I den förlorade sonens land – bakom kulisserna

I föregående blogg inleddes en miniserie av bloggar kring händelser som utspelade sig i området Dekapolis öster om Tiberias sjö. För att lättare följa med i den här bloggen rekommenderas ett besök i det föregående blogginlägget: I den förlorade sonens land – en äventyrlig resa.

Vi studerar berättelsen om när Jesus bestämde sig för att åka båt över Tibrias sjö (Genesarets sjö) för att besöka området Dekapolis. Här kommer en sammanfattning av några mycket händelserika dagar i lärjungarnas liv.

Lärjungarna tar med Jesus i en båt för att åka över till andra sidan sjön. På resan över blir det storm. Jesus sover i båten och lärjungarna väcker honom utom sig av oro för att de ska gå under i stormen. Jesus stillar stormen och de når tryggt den andra sidan av sjön. Där kommer en besatt man dem till mötes och ropar till Jesus. I befrielseprocessen uppkommer ett samtal mellan ledaren av demonerna i mannen och Jesus. Det sker en förhandling om vad som ska hända och till slut låter Jesus demonerna få som de vill och de får fara in i en hjord med svin. Dessa svin rusar då utför en stup och ner i sjön där de drunknar. Svinaherdarna springer in i staden och berättar om det som skett och hela staden kommer i rörelse. När de ser Jesus och den befriade mannen ber de Jesus lämna deras trakt. När Jesus ger sig av vill den befriade mannen följa med men Jesus låter honom inte göra det. Jesus skickar hem honom att berätta om allt det Gud gjort för honom.

Låt oss stanna till vid denna märkliga händelseutveckling och betrakta den ur ett andligt perspektiv. Den storm som blåser upp på resan över sjön verkar ha en andlig betydelse.

Berättelserna i Bibeln har ofta många betydelser och det finns ett rikt bildspråk som ger oss vägledning i saker som är svåra att förklara för oss som är begränsade till det vi ser och upplever i tid och rum. Just denna berättelse har en djupare betydelse och den innehåller en symbolik som är generell och ger oss insyn i något som sker i det andliga. Vi ska använda texten i en psalm för att försöka uppenbara det som är dolt i texten.

I Psalm 107 finns en sammanfattning av på vilka sätt Gud är aktiv här på jorden. Den ger exempel på hur Gud verkar på vår jord. I vår text händer oerhört mycket och det är rimligt att vi ska kunna känna igen något från händelserna i de exempel som redovisas i Ps 107.

Ps 107 börjar med att deklarera att Gud är en befriare som är intresserad av hela jorden och inte bara det som berör judarna.

Ps 107:1-3. Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. Så skall de befriade säga, de som Herren befriat ur nöden och som han har hämtat hem från alla länder, från öster och väster, norr och söder.

Det är en mycket passande början då vår huvudtext handlar om att Jesus har lämnat det judiska territoriet och han befinner sig i en del som inte lever efter den judiska läran för att befria en besatt man. Nu rörde sig Jesus ofta i områden och på platser med både judar och hedningar. Han besökte också vissa områden där den hedniska kulturen dominerande samhället. Även om Jesus var sänd till de förlorade fåren av Israel så påverkade han hela den region där han levde. Gud är intresserad av hela mänskligheten och psalm 107 börjar med att inkludera alla i Guds frälsningsplan och då även de som bodde i Dekapolis området.

Psalmen tar också upp fyra konkreta exempel på Guds räddning.

Det första exemplet handlar om de som går vilse i öknen och är på väg att dö av törst och hunger. Texten beskriver hur Gud räddar dem till en bebodd stad. Här kan det vara på sin plats att påminna sig om att Dekapolis, dit Jesus åkte, var ett relativt glest befolkat ökenland med tio städer som fungerade som det romerska rikets östra försvarslinje.

Ps 107:4-9. Några gick vilse i öde öknar, de fann ingen väg till bebodda städer. De var hungriga och törstiga, och deras krafter sinade. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. Han lät dem finna den rätta vägen till en stad där människor bodde. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor. Han ger de törstande att dricka och mättar de hungriga med allt gott.

Ökenland är en symbol för ett liv i förbannelse. När Jesus undervisar om onda andar och vad som händer när en ond ande drivits ut ur en människa så säger han (Matt 12:43) att den orena anden vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila. Vi återkommer till just den aspekten av området Dekapolis lite senare i bloggen. I vilket fall kan vi konstatera att den besatte mannen befann sig i en förbannelse, en öken, och att Jesus räddar honom ur den situationen precis som psalmen säger. Mannen levde sitt liv bland de döda, bland gravarna. Han var inte en del i stadens gemenskap utan hade gått vilse inom sig själv. Gud kallade honom tillbaka till civilisationen och gemenskapen med ett budskap om befrielse.

Nästa exempel, det andra, handlar om den som är fängslad av mörker och fjättrad av bojor på grund av sina synder. De kommer att tacka Gud för hans frälsning när han bryter sönder deras bojor och slår sönder de portar som håller dem fångna. Det här påminner om den besatte mannens situation.

Ps 107:10-16. Andra satt i djupaste mörker, fångna i fjättrar av järn. De hade trotsat Guds befallningar och förkastat den Högstes råd. De var modlösa av vedermödor, de stapplade utan att få hjälp. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem ur deras trångmål. Han förde dem ut ur det djupa mörkret och bröt sönder deras bojor. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor. Han krossar kopparportarna, järnbommarna slår han sönder.

Texten visar oss att det finns ett genuint intresse från Guds sida att befria de fångna även om fångenskapen skulle vara självförvållad. Jesus beskriver vid flera tillfällen hur Satan håller människor bundna. Om mannen som mötte Jesus står det att han höll till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. Allt tyder på att Jesus åkte över till andra sidan av sjön med just målet att befria mannen.

Det tredje exemplet i psalm 107 handlar om de som är sjuka och lider på grund av sina synder. Sådana som inte längre har någon aptit på livet och väntar på döden.

Ps 107:17-22. Andra var sjuka för sina synders skull och fick lida för sina brott. De ville inte se åt någon föda och närmade sig dödens portar. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem ur deras trångmål. Han gav en befallning och botade dem och räddade dem från graven. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor, de skall frambära tackoffer och berätta om hans verk med jubel.

Den besatte mannen sargade sig själv och levde bland gravarna. Texten beskriver mannens situation där han levde nära döden och närmade sig dödens portar. Naturligtvis levde mannen i synd och det är en synd att medvetet sarga den kropp Gud gett oss. Men Gud ser oss trots våra synder och sänder sin räddning. Det är de som är sjuka som behöver helade och dessa ger Gud livet åter. Det är Guds vilja att hela oss, vår familj och vårt samhälle.

Jesus ägnade stor del av sin tid att visa omsorg om de sjuka. Det är rimligt att den besatte mannen hamnat i svårigheter genom någon synd som han begått. Kanske hade han varit romersk soldat vars psyke inte orkat. Kanske var han nu själv ett offer för den brutalitet han själv utövat i sitt yrke. Kanske var det därför han gått in i ett sådant nattsvart mörker. En annan möjlighet är att han kanske också kan ha varit ett offer för den romerska brutaliteten och att hans psyke knäckts av de upplevelser han gått igenom. Vi vet inte exakt men Gud såg mannens lidande och sände Jesus över vattnet för att rädda honom.

Det fjärde exemplet handlar om de som är i sjönöd. Det är intressant att just den aspekten lyfts upp i detta sammanhang. Texten har en profetisk skärpa kring det som hände ute på Tiberias sjö när Jesus stillar stormen. Den kraftgärningen var ett tecken som anknyter till just psalm 107.

Ps 107:26-29. De kastades mot himlen och mot djupen, modet svek dem i faran. De vinglade och raglade som druckna, deras färdighet var till ingen nytta. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål. Han stillade stormen, och vågorna tystnade.

Texten ger en nästan exakt beskrivning av vad som hände lärjungarna när det var på väg över till andra sidan sjön. Jesu reaktion var just att stilla stormen med sina ord.

Psalm 107 kopplar händelsen med att stilla stormen på sjön med de övriga tecken som Jesus gjorde när han vandrade här på jorden nämligen att han helade de som var sjuka, befriade dem som var bundna av onda krafter, och att vägledde alla som törstade efter Guds ledning och Guds rike.

I Ps 107 står det specifikt om hur Gud kallade fram stormen för att visa sjömännen sin storhet.

Ps 107:23-27. Andra for på skepp över havet och drev handel på de stora vattnen. De såg Herrens verk, hans under i havets djup. Han befallde, och en storm blåste upp, som fick vågorna att gå höga. De kastades mot himlen och mot djupen, modet svek dem i faran. De vinglade och raglade som druckna, deras färdighet var till ingen nytta.

Om man betraktar stormen som ett verk av den andemakt som verkade i Dekapolis så innebär denna text att Gud på något sätt gjort ondskan medveten om vad som var på väg att hända och på så sätt kallade fram stormen. Det är också uppenbart att andemakten i mannen kände till att Jesus var på väg över till deras sida av sjön. Mannens reaktion när han får se Jesus är att springa fram och knäböja. Det indikerar att mannen förstod att Jesus skulle kunna befria honom. Andemakten kunde inte hindra mannen från att söka hjälp. Just detta irriterade andarna och texten visar oss att Jesu dragningskraft är starkare än den kraft som försöker driva människan bort från Gud.

Jesu makt över vågornas dån blev till ett vittnesbörd om Guds kraft och makt för både den andliga och den fysiska världen. Att Gud stillar stormen och vågornas dån blir också tecknet på Guds räddning och hur Gud kan rädda oavsett vilka krafter som verkar i din omgivning. Att Jesus stillar stormen är ett tecken och ett löfte om att han också kommer att ta hand om alla andra typer av stormar i vårt liv.

Det lärjungarna fick erfara var en demonstration av Guds kraft och ett tecken som gjorde att de kunde förstå att Jesus var Guds helige. Det var ett av de tillfällen där Fadern uppenbarade för dem vem Jesus var. Jesus påminner om det när Petrus bekänner att Jesus är Messias.

Matt 16:17-18. Då sade Jesus till honom: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den.

Oavsett vem som låg bakom stormen, d v s onda eller goda krafter, så var det ett Guds tecken till sjömännen som följde Jesus. Det var ett språk som de förstod och det var en förvarning om det under som skulle ske när de väl nått den andra sidan av sjön. Det var tecknet på att Jesus var Guds son och allt kunde hända när han var med.

Psalm 107 avslutas med en beskrivning om hur Gud verkar på olika platser här på jorden. Gud torrlägger bördig mark där man framhärdar i sin ondska och han gör bördig jord av ett öken land där man ödmjukar sig och vänder sig till honom. Avslutningen på psalmen handlar om hur Gud verkar i en trakt och i ett samhälle. Gud visar på ett entydigt sätt hur ett samhälles inställning till honom på ett avgörande sätt kommer att påverka deras framtid. Det är värt att notera att i dag är Dekapolis fortfarande är ett ökenland där få bor.

Avslutningen på Ps 107 är nästan som om den var skriven till ett område sådant som Dekapolis. Det var ett område som verkade svårt drabbade av väder och vind. Dekapolis var nog på väg att bli ett ökenland redan då.

Ps 107:33-43. Han förvandlar floder till öken och vattenkällor till torr mark, fruktbart land till saltjord för invånarnas ondskas skull. Han förvandlar öknen till sjö och det torra landet till vattenkällor. Han låter de hungrande slå sig ner där och bygga sig en stad att bo i. De sår sina åkrar och planterar vingårdar, och de får riklig skörd. Han välsignar dem, och de förökar sig, och deras boskap blir talrik. Om de blir få och tyngs ner av förtryck, av olycka och bekymmer, öser han förakt över furstarna och leder dem vilse i väglös ödemark. Men de fattiga lyfter han ur deras betryck och gör familjerna stora som hjordar. De rättrådiga ser det och gläder sig, all ondska tvingas till tystnad. Den som är vis skall ge akt på detta och besinna Herrens godhet.

Psalmen uppmanar den som är vis att ge akt på det som sker på ett övergripande plan och besinna Herrens godhet. Gud verkar på ett övergripande plan med städer och regioner. Gud uppmanar oss att läsa historien med speciella glasögon för då kommer vi att se Herrens godhet mot de sina.

Det verkar finnas en direkt koppling mellan ondska och ökenområden i Bibeln. När Jesus talade om onda andar beskriver han hur dessa väsen verkar söka sig till ökentrakter. Vi finner ett exempel på Jesu undervisning i följande text hämtad från Lukas evangelium.

Luk 11:24-26. När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det städat och snyggt, går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.”

Jesus verkar säga att onda andar söker områden och sammanhang där det är svårt att leva och där människor blir försvagade och blir ett lätt byte. När människans försvar bryts ned av svårigheter är ondskan på plats för att förgöra. Området kring Dekapolis verkar vara ett sådant område. Det var en gränstrakt och det romerska rikets utkant. Det var ett farligt land både ur ett andligt och ett fysiskt perspektiv.

På något sätt är den onda kraft som är verksam i den besatte mannen länkad till hela regionen och dess framtid. Det är uppenbart att den andemakt som härskade i regionen visste om att Jesus var på väg till dem. Mannen visste på ett övernaturligt sätt att Jesus kom över vattnet och mannen var där just när Jesus steg i land. Med ledning av det som andemakten säger när mannen möter Jesus kan vi se att det fanns en stor oro för vad som skulle komma att hända i trakten. Jesus ankomst sågs som ett direkt hot för dess dominans i regionen.

Det är speciellt intressant att notera det som händer när Jesus adresserar den andemakt som kontrollerar mannen. Normalt så brukar ju Jesus snabbt kasta ut det onda och den bundna blir fri. I detta fall börjar Jesus den processen men avbryter och frågar efter andemaktens namn. Svaret som Jesus får är intressant. Namnet är legion d v s ett namn på en relativt stor del del av en arme. Det är en intressant information eftersom trakten var ett militärt område som upprätthöll det romerska rikets gräns i öster.

Namnet ger oss insikt om att det var väldigt många andar. Det verkar som om den kraft som höll mannen fången och som förde ordet hade en hög position i den hierarki som kontrollerade trakten. Det blir också en förhandling om vad som ska ske. De onda krafterna vädjar om att få stanna i trakten. Varför var det så viktigt? Sedan händer något nästan ännu märkligare. Andarna ber om att få fara in i en svinhjord så att de kan stanna i området. Jesus låter det få bli så vilket också betyder att andarna blir kvar i regionen. Något sådant skedde aldrig när Jesus vandrade ibland judarna och på judisk mark.

Vi kan läsa om hur svinen blir som galna och att de rusar utför ett stup och drunknar i sjön. Svinaherdarna ser allt detta och skyndar sig in i staden för att berätta vad som skett. Ledningen för staden skyndar till stranden för att se vad som hänt och när de ser den man som varit besatt så förstår de att något märkligt har skett. De kan lägga ihop två och två. De ber Jesus lämna dem. Av det kan vi förstå att den andemakt som höll mannen fången också höll staden fången. Jesus hade mött en härförare för den andliga makt som fanns i regionen. Denna andliga makt verkar vara kopplad till den romerska armen som dominerade och styrde i trakten.

Mannen som Jesus befriade var på ett sätt en symbol före hela traktens fångenskap. När Jesus ska lämna trakten vill mannen få följa med, men Jesus tillåter honom inte. Han ska stanna i trakten och berätta om Jesus verk i honom. Mannen blir ett frö till förändring. En landbro på fiendens område. Han blir ett levande vittnesbörd i trakten i väntan på det som ska ske efter Jesu uppståndelse. Då kommer något nytt att ske och ljuset kommer för att stanna i trakten.

Berättelsen om när Jesus stillar stormen finns återberättade i tre av evangelierna; Matteus, Markus och Lukas. I Matteus är det två besatta män som kommer emot Jesus medans Markus och Lukas endast berättar om en man. I övrigt är berättelserna mycket lika förutom några få detaljer. Vi får komma ihåg att evangelierna är återberättelser av det som lärjungarna berättat vilket gör att samma händelse ganska naturligt kan få lite olika perspektiv när det återberättas. Bibeln ger oss inget svar på varför Matteus inkluderar två män i sin berättelse. Lukas och Markus berättar om en man men det betyder inte att de skulle utesluta att det fanns en till person med i handlingen. Texterna berättar samma händelse men ur två olika perspektiv, d v s olika individers upplevelse av vad som hände.

I Matteus (Matt 8:29) utbrister de onda andarna: Vad har du med oss att göra, Guds son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid? Jesus argumenterar inte emot utan går till och med på andarnas förslag att få fara in i svinhjorden. Vad menas med förtid? När Jesus var på den judiska sidan hände inte detta utan de kastades ut utan argumentation. Det är rimligt att tolka allt detta som om att tiden inte ännu var inne för hedningarna att få ärva Guds rike. Det blev en verklighet efter det att Jesus dött och uppstått. Vid detta specifika tillfälle hade inte det skett och tiden för att Guds rike skulle nå hedningarna var inte inne.

Jesus kom över till Dekapolis för att plantera ett frö. Det fröet fanns i jorden intill den dag allt var fullbordat. Vi läser att lite senare (Mark 7) om hur Jesus kom från Tyros och Sidon och gick ner till Dekapolisområdet. Där helade Jesus en dövstum och ryktet om honom spred sig snabbt. Mycket folk börjar samlas och till sist behövs mat och Jesus utför ett av de brödunder som finns beskrivna i evangelierna.

Den besatte mannens historia hade med all sannolikhet spridit sig och allt fler kom för att höra vad Jesus hade att säga.

Damaskus tillhörde Dekapolis och den staden fick ju betyda speciellt mycket för den unga kristna kyrkan. Det var till detta område som Saulus kom för att förfölja kristna när han omslöts av ett ljussken och fick möta Jesus. Saulus blev Paulus och han började predika i Damaskus och fortsatte därifrån ut över världen. Jesus planterade ett frö i denna del av världen som på sikt skulle innebära att väckelsen spred sig över hela världen och över alla tider.

I den förlorade sonens land – en äventyrlig resa

I några bloggar kommer Jesu gärningar i den gränstrakt som kallades Dekapolis att belysas. Dekapolis låg öster om Tiberias sjö och Jesus besökte området vid flera tillfällen. I dag är hela området öken och det tyder på att regionen på sikt förlorade den välsignelse som det en gång hade.

Dekapolis var en modern grekisk miljö och hellenismen gav pulsen i städernas inre liv. I området fanns tio städer som alla grundats av krigare från Alexander den stores arme. Vid Jesu tid var detta utposter mot den östra gränsen av det romerska riket. Här drevs handel mot öst och området var en kulturell smältdegel.

När Jesus berättar om den förlorade sonen som reste till ett annat land så var det med stor sannolikhet till området Dekapolis som sonen flyttat. Här fanns ett liv i utsvävningar (sexuell lössläppthet, användning av droger och alkohol, avgudadyrkan) och man både åt och offrade svin regelmässigt. Den förlorade sonen blir ju en svinaherde av det slag som finns beskrivna i några av evangeliernas berättelser från området.

Jesus besökte flera gånger det här området och vi kan se i evangelierna att det kom många från området Dekapolis för att följa Jesus. Ett av brödundren som Jesus gjorde verkar vara i Dekapolisområdet.

Varför vandrade Jesus i detta syndiga område?

Troligtvis beror det på att detta område var en stor frestelse för många unga judar. Precis som den förlorade sonen fanns det unga judar i området som hade vänt sin religion ryggen och lät sig influeras av den för den tiden starkaste kulturella supermakten Grekland. Här fanns ett rikt kulturutbud, filosofer, utbildningsinstitut, och ett nöjesliv som var långt mer avancerat än i Israel.

Jesus kom för att söka upp det förlorade och hela det sargade. Han rörde sig i områden där det fanns trasiga sökare. Man kan utgå från att det fanns många förlorade söner med föräldrar i Israel och där mamma eller pappa bad till Gud för sina barn.

Vid ett tillfälle bestämmer sig Jesus för att åka båt över till Dekapolis. Berättelsen är välkänd och vi ofta läst den utan att riktigt sätta in den i sitt sammanhang. Vi är ju vana att läsa Bibeln i korta sekvenser och det är lätt att missa poänger som kommer av det sammanhang där texten återfinns. Låt oss betrakta ett längre bibelsammanhang i Markus evangelium.

Mark 4:35-41. På kvällen samma dag sade han till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan.” De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: ”Tig! Håll tyst!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”

Texten är bekant och den handlar om hur Jesus stillar stormen. Många människor har funnit tröst i den berättelsen och man har kunnat relatera till stormen som svårigheter och oroligheter i livet. Med Jesus i båten behöver vi inte vara oroliga. Han kan stilla stormen. Den undervisningen lyfter oss och stärker vår tro på Guds omsorg i våra hjärtan.

I vilket sammanhang finns texten? Sammanhanget verkar ju vara viktigt då Markus inleder sekvensen med att koppla tiden till kvällen samma dag som allt övrigt han skrivit om hände. På kvällen samma dag sade han till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan.” Vi kan notera att Jesus inte ger något skäl till att de ska åka över sjön. Man kan också notera att det var fler än en båt som följde med över vattnet. Det fanns alltså många vittnen till det som var på väg att hända.

I vilket sammanhang finner vi texten? Markus berättar om hur Jesu hem i Kafarnaum fylls på med människor.

Mark 3:20. När Jesus kom hem samlades folket på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta.

Det verkar som om folksamlingarna börjar bli störande för omgivningen och Jesu anhöriga kommer för att ta reda på honom.

Mark 3:21. Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen.

Nu var ju inte Jesus alls från sina sinnen och hans anhöriga får åka hem igen. Jesus flyttar undervisningen bort från sitt hem för att predika vid sjön. Allt detta är upptakten till det sammanhang där vår text är hämtad.

Mark 4:1. Sedan började han undervisa vid sjön igen. Massor av folk samlades kring honom, och därför steg han i en båt och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden.

Det samlades så mycket folk att det blev ett logistiskt problem. Att samlas vid sjön blev en lösning som ordnade upp logistiken något. Det är uppenbart från sammanhanget att Jesus arbetade hårt och fick både lite mat och lite vila. Hans anhöriga blev orolig för honom.

Vad var det då som Jesus undervisade?

Vi läser om att Jesus undervisade i liknelser för folket. När folket hade lämnat fortsatte han sin undervisning och talade klarspråk med lärjungarna.

Mark 4:10. När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom frågade de honom om liknelserna.

Jesus förklarade liknelsernas betydelse för lärjungar. Många av liknelserna handlade om tro på Gud. Vi känner igen liknelsen om senapskornet och om såningsmannen.

Mark 4:33-34. Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det. Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt.

Det var vid en av alla dessa dagar som Jesus sa: ”Låt oss fara över till andra sidan.” Det är uppenbart att det fanns ett syfte med resan. Jesus visste vad det var men han delade inte med sig av orsaken till resan. Jesus är trött eftersom han undervisat intensivt under en period. Han lägger sig för att sova och somnar. Då blir det plötsligt dåligt väder. Vågorna blir riktigt kraftfulla. Kanske ser de andra båtarna att det blir oväder och vänder in mot land eller också finns de med och hela den lilla flottan ansätts av stormen.

Ur sammanhanget inser vi att Jesus är mycket trött och utarbetad. När han försöker sova så är det något som vill störa. Det är som om något vill hindra honom att få den vila som han behöver. Jesus verkar sova mycket djupt vilket nog betyder att Jesus var riktigt trött men också att han bar på en stark inre frid.

Jesus fortsätter sova och till slut väcker lärjungarna honom. Bryr du dig inte om att vi håller på att gå under? Lärjungarna är riktigt rädda. Dessa erfarna sjömän vet att detta är en farlig situation. Jesus reser sig upp och talar strängt till vinden. Tig, Håll tyst! Vinden lägger sig och det blir stilla.

Det är klart att detta var något som skakade om lärjungarna och alla de som följde med i de andra båtarna. Till och med vinden lyder honom.

Vi vet inte vad som händer efter det att stormen stillats. Lade sig Jesus ner för att sova igen eller hade han redan fått den vila han behövde? Även om inte texten ger oss någon vägledning så torde det tagit en viss tid att komma in till land vilket borde ha gett Jesus viss tid att vila inför det som skulle hända.

Men varför skulle Jesus åka över sjön? Så fort Jesus anländer på den andra sidan händer något dramatiskt.

Mark 5:1-10. De kom över till trakten av Gerasa på andra sidan sjön. När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han var besatt av en oren ande och hade sitt tillhåll bland gravarna. Inte ens med kedjor kunde man längre binda honom. Flera gånger hade han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bojorna, och ingen kunde få bukt med honom. Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. När han nu på långt håll fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom och ropade högt: ”Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!” Jesus hade nämligen just sagt åt honom: ”Far ut ur mannen, du orena ande!” Nu frågade han: ”Vad heter du?” Mannen svarade: ”Legion heter jag, för vi är många.” Och han bad honom enträget att inte driva dem från trakten.

När Jesus kommer i land möter han nästa storm. Traktens svåraste fall av galenskap. Mannen som verkar vara helt galen kommer springande mot Jesus. Det är en ond kraft som tagit över hans liv som driver honom att möta Jesus vid stranden. Jesus är på väg att driva ut den makt som plågar mannen då den onda makten talar genom mannens kropp. Ondskans makt ber om att få stanna i trakten.

Av berättelsen verkar det som om det finns en koppling mellan den storm som blåste upp på sjön under resan och det möte som följet får erfara när de går i land. Kan det vara så att det var ondskans makt som vill hindra Jesus från att komma fram till mannen? Kan det vara ondskans makt som stod bakom vinden? Det skulle förklara varför Jesus talar till vinden så starkt. Tig, håll tyst! Det är ett mycket kraftfullt uttryck där stormen behandlas nästan som om det vore en ond andlig kraft. Vi känner ju till att Jesus talade strängt till de onda andarna att de skulle vara tyst när han befriade människor som var plågade.

I berättelsen om Job läser vi något som kan vara en ledtråd till det som sker. Jobs berättelse inleds med att anklagaren, djävulen, kommer inför Gud tillsammans med Guds söner. Han utverkar sig rätten att få skada Jobs liv. Allt vad Job har blir givet i anklagarens hand men han får inte ta Jobs liv.

Hur går då djävulen till väga för att skada Job?

Job 1:13-18. En dag när Jobs söner och döttrar var på fest hemma hos den äldste brodern kom en budbärare till Job och sade: ”Oxarna gick för plogen och åsnorna betade bredvid. Då kom sabeerna och rövade bort dem och högg ner folket. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig.” Medan han ännu talade kom en till och sade: ”Guds eld slog ner från himlen och brände ihjäl fåren och folket. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig.” Medan han ännu talade kom en till och berättade: ”Kaldeerna anföll med tre horder, de tog kamelerna och högg ner folket. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig.” Medan han ännu talade kom en till och sade: ”Dina söner och döttrar var på fest hemma hos den äldste brodern. Då kom en väldig stormby farande från öknen. Den tog tag i husets fyra hörn, och huset föll samman över folket och alla dog. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig.”

De verktyg som djävulen använde var; ett åskväder med ljungeld, onda människor som var våldsverkare och tjuvar, samt en stormby (orkan) som rev sönder det hus där de var. Det är alltså uppenbart att ondskan förfogar över väder och vind om Gud tillåter det. Ur det perspektivet är det rimligt att tolka Jesu starka ord till stormen som även riktat till den andliga kraft som låg bakom angreppet.

När Jesus kommer i land mötte han det som var orsaken att han kom till andra sidan sjön. Jesus måste ha vetat vad som skulle ske och vad som var målet med resan. Texten fortsätter på följande sätt.

Mark 5:11-17. Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. Andarna bad honom: ”Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!” Det lät han dem göra. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Omkring två tusen djur var det, och de drunknade i sjön. Svinvaktarna sprang därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, och folk gick för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och såg den besatte, han som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta. Och ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatte, och om svinen. Då uppmanade de Jesus att lämna deras område.

Andarna i mannen förhandlar för att få stanna i regionen. Notera att de söker sig till en svinjord som ju består av orena djur. Jesus tillåter att de far in i jorden och att de får förstöra den näring som de som äger svinen driver. Att svinen fanns på platsen indikerar hur ogudaktig trakten var. Det visar sig också när människorna i staden får se den befriade mannen sitta frisk med Jesus. De ber Jesus lämna deras trakt. De inser att deras syndiga liv måste ändras om han blir kvar. De älskade mörkret mer än det ljus som Jesus erbjöd. Jesus sänder hem mannen till sin familj för att han ska berätta för dem vad som hänt.

Mark 5:18-20. När han steg i båten bad mannen som hade varit besatt att få följa med honom. Men han lät honom inte göra det utan sade: ”Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig, hur han förbarmade sig över dig.” Då gick mannen sin väg och lät alla i Dekapolis höra vad Jesus hade gjort med honom, och överallt häpnade man.

Kanske fanns det en familj där hemma som ropat till Gud för sin son eller sin släkting. Kanske var Jesu resa över sjön ett svar på den bönen. Tänk om stormen var ett försök för ondskan att hindra Jesus från att komma över till andra sidan sjön för att bota mannen och svara på familjens bön.

Berättelsen ger oss inte några säkra detaljer kring motiven för resan och inte heller vad som hände med mannen senare. Det vi vet är att Jesus, efter det att mannen blivit botad, bestämmer sig för att åka tillbaka. Det är ett tydligt tecken på att Jesu uppdrag på andra sidan sjön handlade om just den besatte mannen.

Mark 5:21. När Jesus hade farit tillbaka till andra sidan sjön samlades mycket folk omkring honom.

Jesus hade avbrutit sin undervisning för att åka över till Dekapolis och plantera ett frö. Fröet var den besatte mannen som vände tillbaka till sin familj för att berätta om vad Jesus hade gjort. Jesus handling visar oss i praktiken vad han menar med sina liknelser om såningsmannen och om senapskornet.

I nästa veckas blogg analyserar vi händelsen lite djupare ur ett andligt perspektiv utifrån Ps 107. Jesu besök i Dekapolis innehåller mycket information om hur det andliga fungerar.