung David var en herde innan han blev smord till kung. Ute bland fåren mötte David både lejon och björn och lärde sig hantera det vilda och försvara fåren. När han senare skulle möta jätten Goliat, en jätte och fiende till Guds folk, så hämtar han själslig styrka i tidigare möten med vilddjur. Han känner igen den sort som vilddjuren är när Goliat smädar himmelens Gud och hans folk. Vi vet historien om hur David med ett redskap för herdar, slungan, fäller Guds fiende. Återigen ser vi hur Gud låter rovdjuren bli till modell och träning för Guds utvalda.

När Jesus uttyder liknelsen om såningsmannen i Matt 13 är fåglarna som plockar bort den sådd som hamnade i den ytliga jorden en symbol för djävulen och hans änglar.

Matt 13:3-4. Och han talade till dem med många liknelser: ”En man gick ut för att så. När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det.

Matt 13:18-19. Så hör då vad som menas med liknelsen om mannen som sådde. Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten.

Någon har sagt: det är omöjligt att hindra fåglarna från att flyga förbi men vi kan hindra dem från att landa och bygga bo.

Petrus beskriver djävulen som ett rytande lejon.

1 Petr 5:8. Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.

Bibeln talar alltså om att rovdjuren har egenskaper som är hämtade från karaktärsdrag hos olika keruber, och att vissa av dessa keruber har fallit och ingår i ondskans rike. Det betyder att den liknelse som Petrus ger oss ska tolkas på ett ganska påtagligt sätt. Det fallna lejonets beteende är att kretsa runt en hjord med bytesdjur för att söka efter det svaga. När ett svagt byte är identifierat koncentrerar sig hela lejonflocken på det djuret för att fälla det. På samma sätt fungerar de fallna änglarna som Petrus varnar för. Var nyktra och vaksamma. Bytesdjuren brukar ha taktiken att hålla ihop och genom sin sammanhållning förvirra lejonen så att de inte kan identifiera det svaga eller separera det svaga från flocken. Det är en bild att ta efter utifrån ett andligt perspektiv.

När vi människor ska tämja vilda djur behöver vi förstå hur de fungerar. I en av de TV shower som handlar om människans relation till hundar får man följa Cesar Millan när han hjälper hundägare som har problem med sina hundar. Han är noga med att poängtera att hunden är specialist på att fånga upp vilket energitillstånd vi befinner oss i. Har vi självförtroende, är vi rädd, är vi osäker, eller är vi trygg? Allt detta läser hunden omgående. Även om Cesar inte har träffat en hund förut så känner hunden omedelbart att Cesar är annorlunda än de personer som inte kan hantera hunden. Det finns en mycket utpräglad psykologi i samspelet mellan en hund och människa.

Det indikerar att det finns liknade principer när vi människor tvingas hantera onda makter. Vi läser om ett sådant exempel i Apostlagärningarna.

Apg 19:13-16. Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala herren Jesu namn över sådana som hade onda andar. De sade: ”Jag besvär er vid den Jesus som Paulus förkunnar.” Så gjorde sju söner till en viss Skeuas, en judisk överstepräst. Men den onda anden svarade dem: ”Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?” Och mannen som hade den onda anden i sig for på dem, övermannade dem alla och tilltygade dem så illa att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga.

Vi ser hur det kan gå när sju män försöker hantera det vilda utan att vara fylld med den energi och ljus som krävs för situationen. Vi känner igen rovdjurs beteendet och den fara som det innebär att hantera dem. Om man inte har styrkan och insikten om hur det ska göras är det en mycket riskabel aktivitet.

Vid ett tillfälle misslyckas lärjungarna att befria en pojke från demoniskt inflytande. Det sker under tiden Jesus, Petrus, Jakob och Johannes är uppe på Förklaringsberget. När de kommer ner till övriga lärjungar så är det turbulent eftersom lärjungarna har försökt befria en pojke från onda andar och det har misslyckats.

Mark 9:25-27. När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.” Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp.

När lärjungarna frågar Jesus varför de inte kunde befria pojken svarar Jesus: denna sort kan endast drivas ut med bön och fasta. Med andra ord; det krävs uthållig bön och målmedvetenhet för att få kontroll på situationen. Delvis handlar det om att pojken befann sig i en miljö som helt klart präglades av en hållning som var ifrågasättande och velig i sin vilja. När Cesar Millan kommer in i en miljö som är dysfunktionell brukar han behöva omplacera hunden hemma hos sig ett tag för att en funktionell miljö ska bryta ner motståndet. Bön och fasta avskiljer från denna världens tänkande och ger kraft och insikt i det andliga. Vår tro och kraft byggs upp inför Guds ansikte och befrielsens kraft förlöses. Uthålligheten i bön och fasta är ett uttryck för en orubblig tro och det driver bort det vilda.

Ovanstående text är en del av det som hände när Jesus sände ut sina tolv lärjungar. Lite senare sänder han ut sjuttiotvå lärjungar till de städer han senare planerar att besöka. Det är intressant att se hur Jesus förbereder dem för vad de kommer att möta på sin vandring.

Luk 10:1-3. Därefter utsåg Herren ytterligare sjuttiotvå och sände dem före sig två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig. Han sade till dem: ”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. Gå, jag skickar er som lamm in bland vargar.

Lärjungarna ska gå före honom och bereda vägen för himmelriket. Jesus uppmanar dem att be till fadern att han ska sända fler sådana som de för att hjälpa till med skördearbetet. Orden, jag skickar er som lamm in bland vargar, beskriver något märkligt. Vi kan förstå vad Jesus menar när vi läser berättelsen om den besatte pojken. Jesus verkar ha använt bilder från djurriket vid flera tillfällen när han ska beskriva lärjungarnas utmaningar i mötet med det onda.

Matt 10:16. Jag skickar er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor.

Det är intressant att se hur Jesus använder olika djur för att ge sina lärjungar en bild över hur de ska arbeta mitt ibland fiender. Han ger dem instruktion att vara försiktiga och prövande på ett sätt som ormen är när den prövar sin omgivning genom att lukta med sin tunga. Vidare ber han dem framträda som duvor d v s på ett ärligt och oskyldigt sätt.

Hur gick det då för de lamm Jesus skickade ut?

Luk 10:17-20. De sjuttiotvå kom glada tillbaka och sade: ”Herre, till och med demonerna lyder oss när vi uttalar ditt namn.” Han svarade: ”Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt. Ja, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela styrka, och ingenting skall skada er. Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.”

Det gick ganska bra för lärjungarna. De får uppleva himmelrikets kraft och får erfara hur vargarna (det onda) faktiskt inte kunde skada dem. Jesus förklarar att han gett dem makt att trampa på ormar och skorpioner och stå emot fiendens, d v s djävulens, hela styrka. De får makt över alla de andliga rovdjuren. Återigen ser vi hur Jesus identifierar ondskans makt med olika djur. Han väljer att använda djur som lever i stoftet.

I skapelseberättelsen läser vi om hur Gud skapade människan för att härska över djuren. Det ska ses som en profetisk bild om hur Jesus skulle ger sin församling makt över alla andliga varelser som reser sig upp mot Guds plan här på jorden.

Lärjungarna gladdes över den makt de upplevde, men Jesus förmanar dem; gläds inte åt det utan gläds åt att era namn är skrivna i livets bok. Livets bok ska öppnas vid den yttersta domen då Jesu ska skilja fåren från getterna. Fåren är inskrivna i livets bok. Gläds över att ni är kallade till att vara Jesu får, att vara Jesu lärjungar.

I den stund Jesus säger att de ska glädjas av att vara upptecknade i livets bok, så uppfylls Jesus med glädje. Det står att han uppfylls med jublande glädje över att de är skrivna i livets bok.

Luk 10:21-24. I samma stund fylldes han med jublande glädje genom den heliga anden och sade: ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. Allt har min fader anförtrott åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för.” Sedan vände han sig till lärjungarna och sade enbart till dem: ”Saliga de ögon som ser vad ni ser. Jag säger er: många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det.”

I sin glädje visar Jesus de kännetecknen som gäller för dem som blir upptecknade i livets bok. Det är alla de som ödmjukar sig och blir som barn. För dem uppenbarar Gud himmelrikets hemligheter.