I den förlorade sonens land – bakom kulisserna

I föregående blogg inleddes en miniserie av bloggar kring händelser som utspelade sig i området Dekapolis öster om Tiberias sjö. För att lättare följa med i den här bloggen rekommenderas ett besök i det föregående blogginlägget: I den förlorade sonens land – en äventyrlig resa.

Vi studerar berättelsen om när Jesus bestämde sig för att åka båt över Tibrias sjö (Genesarets sjö) för att besöka området Dekapolis. Här kommer en sammanfattning av några mycket händelserika dagar i lärjungarnas liv.

Lärjungarna tar med Jesus i en båt för att åka över till andra sidan sjön. På resan över blir det storm. Jesus sover i båten och lärjungarna väcker honom utom sig av oro för att de ska gå under i stormen. Jesus stillar stormen och de når tryggt den andra sidan av sjön. Där kommer en besatt man dem till mötes och ropar till Jesus. I befrielseprocessen uppkommer ett samtal mellan ledaren av demonerna i mannen och Jesus. Det sker en förhandling om vad som ska hända och till slut låter Jesus demonerna få som de vill och de får fara in i en hjord med svin. Dessa svin rusar då utför en stup och ner i sjön där de drunknar. Svinaherdarna springer in i staden och berättar om det som skett och hela staden kommer i rörelse. När de ser Jesus och den befriade mannen ber de Jesus lämna deras trakt. När Jesus ger sig av vill den befriade mannen följa med men Jesus låter honom inte göra det. Jesus skickar hem honom att berätta om allt det Gud gjort för honom.

Låt oss stanna till vid denna märkliga händelseutveckling och betrakta den ur ett andligt perspektiv. Den storm som blåser upp på resan över sjön verkar ha en andlig betydelse.

Berättelserna i Bibeln har ofta många betydelser och det finns ett rikt bildspråk som ger oss vägledning i saker som är svåra att förklara för oss som är begränsade till det vi ser och upplever i tid och rum. Just denna berättelse har en djupare betydelse och den innehåller en symbolik som är generell och ger oss insyn i något som sker i det andliga. Vi ska använda texten i en psalm för att försöka uppenbara det som är dolt i texten.

I Psalm 107 finns en sammanfattning av på vilka sätt Gud är aktiv här på jorden. Den ger exempel på hur Gud verkar på vår jord. I vår text händer oerhört mycket och det är rimligt att vi ska kunna känna igen något från händelserna i de exempel som redovisas i Ps 107.

Ps 107 börjar med att deklarera att Gud är en befriare som är intresserad av hela jorden och inte bara det som berör judarna.

Ps 107:1-3. Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. Så skall de befriade säga, de som Herren befriat ur nöden och som han har hämtat hem från alla länder, från öster och väster, norr och söder.

Det är en mycket passande början då vår huvudtext handlar om att Jesus har lämnat det judiska territoriet och han befinner sig i en del som inte lever efter den judiska läran för att befria en besatt man. Nu rörde sig Jesus ofta i områden och på platser med både judar och hedningar. Han besökte också vissa områden där den hedniska kulturen dominerande samhället. Även om Jesus var sänd till de förlorade fåren av Israel så påverkade han hela den region där han levde. Gud är intresserad av hela mänskligheten och psalm 107 börjar med att inkludera alla i Guds frälsningsplan och då även de som bodde i Dekapolis området.

Psalmen tar också upp fyra konkreta exempel på Guds räddning.

Det första exemplet handlar om de som går vilse i öknen och är på väg att dö av törst och hunger. Texten beskriver hur Gud räddar dem till en bebodd stad. Här kan det vara på sin plats att påminna sig om att Dekapolis, dit Jesus åkte, var ett relativt glest befolkat ökenland med tio städer som fungerade som det romerska rikets östra försvarslinje.

Ps 107:4-9. Några gick vilse i öde öknar, de fann ingen väg till bebodda städer. De var hungriga och törstiga, och deras krafter sinade. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. Han lät dem finna den rätta vägen till en stad där människor bodde. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor. Han ger de törstande att dricka och mättar de hungriga med allt gott.

Ökenland är en symbol för ett liv i förbannelse. När Jesus undervisar om onda andar och vad som händer när en ond ande drivits ut ur en människa så säger han (Matt 12:43) att den orena anden vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila. Vi återkommer till just den aspekten av området Dekapolis lite senare i bloggen. I vilket fall kan vi konstatera att den besatte mannen befann sig i en förbannelse, en öken, och att Jesus räddar honom ur den situationen precis som psalmen säger. Mannen levde sitt liv bland de döda, bland gravarna. Han var inte en del i stadens gemenskap utan hade gått vilse inom sig själv. Gud kallade honom tillbaka till civilisationen och gemenskapen med ett budskap om befrielse.

Nästa exempel, det andra, handlar om den som är fängslad av mörker och fjättrad av bojor på grund av sina synder. De kommer att tacka Gud för hans frälsning när han bryter sönder deras bojor och slår sönder de portar som håller dem fångna. Det här påminner om den besatte mannens situation.

Ps 107:10-16. Andra satt i djupaste mörker, fångna i fjättrar av järn. De hade trotsat Guds befallningar och förkastat den Högstes råd. De var modlösa av vedermödor, de stapplade utan att få hjälp. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem ur deras trångmål. Han förde dem ut ur det djupa mörkret och bröt sönder deras bojor. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor. Han krossar kopparportarna, järnbommarna slår han sönder.

Texten visar oss att det finns ett genuint intresse från Guds sida att befria de fångna även om fångenskapen skulle vara självförvållad. Jesus beskriver vid flera tillfällen hur Satan håller människor bundna. Om mannen som mötte Jesus står det att han höll till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. Allt tyder på att Jesus åkte över till andra sidan av sjön med just målet att befria mannen.

Det tredje exemplet i psalm 107 handlar om de som är sjuka och lider på grund av sina synder. Sådana som inte längre har någon aptit på livet och väntar på döden.

Ps 107:17-22. Andra var sjuka för sina synders skull och fick lida för sina brott. De ville inte se åt någon föda och närmade sig dödens portar. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem ur deras trångmål. Han gav en befallning och botade dem och räddade dem från graven. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor, de skall frambära tackoffer och berätta om hans verk med jubel.

Den besatte mannen sargade sig själv och levde bland gravarna. Texten beskriver mannens situation där han levde nära döden och närmade sig dödens portar. Naturligtvis levde mannen i synd och det är en synd att medvetet sarga den kropp Gud gett oss. Men Gud ser oss trots våra synder och sänder sin räddning. Det är de som är sjuka som behöver helade och dessa ger Gud livet åter. Det är Guds vilja att hela oss, vår familj och vårt samhälle.

Jesus ägnade stor del av sin tid att visa omsorg om de sjuka. Det är rimligt att den besatte mannen hamnat i svårigheter genom någon synd som han begått. Kanske hade han varit romersk soldat vars psyke inte orkat. Kanske var han nu själv ett offer för den brutalitet han själv utövat i sitt yrke. Kanske var det därför han gått in i ett sådant nattsvart mörker. En annan möjlighet är att han kanske också kan ha varit ett offer för den romerska brutaliteten och att hans psyke knäckts av de upplevelser han gått igenom. Vi vet inte exakt men Gud såg mannens lidande och sände Jesus över vattnet för att rädda honom.

Det fjärde exemplet handlar om de som är i sjönöd. Det är intressant att just den aspekten lyfts upp i detta sammanhang. Texten har en profetisk skärpa kring det som hände ute på Tiberias sjö när Jesus stillar stormen. Den kraftgärningen var ett tecken som anknyter till just psalm 107.

Ps 107:26-29. De kastades mot himlen och mot djupen, modet svek dem i faran. De vinglade och raglade som druckna, deras färdighet var till ingen nytta. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål. Han stillade stormen, och vågorna tystnade.

Texten ger en nästan exakt beskrivning av vad som hände lärjungarna när det var på väg över till andra sidan sjön. Jesu reaktion var just att stilla stormen med sina ord.

Psalm 107 kopplar händelsen med att stilla stormen på sjön med de övriga tecken som Jesus gjorde när han vandrade här på jorden nämligen att han helade de som var sjuka, befriade dem som var bundna av onda krafter, och att vägledde alla som törstade efter Guds ledning och Guds rike.

I Ps 107 står det specifikt om hur Gud kallade fram stormen för att visa sjömännen sin storhet.

Ps 107:23-27. Andra for på skepp över havet och drev handel på de stora vattnen. De såg Herrens verk, hans under i havets djup. Han befallde, och en storm blåste upp, som fick vågorna att gå höga. De kastades mot himlen och mot djupen, modet svek dem i faran. De vinglade och raglade som druckna, deras färdighet var till ingen nytta.

Om man betraktar stormen som ett verk av den andemakt som verkade i Dekapolis så innebär denna text att Gud på något sätt gjort ondskan medveten om vad som var på väg att hända och på så sätt kallade fram stormen. Det är också uppenbart att andemakten i mannen kände till att Jesus var på väg över till deras sida av sjön. Mannens reaktion när han får se Jesus är att springa fram och knäböja. Det indikerar att mannen förstod att Jesus skulle kunna befria honom. Andemakten kunde inte hindra mannen från att söka hjälp. Just detta irriterade andarna och texten visar oss att Jesu dragningskraft är starkare än den kraft som försöker driva människan bort från Gud.

Jesu makt över vågornas dån blev till ett vittnesbörd om Guds kraft och makt för både den andliga och den fysiska världen. Att Gud stillar stormen och vågornas dån blir också tecknet på Guds räddning och hur Gud kan rädda oavsett vilka krafter som verkar i din omgivning. Att Jesus stillar stormen är ett tecken och ett löfte om att han också kommer att ta hand om alla andra typer av stormar i vårt liv.

Det lärjungarna fick erfara var en demonstration av Guds kraft och ett tecken som gjorde att de kunde förstå att Jesus var Guds helige. Det var ett av de tillfällen där Fadern uppenbarade för dem vem Jesus var. Jesus påminner om det när Petrus bekänner att Jesus är Messias.

Matt 16:17-18. Då sade Jesus till honom: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den.

Oavsett vem som låg bakom stormen, d v s onda eller goda krafter, så var det ett Guds tecken till sjömännen som följde Jesus. Det var ett språk som de förstod och det var en förvarning om det under som skulle ske när de väl nått den andra sidan av sjön. Det var tecknet på att Jesus var Guds son och allt kunde hända när han var med.

Psalm 107 avslutas med en beskrivning om hur Gud verkar på olika platser här på jorden. Gud torrlägger bördig mark där man framhärdar i sin ondska och han gör bördig jord av ett öken land där man ödmjukar sig och vänder sig till honom. Avslutningen på psalmen handlar om hur Gud verkar i en trakt och i ett samhälle. Gud visar på ett entydigt sätt hur ett samhälles inställning till honom på ett avgörande sätt kommer att påverka deras framtid. Det är värt att notera att i dag är Dekapolis fortfarande är ett ökenland där få bor.

Avslutningen på Ps 107 är nästan som om den var skriven till ett område sådant som Dekapolis. Det var ett område som verkade svårt drabbade av väder och vind. Dekapolis var nog på väg att bli ett ökenland redan då.

Ps 107:33-43. Han förvandlar floder till öken och vattenkällor till torr mark, fruktbart land till saltjord för invånarnas ondskas skull. Han förvandlar öknen till sjö och det torra landet till vattenkällor. Han låter de hungrande slå sig ner där och bygga sig en stad att bo i. De sår sina åkrar och planterar vingårdar, och de får riklig skörd. Han välsignar dem, och de förökar sig, och deras boskap blir talrik. Om de blir få och tyngs ner av förtryck, av olycka och bekymmer, öser han förakt över furstarna och leder dem vilse i väglös ödemark. Men de fattiga lyfter han ur deras betryck och gör familjerna stora som hjordar. De rättrådiga ser det och gläder sig, all ondska tvingas till tystnad. Den som är vis skall ge akt på detta och besinna Herrens godhet.

Psalmen uppmanar den som är vis att ge akt på det som sker på ett övergripande plan och besinna Herrens godhet. Gud verkar på ett övergripande plan med städer och regioner. Gud uppmanar oss att läsa historien med speciella glasögon för då kommer vi att se Herrens godhet mot de sina.

Det verkar finnas en direkt koppling mellan ondska och ökenområden i Bibeln. När Jesus talade om onda andar beskriver han hur dessa väsen verkar söka sig till ökentrakter. Vi finner ett exempel på Jesu undervisning i följande text hämtad från Lukas evangelium.

Luk 11:24-26. När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det städat och snyggt, går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.”

Jesus verkar säga att onda andar söker områden och sammanhang där det är svårt att leva och där människor blir försvagade och blir ett lätt byte. När människans försvar bryts ned av svårigheter är ondskan på plats för att förgöra. Området kring Dekapolis verkar vara ett sådant område. Det var en gränstrakt och det romerska rikets utkant. Det var ett farligt land både ur ett andligt och ett fysiskt perspektiv.

På något sätt är den onda kraft som är verksam i den besatte mannen länkad till hela regionen och dess framtid. Det är uppenbart att den andemakt som härskade i regionen visste om att Jesus var på väg till dem. Mannen visste på ett övernaturligt sätt att Jesus kom över vattnet och mannen var där just när Jesus steg i land. Med ledning av det som andemakten säger när mannen möter Jesus kan vi se att det fanns en stor oro för vad som skulle komma att hända i trakten. Jesus ankomst sågs som ett direkt hot för dess dominans i regionen.

Det är speciellt intressant att notera det som händer när Jesus adresserar den andemakt som kontrollerar mannen. Normalt så brukar ju Jesus snabbt kasta ut det onda och den bundna blir fri. I detta fall börjar Jesus den processen men avbryter och frågar efter andemaktens namn. Svaret som Jesus får är intressant. Namnet är legion d v s ett namn på en relativt stor del del av en arme. Det är en intressant information eftersom trakten var ett militärt område som upprätthöll det romerska rikets gräns i öster.

Namnet ger oss insikt om att det var väldigt många andar. Det verkar som om den kraft som höll mannen fången och som förde ordet hade en hög position i den hierarki som kontrollerade trakten. Det blir också en förhandling om vad som ska ske. De onda krafterna vädjar om att få stanna i trakten. Varför var det så viktigt? Sedan händer något nästan ännu märkligare. Andarna ber om att få fara in i en svinhjord så att de kan stanna i området. Jesus låter det få bli så vilket också betyder att andarna blir kvar i regionen. Något sådant skedde aldrig när Jesus vandrade ibland judarna och på judisk mark.

Vi kan läsa om hur svinen blir som galna och att de rusar utför ett stup och drunknar i sjön. Svinaherdarna ser allt detta och skyndar sig in i staden för att berätta vad som skett. Ledningen för staden skyndar till stranden för att se vad som hänt och när de ser den man som varit besatt så förstår de att något märkligt har skett. De kan lägga ihop två och två. De ber Jesus lämna dem. Av det kan vi förstå att den andemakt som höll mannen fången också höll staden fången. Jesus hade mött en härförare för den andliga makt som fanns i regionen. Denna andliga makt verkar vara kopplad till den romerska armen som dominerade och styrde i trakten.

Mannen som Jesus befriade var på ett sätt en symbol före hela traktens fångenskap. När Jesus ska lämna trakten vill mannen få följa med, men Jesus tillåter honom inte. Han ska stanna i trakten och berätta om Jesus verk i honom. Mannen blir ett frö till förändring. En landbro på fiendens område. Han blir ett levande vittnesbörd i trakten i väntan på det som ska ske efter Jesu uppståndelse. Då kommer något nytt att ske och ljuset kommer för att stanna i trakten.

Berättelsen om när Jesus stillar stormen finns återberättade i tre av evangelierna; Matteus, Markus och Lukas. I Matteus är det två besatta män som kommer emot Jesus medans Markus och Lukas endast berättar om en man. I övrigt är berättelserna mycket lika förutom några få detaljer. Vi får komma ihåg att evangelierna är återberättelser av det som lärjungarna berättat vilket gör att samma händelse ganska naturligt kan få lite olika perspektiv när det återberättas. Bibeln ger oss inget svar på varför Matteus inkluderar två män i sin berättelse. Lukas och Markus berättar om en man men det betyder inte att de skulle utesluta att det fanns en till person med i handlingen. Texterna berättar samma händelse men ur två olika perspektiv, d v s olika individers upplevelse av vad som hände.

I Matteus (Matt 8:29) utbrister de onda andarna: Vad har du med oss att göra, Guds son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid? Jesus argumenterar inte emot utan går till och med på andarnas förslag att få fara in i svinhjorden. Vad menas med förtid? När Jesus var på den judiska sidan hände inte detta utan de kastades ut utan argumentation. Det är rimligt att tolka allt detta som om att tiden inte ännu var inne för hedningarna att få ärva Guds rike. Det blev en verklighet efter det att Jesus dött och uppstått. Vid detta specifika tillfälle hade inte det skett och tiden för att Guds rike skulle nå hedningarna var inte inne.

Jesus kom över till Dekapolis för att plantera ett frö. Det fröet fanns i jorden intill den dag allt var fullbordat. Vi läser att lite senare (Mark 7) om hur Jesus kom från Tyros och Sidon och gick ner till Dekapolisområdet. Där helade Jesus en dövstum och ryktet om honom spred sig snabbt. Mycket folk börjar samlas och till sist behövs mat och Jesus utför ett av de brödunder som finns beskrivna i evangelierna.

Den besatte mannens historia hade med all sannolikhet spridit sig och allt fler kom för att höra vad Jesus hade att säga.

Damaskus tillhörde Dekapolis och den staden fick ju betyda speciellt mycket för den unga kristna kyrkan. Det var till detta område som Saulus kom för att förfölja kristna när han omslöts av ett ljussken och fick möta Jesus. Saulus blev Paulus och han började predika i Damaskus och fortsatte därifrån ut över världen. Jesus planterade ett frö i denna del av världen som på sikt skulle innebära att väckelsen spred sig över hela världen och över alla tider.