En profet i sin hemstad

Evangelierna beskriver ett tillfälle när Jesus kom till en stad och hela besöket verkar ha blivit ett misslyckande. Det är när han kommer till sin hemstad Nasaret. Jesu gärning på jorden börjar med att han blir döpt av Johannes och den Helige Ande kommer över honom. Johannes hör Gud säga att detta är min älskade son och den Helige Ande kommer över honom i formen av en duva. Den Helige Ande leder honom ut i öknen för en period av bön och fasta. I slutet av den perioden träder djävulen fram för att fresta honom. Jesus övervinner frestelsen och går in i Galileen där han samlar sina första lärjungar från några av dem som följde Johannes. En av de första saker som händer är att Jesus deltar i ett bröllop i Kana. Vi förstår från texten att Jesus inte gjort några tecken i offentligheten tidigare. Det framgår inte ur texten om Jesus hade botat någon som var sjuk innan. Om det hade hänt så var det inte i en sådan offentlighet att man betraktade det som ett tecken.

Det står att Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet. Jesu mor, Maria från Nasaret, är också med vilket kan betyda att bröllopet hade någon länk till Nasaret eller till Jesu familj. Maria är den som uppmärksammar Jesus på ett problem, ett pinsamt problem. Då det verkar engagera Maria på ett rent personligt plan antyder det att Maria på något sätt kände sig delansvarig.

Joh 2:3-11.Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: ”De har inget vin.” Jesus svarade: ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.” Hans mor sade till tjänarna: ”Gör det han säger åt er.” Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. Jesus sade: ”Fyll kärlen med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ”Ös upp och bär det till bröllopsvärden”, och det gjorde de. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom – men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet – ropade han på brudgummen och sade: ”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.” Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Den sista meningen i texten visar oss något intressant; Han uppenbarade sin härlighet genom de tecken som han gjorde och tecknen gjorde att lärjungarna trodde på honom. Detta var det första tecken som Jesus gjorde. Maria, som verkar var djupt engagerad i det som sker på bröllopet, ger tjänarna instruktioner vilket tyder på att Maria hade en officiell ställning på bröllopet och att hon i den situationen ber Jesus om hjälp. Jesus hamnar därmed i en besvärlig situation. Hans tid är inte riktigt inne att träda fram inför världen, men hans mor behöver hjälp. Hedra din fader och din moder lyder Mose lag. Det är förståeligt att Jesus utbrister; låt mig vara, kvinna! Situationen visar att Marias behov är något som inte kan föras åtsidan om det väl har uttalats i en bön.

Bibeln kallar undret i Kana ett tecken. Vad var det för tecken? Jesus bad tjänarna fylla reningskärlen med vatten. Vatten är en bild på Guds ord och sanning. När vattnet bärs fram förvandlas det till vin, en form av levande vatten som levandegör kroppens känsloliv. I det nya förbundet har lagens ord (vattnet) blivit levande och påverkar vårt känsloliv.

Trots att tiden inte är riktigt mogen för att Jesus skall kliva fram och visa sin härlighet så gör han det eftersom hans mor ber om hjälp. Texten lär oss att Gud ser våra behov och sträcker ut en hand till hjälp även om det inte alltid är rätt tid. Marias tro på Jesu kraft är förunderlig. Hon begär hjälp av sin son och överför ansvaret på honom i det att hon säger till tjänarna; gör det han säger till er!

Maria kräver inte ett under men hon överlämnar problemet till Jesus. Jesus löser situationen utan att det behöver bli någon stor uppståndelse. Endast de närmaste vet vad som egentligen sker och brudgummen får ta emot lovord för de gåvor som serveras.

Vi kan lära oss av Marias sätt att agera. Lämna över problemen på Jesus i tillförsikten om att han har omsorg om er och det som är ert ansvar. Maria handlade i tro när hon talade ut instruktionen till tjänarna.

Lukas beskriver hur Jesus efter det att han frestats i öknen går ut i Galileen och predikar om riket.

Luk 4:14-15. Med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten. Han undervisade i deras synagogor, och alla lovprisade honom.

Nu ser vi att Jesus träder fram i full kraft och ryktet om honom sprids snabbt. Det står att han undervisade i deras synagogor och alla lovprisade honom. Ryktet måste ha nått Jesu hemstad Nasaret. Det är också sannolikt att undret i Kana var känt i Nasaret eftersom Maria var så djupt involverad i festen. Under sin vandring i Galileen så kommer han till slut hem till Nasaret.

Luk 4:16-23. Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: ”Är det inte Josefs son?” Då sade han till dem: ”Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.”

Av texten förstår vi att Jesus kom till Nasaret några dagar innan sabbaten. Man får utgå från att det fanns en hel del nyfikenhet kring Jesus och när det var tid att samlas i synagogan under sabbaten var nog hela staden på plats och allas blickar riktades på honom. Det är liksom självklart att Jesus skall säga något. Det måste ha legat en spänning i luften som var påtaglig.

Vad fanns det för förväntan? Hur tänkte man i sina hjärtan? Vad var det Jesus såg när han tittade ut över de som samlats i synagogan?

Jesus läser ett ord från skriften. Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Sedan lägger han till följande ord till församlingen. I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig. Jesus utmanar alla som finns i synagogan. Texten han läst handlar om den smorde, Messias konungen som judarna väntade på. Det förstår alla. När han säger att texten gått i uppfyllelse inför dem som hör honom så kan det tolkas som ett anspråk på att vara Messias, den utvalda.

Man skulle också kunna tolka Jesu ord på det sätt som Nikodemos gör när han besöker Jesus.

Joh 3:2. Han kom till Jesus en natt och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.”

Nikodemos deklarerar att Jesus är en lärare. Han går inte längre än så i sitt uttal men inom honom finns en undran om inte denne Jesus skulle kunna vara den smorde, Messias. Folket i Nasaret känner nog att just detta ligger i luften och nu, mitt ibland dem, tar Jesus steget ut och deklarerar att Guds Ande är över honom till att förkunna ett glädje bud för de fattiga, befrielse för de fångna, syn för de blinda, frihet för de förtryckta, och ett nådens år från Herren. Allt det som ryktet säger om honom.

I vår tid skulle vi nog fyllts av funderingen; vad betyder alla dessa fina ord? Menar Gud de som är fysiskt blinda eller de som är själsligt eller andligt blinda?

Bibeln visar oss, allt i från skapelseberättelsen till profeterna, att allt det som är fysiskt har en andlig motsvarighet. Vi har fysiska ögon och vi har andliga ögon. Jesus kom för att hela båda. Han helar oss fysiskt för att vi ska förstå att det andliga helandet är verkligt. Vad är lättare att säga dina synder är förlåtna eller stå upp och tag din säng och gå?

Matt 9:1-8. Han steg i en båt och for över sjön till staden där han bodde. Där kom de till honom med en lam som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna.” Några skriftlärda sade då för sig själva: ”Han hädar ju.” Jesus såg vad de tänkte och sade: ”Varför bär ni onda tankar i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bår och gå hem.” Och mannen steg upp och gick hem. När folket såg det greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människorna.

Av ovanstående text kan vi förstå att bibeln är inte begränsad till det ena eller det andra. Jesu kallelse och smörjelse gällde hela människan och inte bara en del av människan. Gud använder det som vi kan se med våra fysiska ögon för att vi skall förstå sådant som inte kan ses med ögonen.

Jesus har genom sina ord tagit situationen i Nasaret till sin spets. Det är alltid så när Jesus säger något. Hans ord sticker ut och en fråga blir brännhet, nämligen; vem är Jesus? Endera är Jesus den han säger sig vara eller också står hela staden inför en skandal av oerhörda mått. Spänningen är förståelig.

Man måste komma ihåg att i synagogan finns hans barndomskamrater, och troligtvis hans bröder, men även Maria och Josef. Det är rimligt att Jesus bodde hos dem när han var i Nasaret. Vad var det som provocerade dem?

Man börjar tala med varandra sinsemellan och frågar sig; är inte detta Josef's son? Aha, kanske handlar det om avundsjuka? Mänskliga tankar fyller deras sinne och de säger; vi känner ju Josef väl så vad skulle vara så speciellt med Jesus?

Jesus känner av det som sker och förekommer dem i deras tankar.

Luk 4:24-30. Sedan sade han: ”Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.” Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

Den här berättelsen finns återgivna i fler av evangelierna vilket tyder på att dess budskap är viktigt. De exakta orden kring hur en profet betraktas i sin hemstad varierar något. Matteus talar om att en profet blir ringaktad i sin hemstad och i sitt hem.

Matt 13:57. En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem.

Att Matteus nämner ringaktad i sitt hem verkar tyda på att konflikten i Nasaret även drabbade Jesu hem. Markus talar om att en profet blir bara ringaktad i sin hemstad, bland släktingar och i sitt hem. Det är en ännu mer precis formulering som verkar tyda på att även Jesu familj var delaktig i det som skedde i Nasaret.

Mark 6:4. En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem.

För att förstå hela sammanhanget behöver vi fundera på vad som menas med en profet i bibeln. I den text som Jesus läser i synagogan förklaras begreppet profet. Han läser; Herrens Ande är över mig för att förkunna....

En profet blir man när Guds Ande är över en och man har ett budskap från Gud. Jesus säger att en profet blir ringaktad och inte erkänd i en miljö där personen är känd utifrån jordiska betingelser
d v s familj, sammanhang, eller jordisk status. De jordiska betingelserna är sådant som vi mäter varandra utifrån när den sociala rangordningen omedvetet fastställs. Berättelsen om Jesu besök i Nasaret handlar om oss, dej och mej. Det handlar om ett hinder som vi alla har när det gäller att ta emot de gåvor som Gud ger till sitt folk.

Berättelsen visar oss att det är inte bara är människor med hög rang och som kan vara fyllda med högmod och som kan ha det svårt att ta emot Guds sändebud. Man kan anta att just den kategorin har det svårast att erkänna en profet som är en man av folket. I Nasaret är det dock människor från samma rang i samhället som provoceras av att någon från dem hävdar sig ha ett budskap från Gud. Jesus förklarar de mänskliga mekanismer, de människotankar, som ligger bakom det som händer i Nasaret. Dessa mekanismer är verksamma i oss alla. Vi ser också konsekvensen av ett sådant mänskligt tänkande. Jesus, Guds son, kunde inte möta de behov som människorna i Nasaret hade.

Jesus försöker undervisa sina vänner om hur Guds smörjelse fungerar. Tyvärr, har de inte förmågan att ta emot utan de blir provocerade över det Jesus säger. Men vad är det han egentligen säger som gör att de blir så upprörda?

Jesus visar på hur ett mänskligt tänkande hindrar det Gud vill göra. Han tar två exempel. Det första kommer från profeten Elias liv.

Luk 4:25. Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon.

Jesus indikerar något som vi sällan tänker på. Vi tänker oss att Gud hade en speciell plan för den änka som Elia sändes till. Vi funderar inte så mycket på vem den änkan var.

1 Kung 17:8-16. Herrens ord kom till Elia: ”Gå till Sarefat vid Sidon och slå dig ner där. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat.” Elia gav sig i väg till Sarefat, och när han kom till stadsporten gick där en änka och plockade pinnar till ved. Han ropade till henne: ”Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka.” När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: ”Kan du ta med en bit bröd också?” Hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl.” – ”Var inte rädd”, sade Elia. ”Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son. Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.” Då gav hon sig i väg och gjorde som Elia hade sagt, och både hon och Elia och pojken hade mat under lång tid. Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia.

Lyssna på vad Gud säger till Elia. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat. Om Gud säger att han har befallt något så är det så. När Elia ropar till henne och ber om vatten så ser vi hur änkan omedelbart börjar hämta vatten till Elia. Stärkt av den framgången ropar Elia; hämta en bit bröd också. Nu svarar änkan som det är i hennes liv. Hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl. Läget för änkan är desperat. Det handlar om liv och död. Hennes svar visar oss också att kvinnan är en troende änka. Hon svarar; så sant Herren, din Gud, lever. Elia svarar henne och säger; var inte rädd.

Han fortsätter med följande ord. Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son. Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.

Vi måste komma ihåg vilket prov Gud utsätter änkan för. Hon har inte mat för sig själv och sin son och Elia ber henne först ge honom sitt bröd. Han ber henne ge bort sitt levebröd samtidigt som Elia avslöjar att torkan är ett resultat av att Gud håller tillbaka regnet. Gud har genom profeten skapat den situation som håller på att ta livet av henne och hennes son. Nu ber han henne ge bort den sista bit mat som de har.

Hur skulle vi reagera? En skeptiker skulle kunna bli mycket provocerad av Elia. Om änkan inte trodde att Elia var en profet skulle hon naturligtvis inte visat Elia någon respekt. Kanske hade hon hånat honom för hans helt galna begäran. Om hon inte accepterade Guds vilja utan var i uppror mot Gud så skulle hon kunnat anklaga Elia och Gud för den situation som hon och hennes son hamnat i.

Vad är det som gör att änkan gör som Elia ber? Hon har respekt för vem Elia är och den smörjelse som finns i hans liv. Den respekten är egentligen ett utslag av den tro som finns i hennes hjärta. Hon ser hur hennes och hennes pojkes liv kopplas till Elias liv. Hon ser en möjlighet från Gud i mötet med Elia. Hon och hennes son kan överleva svälten genom att hålla Elia vid liv som ju är Guds smorde profet.

Slutsatsen blir att änkan får se Guds godhet genom att hon visar respekt för Guds smorde och trots bristen på mat ger Elia mat först. Nyckeln till att få se Guds härlighet är att ha respekt för de som Gud valt att använda.

Nästa exempel som Jesus hänvisar till är från Elishas liv. Elisha var en profet som hade fått en dubbel dos av den smörjelse som vilade över Elia.

Den berättelse som Jesus hänvisar till kommer från 2 Kung 5:1-19. Berättelsen börjar med att Naaman, den arameiske kungens överbefälhavare, får spetälska och en slavflicka från Israel berättar om profeten Elisha. Naaman är befälhavande över en arme som är Israels fiende. Naaman ber sin kung skriva till Israels kung för att Naaman skall få komma till deras land och träffa Elisha. När Israels kung får brevet blir han rasande eftersom han anser att det är ett trick för att bespeja landet. Även Elisha får kännedom om brevet och sänder bud till Israels kung. Lyssna vad Elisha säger. Låt mannen komma till mig, så skall han inse att det finns en profet i Israel.

Elishas budskap till Israels kung är kraftfullt. Låt Naaman komma till mig och han skall få bära vittne i sitt hemland om att det finns en profet i Israel. Vad menar Elisha? Jo, han menar att mötet med en sann profet kommer att ingjuta respekt i fienden och det kommer att bidra till fred med den armeniske kungen.

Haaman får resa till Elisha och när han kommer fram till Elishas port sänder Elisha en tjänare att möta honom. Naaman får en instruktion av en tjänare till Elisha. Han får inte möta profeten.

2 Kung 5:10-12. Elisha skickade ut en man till honom med denna uppmaning: ”Far ner till Jordan och bada sju gånger i floden, så skall din hud läkas och du bli renad.” Men Naaman gick därifrån i vredesmod och sade: ”Jag hade trott att han skulle komma ut själv och stå där och ropa till Herren, sin Gud, och föra handen fram och tillbaka över det sjuka stället och så bota min spetälska. Är inte Amana och Parpar, floderna i Damaskus, bättre än alla Israels vattendrag? Kunde jag inte lika väl bada där och bli renad?” Förbittrad vände han sig om och gick.

Texten visar oss något oerhört viktigt. Naaman hade en egen idé om hur Gud skulle behandla honom. Han kom in till Israel med en attityd av makt och position. Han har en attityd om att Elisha skulle uppleva det som en ynnest att få hjälpa honom eftersom han var en så viktig person. Gud har en annan ordning. Naaman utmanas i sin självbild. Han utmanas i sin tanke om vilken typ av nation som Israel är. Han utmanas vad gäller respekten för Guds smörjelse över en person, profeten, och respekten för Guds smörjelse över en nation, Israel.

Notera att Naaman upplevde en förbittring. Precis på samma sätt som folket i Nasaret. De lilla staden utmanades vad gäller respekten för Guds smörjelse över Jesus, en person som stod dem nära och vars familj de kände.

Naaman hade ett antal följeslagare som verkligen brydde sig om sin vän. Lyssna på de ord de säger till sin vän.

2 Kung 5:13. Men hans följeslagare kom fram och talade med honom. ”Fader”, sade de, ”om det hade varit något svårt profeten begärt av dig, nog hade du gjort det då? Desto större anledning när han bara vill att du skall bada dig för att bli renad.”

Dessa ord fick Naaman att lunga ner sig. Han kom till insikt om hur barnsligt hans agerande var.

2 Kung 5:14-15. Naaman for då ner och doppade sig sju gånger i Jordan, som gudsmannen hade sagt. Då läktes hans hud och blev som ett barns, och han var ren. Han vände tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe, gick fram till honom och sade: ”Nu vet jag att det inte finns någon gud på hela jorden utom i Israel.

Nyckeln i berättelsen är respekt för den smörjelse som Gud gett till en av sina tjänare eller ett sammanhang (nation) som Gud har utvalt för en viss uppgift. Respekten för smörjelsen är nyckeln till att få uppleva Guds härlighet.

Låt oss återkomma till Jesu besök i Nasaret. Jesus ger oss som får läsa om hans besök i Nasaret en oerhört viktig nyckel till att få uppleva Guds välsignelse. Nyckeln är respekten för Guds utvalda och smorda. Han varnar oss för hur lätt det är att missa Guds välsignelse om den kommer från någon som står dig nära. I Nasaret spårar det hela ut på ett nästan otroligt sätt.

Luk 4:28-30. Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

Det som händer visar hur allvarligt det kan vara att missa respekten för den smörjelse som Gud givit som en gåva till sin församling. Den bristande respekten stänger inte bara dörren för Guds vilja och härlighet utan det öppnar dörren för ondskans makt. Folket i Nasaret hamnade nästan i en trans av ondska i det att de drev Jesus mot ett stup redo att döda honom.

Djävulen passar på att sända en signal till Jesus att även Jesu egna hemstad tillhör honom och till och med hans bröder och systrar. I Nasaret blottas svärdet mellan Guds rike och djävulens rike. Bristen på respekt för Guds smörjelse öppnad dörren för ondskan. Händelsen avslutas med att Jesus med rak rygg vandrar rakt igenom hopen och de kan inte skada honom. Jesus lämnar sin hemstad på detta sätt. Även om detta hände i Nasaret så vet vi att Jesu familj, precis som Naaman, lyckades ta sig ur sin förbittring och de fick del av den smörjelse som vilade över Jesus.

Berättelsen visar oss att vi behöver vara på vår vakt inför den bitterhet som riskerar drabba alla som missar att visa respekt för Guds smörjelse på dem som Gud sänder med ett budskap till oss. Låt oss be om ett ödmjukt hjärta som förmår känna igen vår mästares röst. Jesus säger; mina får hör min röst och följer mina ord.

När en församling utvecklas reser Gud upp nya gåvor och då prövas våra hjärtan. Kommer vi att ta emot hans gåvor eller lider vi av en bristande respekt för det som Gud gör? Folket i Nasaret trodde att de skyddade Guds rike genom att stänga ute Jesus. Sanningen var att de öppnade dörren för ondskan som startade ett mänskligt drev som inte förde något gott med sig. Smörjelsen lämnade staden och kom inte tillbaka.

  

Andlig övervikt – kan det förekomma?

Man brukar ibland säga att Du är vad du äter. Talesättet ska inte tolkas bokstavligt men det finns en logik i slutsatsen att det vi äter påverkar hur vår kropp fungerar. Vi vet också att den som äter stora mängder tenderar att blir stor i volym. Vetenskapen har också visat att den som äter lite oftast lever längre medan den som äter mycket tenderar att leva kortare. En orsak till detta skulle kunna vara att ett ökat intag av mat också innebär ökad exponering för skadliga ämnen i maten. Det skulle också kunna betyda att själva matsmältningsprocessen också stimulerar cellernas åldrande. En sak är säker att människans välbefinnande är starkt beroende av vad vi äter.

Skapelseberättelsen innehåller också en beskrivning av vad Gud hade tänkt att vi skulle äta.

1 Mos 1:29-31. Gud sade: ”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.” Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

Guds tanke var att vi skulle leva av alla fröbärande örter och alla träd med frö i sin frukt. Djuren fick de gröna växterna. Betyder det Gud säger att det var förbjudet för människan att äta av de gröna växterna?

Nej, om Gud hade förbjudit detta så hade han sagt det. Människan kan inte bryta ner cellulosa men det kan djuren. Det finns däremot gröna växter som vi kan bryta ner t ex sallad. Gud gav dock inget bud när det gäller vilka växter vi ska äta utom då den ordning som Gud gav gällande frukten från kunskapens träd.

Att Gud rekommenderar mat med frön i är intressant. Gud vill visa oss något viktigt när han gör det. Jesus verkar ha förstått att Gud ville säga oss något genom fröet. Han återkommer till liknelser om fröet. Några exempel är Jesu liknelser om senapskornet.

Luk 13:18-19. Så sade han: ”Vad är då Guds rike likt? Vad skall jag jämföra det med? Det är som ett senapskorn som en man sätter i sin trädgård. Det växer och blir till ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.”

Luk 17:5-6. Apostlarna sade till Herren: ”Ge oss större tro.” Herren svarade: ”Om ni hade tro så stor som ett senapskorn skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där: Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.

Jesu liknelser tillerkänner fröet egenskaper som är gudomliga. Himmelriket, Guds rike, liknas vid ett frö. I en annan liknelse talar Jesus om en såningsman som sår. Säden är budskapet om Guds rike och jorden är människornas hjärtan. Guds ord liknas med ett frö och Gud gav människorna fröbärande växter och frukter till mat.

Mat ger oss energi och kraft, och Gud vill visa oss människor att Guds ord också fungerar som mat. Det ger just energi och kraft. Fröbärande växter och frukter innehåller mycket kolhydrater. Både långsamma och snabba kolhydrater. Maten är till för att vi ska få kraft att utföra det vi är kallade att göra och när vi gör det förbränns kolhydraterna i vår kropp. Förbränningen startar när vår kropp är aktiv.

När Gud skapade världen byggde han den på ett sätt som gör att vi kan förstå det himmelska. Hela skapelsen är full av förebilder och uttryck som egentligen har sitt ursprung i himmelen. Ur ett himmelskt perspektiv så ger Gud oss sitt ord att äta. Det fyller oss med energi. Den energin ger oss styrka att agera på ett andligt sätt. När vi agerar andligt startar en förbränningsprocess där ordet omsätts i praktiken. Förbränningen är ett verk av Gud och förlöser den Helige Andes kraft och himmelriket manifesteras här på jorden. Från vår kropp kan vi lära oss att förbränningen startar när vi agerar.

Paulus säger: Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt (Rom 12:1-2).

I den gamla översättningen står det frambär era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud.

Bilden som Paulus använder är det gamla förbundets offer i templet, brännoffret, d v s en död kropp från ett djur som brändes som ett offer till Gud. I det nya förbundet frambär vi oss själva, våra kroppar genom det vi gör. När vi gör det kommer Guds eld, den Helige Ande, och förbränner det köttsliga (det mänskliga) och det gudomliga framträder.

Hebr 11:6. Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.

Utan tro kan vi inte frambära oss själva som ett levande offer. Tro är resultatet av något som Gud ger till oss. Jesus säger att med himmelriket är det som med ett frö, ett senapsfrö, som börjar som något litet men växer till något stort. Jesus säger att såningsmannen sår Guds ord, Guds frön. Jesus använder senapskornet som en liknelse för tro. Genom att äta av Guds ord får vi tro, och genom att omsätta tron i handling frambär vi vårt offer inför Gud, och Gud svarar med eld från himmelen, Helig Ande.

Rom 10:17. Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord.

Kroppens funktion, ger oss en bild på en himmelsk process, och att Gud gav oss fröbärande växter och frukter som mat i begynnelsen, visar oss att vår andliga mat skall vara frön från Gud. Jesus säger: människan skall inte leva av bröd allena utan av vart ord som utgår från Herrens mun. Det är uppenbart att Jesus var väl insatt i analogin mellan kroppens funktion och den andliga princip som den återspeglar.

Hur äter man då de frön som kommer från Gud?

Guds ord beskrivs på två sätt i bibeln. Logos är det skrivna ordet och Rhema är det levande ordet. Man skulle nog kunna säga att Logos är långsamma kolhydrater och Rhema är snabba kolhydrater. De långsamma kolhydrater kan omsättas till snabba kolhydrater när kroppen blir ansträngd. På samma sätt omvandlas Logos till Rhema under andligt arbete.

Det är viktigt att notera att omvandlingen från Logos till Rhema, uppenbarelse sker under andlig ansträngning. Det är också i ansträngningen som muskler byggs. Muskulaturen bär på kroppens förmåga men det krävs kolhydrater för att driva dem.

Våra andliga muskler växer under andlig ansträngning. Om vi vill ha andlig styrka så kräver det en rätt andlig mathållning och att den andliga maten omsätts i ansträngning.

Kristenheten i västvärlden lider på ett andligt sätt av samma typ av åkomma som vi gör i det fysiska. Vi konsumerar rikligt med mat men vi förbränner den inte genom kroppslig ansträngning i tillräcklig utsträckning. Västvärldens kyrkor är fulla av andligt välfödda människor som saknar vitalitet och styrka eftersom de inte utövat en allsidig träning.

Jak 2:18-23. Nu kanske någon frågar: ”Har du tro?” – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan? Blev inte vår fader Abraham rättfärdig genom gärningar när han lade sin son Isak som offer på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som hans tro blev fullkomlig. Så uppfylldes skriftens ord: Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig, och han kallades Guds vän.

När en otränad människa vill ändra sin livsstil måste det ske stegvis. Den kroppsliga träningen anpassas efter den förmåga som finns. Först är träningen mild för att sedan stegras allt eftersom kroppen stärks och kan bära ansträngningen. Många av västvärldens kyrkor lider av andlig övervikt som leder till en andlig apati. En trötthet som följer med en andlig övervikt som gör att även små andliga ansträngningar känns övermäktiga.

Innan en sådan församling kan bli riktigt funktionell krävs en process av att bränna överflödigt fett. Förbränningen startar endast när vi frambär våra kroppar som ett levande offer till Gud. I ansträngningen omvandlas fett till energi (kolhydrater) som förbränns i tjänst för Gud. Uthålligheten leder på sikt till en balans mellan tillförd och förbränd energi. I processen har styrkan och förmågan i kroppen vuxit till. Gud ger rikligt av Rhema från himmelen för specifika uppgifter när han byggt upp en andlig förmåga och styrka inom dig.

Övervikt behandlas också genom att ändra matvanor. Bibeln talar om fasta och bön. Fasta är den ordination som Gud ger för andlig övervikt och passivitet. Genom fasta bryter vi ner det motstånd som reser sig upp mot insikten om att en förändring behövs. Fasta handlar inte bara om att fokusera på umgänget med Gud i bön utan i allra högsta grad om att visa godhet i det fördolda.

Jes 58:6-9. Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg. Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: ”Här är jag.”

Om du känner igen dig som andligt överviktig så kom ihåg att det finns möjligheter att bryta sig fri från ett sådant tillstånd. Börja se dig om på vilka små men viktiga sätt som du kan sätt din tro i arbete. Vilka bojor skulle du kunna hjälpa till att lossa? Vilka ok kan du lyfta av i din omgivning? Dela ditt bröd med dina bröder och bidra till att uppmuntra andra. Då kommer gryningsljuset bryta fram i ditt eget liv.

Det finns flera exempel i bibeln på när Gud helar eller befriar en människa först efter det att de har gjort något till synes enkelt och som i första anblicken förargade de dem. Ödmjukheten inför Gud Guds ord (hans mat) är nödvändigt för att behaga Gud. Den ödmjukheten visar vi genom andliga handlingar (frambärande av vårt offer). Be till Gud att han visar dig hur du kan börja din dagliga andliga tempeltjänst. Han kommer att visa dig på små saker som du kan göra och som är början på ett nytt liv där det köttsliga förbränns och där du förvandlas (transformeras) och växer till i andlig styrka. Bibeln säger att Jesus växte till i nåd och sanning inför både Gud och människor. Jesus växte inte bara kroppsligt utan han växte i synnerhet andligt.

Kan även män uppleva födslovåndor?

När Gud skapade människan skapade han henne till sin avbild, till man och kvinna skapade han henne. Formuleringen tyder på att det finns en Gudomlig aspekt i relationen mellan man och kvinna. Modern har i alla kulturer en speciell plats och det är intressant att jorden sedan urminnes tider betraktats som en mor, moder jord. I skapelseberättelsen möter vi den första kvinnan och i den fjärde kapitlet läser vi om hur Eva födde två söner Kain och Abel.

1 Mos 4:1-2. Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. ”Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp”, sade hon. Därefter födde hon Abel, Kains bror.

Trots att Gud har stängt dörren till Edens lustgård så upplever Eva att Gud hjälper henne när hon ska föda sin son. Eva betraktar födelsen som om hon med Guds hjälp gett sitt barn liv. Ur detta kan vi ana en himmelsk princip att allt som föds kommer till med Guds hjälp.

Kain var det första liv som kom till genom en födelse. Eva föder en till son som hon kallar Abel. Låt oss fundera lite på vilken värld som Kain och Abel föds till. Människorna har tvingats lämna tryggheten i Edens lustgård och Gud finns inte längre nära dem. De har fått sällskap av en annan figur, djävulen, som i skepnad av en orm förfört dem. De är nog inte helt medveten om detta sällskap men när bröderna växer upp inser vi att något inte står rätt till i den lilla familjen.

Kain och Abel växer upp och avundsjukan drabbar Kain och hans blick blir mörk. Gud frågar honom. Vad är felet Kain? Varför är din blick så mörk? Texten visar på hur Kains sinne förmörkas och onda planer smids i hans inre. Var kommer detta mörker ifrån?

Det är intressant att konstatera att det första mord som sker är ett religionsmord. Tänk att det är möjligt att bli så avundsjuk på någons relation med Gud att man vill mörda personen. Det är ännu märkligare när man betänker att det är sin egen bror som han mördar i en tid då det inte fanns mer än en familj. Det är inte svårt att tänka sig att Kain måste ha varit starkt påverkad av något.

I Uppenbarelseboken finns en profetisk syn som ger oss lite mer insikt i förutsättningarna när Kain och Abel föddes.

Upp 12:3-4. Och ett annat tecken syntes på himlen, och se, en stor eldröd drake, med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av stjärnorna på himlen och slungade dem ner på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn när hon födde det.

Texten beskriver en syn, d v s en illustration av något som pågått genom alla tider som en konsekvens av syndafallet. Bilden blir mycket påtaglig när man beaktar Eva som föder sina söner in i världen. Det som intresserar draken är kvinnans säd eftersom att han vet att en av de söner som kvinnan föder skall krossa hans huvud.

1 Mos 3:14-15. Då sade Herren Gud till ormen: ”Du som gjorde detta, förbannad skall du vara, utstött från boskapen och de vilda djuren. På din buk skall du kräla och jord skall du äta så länge du lever. Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen.”

Ormen dömdes till ett liv på jorden. På din buk ska du kräla och jord skall du äta så länge du lever. Nu väntar han på Evas söner med målet att kontrollera dem och säkra att ingen kan resa sig upp mot honom. Herodes lät döda alla barn i Betlehem under två års ålder, för om möjligt kunna döda den säd som skulle krossa hans herres huvud.

När vi läser vidare i Uppenbarelseboken växer bilden fram.

Upp 12:5-6. Och hon födde sitt barn, en son som skall valla alla folk med en stav av järn. Hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron, och kvinnan flydde ut i öknen, där Gud har berett henne en tillflykt, så att hon skall bli livnärd i tolvhundrasextio dagar.

Textens sammanhang visar att den syn som Johannes ser är just det som Gud sade vid syndafallet. Kvinnans säd, som vi förstår är Jesus, är den som skall krossa ormens huvud. Vid en av alla de födslar som skett och sker på jorden så hände något speciellt. Det speciella är att detta barn aldrig hamnade i drakens våld. Gud ryckte undan honom och förde honom upp till sin tron.

Jesus kallas också den förstfödde bland många bröder. På-nytt-födelsen blir möjlig genom att Jesus uppstår från det döda och tar plats på Guds högra sida.

Jesus föddes först genom en kvinna, Maria, och genom den Helige Andes kraft. När Gud verkar i oss människor följer det vissa principer som Gud definierat. Genom att studera hur det går till när Maria blir kallad att bli Jesu mor kan vi också förstå hur det går till när någon eller något blir född på nytt. Jesus var född av den Helige Ande.

Luk 1:26-37. I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.

Ovanstående berättelse innehåller några viktiga principer när det gäller hur Gud föder något nytt i vår värld. Maria får ett budskap om att något skall hända med henne. Hon frågar då något mycket relevant. Hur ska detta ske? Svaret som ängeln ger är: Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig.

När Eva födde sin förstfödde upplevde hon att Herren hade hjälpt henne. Den Helige Ande är Hjälparen som Jesus lovat hans efterföljare. När Maria blir havande så är det genom Hjälparen den Helige Ande. Ur detta kan vi förstå att när den Helige Ande kommer över en människa får något liv inom henne. I mötet med den Helige Ande blir människan andligt gravid och något levande växer inom henne som med tiden manifesteras på vår jord.

Maria är en förebild för oss som längtar efter att Guds rike ska vinna mark i vår värld. Vi vet inte i vilken situation som ängeln visar sig för Maria. Av sammanhanget förstår vi att Maria är ensam när det händer. Det är inte orimligt att Maria faktiskt befann sig i sin kammare i bön till Gud när ängeln besöker henne. Hennes reaktion i överlåtelse till Guds vilja tyder på att Maria var en person som levde i en överlåtelse till Gud. Ängeln tilltalar henne med orden; Maria, var inte rädd, du har funnit nåd hos Gud. Vi förstår att Gud har sett Marias liv och funnit henne lämplig att uppfostra sin egen son.

Maria förstod att det ängeln sade till henne skulle kunna leda till svåra problem i hennes liv. Hon var endast trolovad med Josef och han skulle kunna lämna henne. Hon skulle då betraktas som en syndare och vara utlämnad till människornas godtycke. Trots detta var hennes svar; Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt. Maria var en kvinna som betraktade sig som Guds tjänarinna. Hon hade redan gett upp sitt liv och ville leva för Gud. Hon befann sig mentalt i en position av överlåtelse och bönen ske din vilja var en del i hennes liv.

Vid ett tillfälle besöker en farisé, Nikodemos, Jesus om natten. Han har en fråga som bränner i hans hjärta. Vem är du Jesus? Han vet inte riktigt hur han ska börja så han tar till ett påstående som nog kan betraktas som en slutsats som han kommit till i sin ensamhet och som drivit honom att besöka Jesus.

Joh 3:1-2. Bland fariséerna fanns en man som hette Nikodemos och var medlem av judarnas råd. Han kom till Jesus en natt och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.”

Nikodemos bekänner sin tro men Jesus vet varför han egentligen har kommit.

Joh 3:3. Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”

Jesus går direkt till kärnan i hans hjärtan. Längtan att få se. Paulus talar om en täckelse som ligger över judarnas hjärtan som gör att de inte kan se. Nikodemos anar något men kan inte se och Jesus ger honom svaret på vad som är problemet. Du kan inte se eftersom du inte är född på nytt.

Jesus säger något som är mycket viktigt i en kristens liv. Den som är född på nytt ser något som andra inte ser. Samtalet fortsätter och Jesus uppenbarar saker om Guds rike som innehåller ett djup och en kraft som är gudomligt fantastisk. Lyssna.

Joh 3:4-8. Nikodemos svarade: ”Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.”

Nikodemos är fylld av mänskliga perspektiv. Hur kan någon födas när man är gammal? I samma anda hör vi många gånger väldens barn säga; Det begriper ni väl att Maria hade varit otrogen med någon man och hittade på historien med ängeln för att komma ur sitt problem. Hur kan någon bli gravid utan en man? Vi kristna kanske frågar som Maria; Hur ska detta ske då jag inte varit med någon man? Ängelns svar är samma svar som Jesus ger Nikodemos. Maria fick orden; Helig Ande skall komma över dig och den Högstes kraft skall vila över dig.

Den Helige Ande är den som föder och ger liv. Jesus ger inte heller detaljsvaren kring hur födelsen går till utan ger oss en bild. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Dessa ord har förundrat en hel värld. Bob Dylan skrev sången Blowing in the wind. Lyssna gärna på sången via den inspelning som gjordes 1963 och som finns upplagd på YouTube (http://youtu.be/vWwgrjjIMXA). Sången är förunderligt enkel och bygger i allt väsentligt på de ord Jesus sa till Nikodemos.

Med Bob Dylans sång är det på samma sätt som med det översteprästen Kajafas sade när det råd som Nikodemos tillhörde skulle avgöra Jesu öde.

Joh 11:45-53. Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort. Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: ”Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken. Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk.” En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: ”Ni förstår ingenting. Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.” Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket, och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett. Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.

Jesus har uppväckt Lasarus och många har kommit till tro på honom. Då kallas det stora råd, som Nikodemos tillhörde, samman och man diskuterar vad man skall göra. Det finns en oro och rädsla bland dem. De är trängda mellan Guds verk och rädsla för vad romarna ska kunna göra med dem om Guds verk får fortsätta. Då händer det. Vinden blåser i Kajafas öra och han uttrycker det som kommer upp i hans sinne. Han, en av dem som Jesus kallat huggormars avföda, talar ut Guds ord till rådet.

Joh 11:50. Ni förstår ingenting. Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.

Han uttrycker evangeliet i en enda mening. Han säger samma sak som Jesus sade till Nikodemos.

Joh 3:13-16. Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

De ord som Kajafas säger illustrerar hur Guds ord fungerar. Paulus säger att Guds ord är ett tveeggat svärd. Kajafas ord visar på den dubbla logik (egg) som Guds ord har. Ordet bar en mening både utifrån rådets verklighet och ifrån Guds verklighet. Guds ord är självbärande och Kajafas fick lov att uttrycka Guds ord även i sin synd. Ordet bär en dubbel logik och tränger igenom allt. De ord Kajafas säger blir till ett schack matt i schackspelet mellan Gud och djävulen. Vi vet att djävulen försökt påverka Jesus att inte välja att offras för folket när Petrus tar honom avsides och försöker övertala Jesus om att inte välja lidandets väg. I och genom de ord som vinden bar till Kajafas var beslutet att döda Jesus fattat. Schack matt.

Bob Dylan får också höra vinden viska och han får förmedla ett ord från Gud i vår tid. Texten handlar om tiden och om utvecklingen på jorden. Det finns en frihetslängtan som rör våra hjärtan i texten. Den berör något djupt inom oss och är en viskning från tidens begynnelse. En längtan att återfå det förlorade. Frågan är; När kommer vår frihet? Bob Dylan ger samma svar som Jesus gav Nikodemos; The answer my friend is blowing in the wind, the answer is blowing in the wind.

Paulus beskriver hur hela världen och allt som finns i den upplever en längtan, som när en kvinna bär på ett barn. Hon kan inte se sitt barn men hon känner det inom sig. När tiden närmar sig blir rörelsen i hennes inre kraftigare tills en barnsnöd inträffar.

Rom 8:22-23. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.

Bob Dylan har ett gott öra och hörde vindens sus. Han hörde dess sus men förstod inte varifrån den kom. Alla som lyssnar till hans sång känner igen sig och förundras över ordens mening. De anar att de bär på något större, något som de inte riktigt får tag i.

Hur kan vi få vara med och föda det som Gud vill i vår värld?

När Jesus har uppstått från det döda kommer han till sina lärjungar som hade dragit sig undan inomhus. De är rädda och förvirrade.

Joh 20:19-23. På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid åt er alla.” Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan andades han på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”

Jesus har under dagen visat sig för några kvinnor och låtit hälsa sin bröder att han kommer att stiga upp till sin fader och deras fader. Jesus vill genom den hälsningen påminna dem om allt det han sagt innan sitt lidande. Han kallar dem bröder och säger att han skall stiga upp till deras gemensamma fader. När han kommer tillbaka så kommer han att ha något med till dem. Nu när han träder in i rummet hälsar han dem med Frid åt er alla. Just den hälsningen som han lärt dem att använda när de kommer in i ett hem. Han upprepar hälsningsfrasen och sedan orden. Som Fadern har sänt mig sänder jag er. De känner igen uppdraget som de har jobbat med tillsammans med honom och som de trodde var slut. Sedan gör han något som han inte har gjort tidigare. Han andas på dem och säger; Ta emot helig ande.

Varför andas Jesus på dem? För att förstå det behöver vi gå tillbaka till skapelseberättelsen. När Gud skapade mannen blåste han liv i honom och så blev mannen en levande varelse.

1 Mos 2:7. … då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.

Det är Guds ande som ger liv. När Jesus uppväcktes från det döda var det Guds ande, den Helige Ande, som gav honom liv igen och födde honom på nytt. Jesus har farit upp till himmelen och försonat oss med Gud och med sig har han den livgivande anden, den Helige Ande. När Jesus andas på dem så får de del av samma ande som uppväckt Jesus från det döda och de blir födda på nytt genom den tro de har.

Jesus säger till Nikodemos. Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike.

Jesus säger till kvinnan vid brunnen. Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.

Vi förstår det som händer när vi läser om det budskap som Jesus ropade ut på gator och torg i Jerusalem.

Joh 7:37-39. På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Nu var stunden kommen och Jesus hade farit upp till fadern och blivit förhärligad. Då andas han på dem och de får strömmar av levande vatten inom sig. De blir födda på nytt.

Nu var det lärjungarnas tid att få motta den Helige Ande. Tänk er in i situationen. Jesus står framför dem och han andas på dem och säger ta emot helig ande. Hur skulle vi reagera? Vad skulle vi förvänta? Kanske skulle vi förvänta oss att en ström av kraft skulle gå igenom vår kropp. Kanske att vi skulle slås till marken i bävan. Att vi skulle få se en syn eller uppfyllas av en förunderlig glädje och frid. Evangelierna har dock inga tecken på att något sådant hände. Det verkar som om allt detta hände ganska snabbt och sedan lämnade Jesus dem. Vi kan förstå från berättelserna i Apostlagärningarna att inget speciellt hände när Jesus andades på dem. De var fortfarande rädda och höll sig inlåsta.

Apostlagärningarna beskriver hur Jesus efter det att han visat sig för dem och andats på dem första gången återkommer till dem vid flera tillfällen. En gång så instruerar han dem att stanna i Jerusalem och vänta på att det som han gett dem, helig ande, skall komma från himmelen såsom Gud lovat dem. Vid ett tillfälle när Jesus visar sig för dem får de se hur han förs upp till himmelen och lämnar dem. Lärjungarna återvänder då till den plats där de samlats under de svåra veckor som passerat.

Apg 1:12-13. Då återvände de till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.

Vi ser ett mönster i det som händer. Allt vi får av Gud tar vi emot i tro först. Jesus hade andas på dem och sagt ta emot helig ande. Vad menade Jesus? Jo, han gav dem löftet och bad dem ta emot det löftet i tro i sina hjärtan. Sedan vid ett annat tillfälle säger han; lämna inte Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, ”det som ni har hört mig tala om”.

När Jesus lämnat dem prövas deras tro. Att vänta kan vara det jobbigaste som finns. Då kommer tvivlen på om det som sagts verkligen är sant. I sådana tider gäller det att hålla fast vid det Gud sagt och följa hans uppmaningar. Lärjungarna gör det och visar på så sätt i handling sin tro på Guds löfte. Hur behåller de sin tro i prövningens stund? Vi läser att de höll ihop under ständig bön.

Nu hade de lärt sig det de inte förstått i Getsemane trädgård. Vaka och be, ty anden är villig men köttet är svagt. Gud väntar tills pingstdagen innan den Helige Ande som de fått manifesteras i deras liv. Den första pingsten inföll under judarnas skördefest, Shavuot. På tempeltiden firades Shavuot genom att man lade de första frukterna för året i en korg och samlades utanför templet och gick i ett tåg in i tempelgården och sade "Denna dag har jag givit till dig, Herren".

Att Fadern väntade med att manifestera den Helige Ande till Shavout var ett vittnesbörd till det judiska folket. Här visades de första frukterna i skördetiden upp utanför templet och man firade en dag inför Herrens ansikte. Pingstdagen gav ett prov på vad som skulle komma inför den stora skörden vid tidens slut.

När Maria blev uppfylld av helig ande efter ängelns besök började ett liv växa inom henne. Inget synligt hände direkt efter det att hon sagt; Må det ske med mig som du har sagt. Däremot skedde något inom henne. Så är det för alla oss som ingår i Guds familj. Det som hände Maria visar på en princip i Guds rike. Jungfrun blev havande genom den helige ande. Församlingen, Jesu trolovade, jungfrun, blir också havande genom den Helige Ande. Det sker när vi släpper taget och vågar säga med hela vårt hjärta Må det ske med mig som du har sagt. I de orden ligger, ske din vilja så som i himmelen så och på jorden, överlagrat på en insikt om vad Gud vill i vårt liv. Insikten är det som Anden ger oss genom det flöde av levande vatten som väller upp inom oss.

Gud skapade världen för att människan skulle kunna utvecklas i den. Han såg och förstod hur våra val skulle påverka oss och älskade oss i alla fall. I hans skapelse kan vi se bilder på hur han vill att vi ska leva. Gud skapade Edens lustgård som en perfekt plats för människan. Därför innehåller också berättelsen om skapelsen hemligheter om hur vi fungerar i vår inre människa. När Jesus talade om att strömmar av levande vatten skulle välla fram inom oss så pekar det ordvalet tillbaka på hur det var i Edens lustgård.

1 Mos 2:4-7. När Herren Gud gjorde jord och himmel, när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den – men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken – då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.

Vi läser om en tid då jorden var öde och tom, en tid då Gud tänkte på människan och gav henne liv genom sin ande. Vid den tiden vällde ett flöde fram ur jorden och vattnade marken. Vattnet kom inifrån jorden. Det var det vattnet som gav liv till alla de träd som Gud planterade i Edens lustgård d v s det sammanhang där Gud hade placerat människan.

1 Mos 2:9. Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.

Det flöde som vattnade jorden gav växtkraft åt alla slags träd som växte upp ur jorden, med frukter som var ljuvliga och goda. Paulus talar mycket om Andens frukter. De strömmar av levande vatten som rinner upp i var och en som tar emot den Helige Ande kommer att ge livskraft åt alla slags träd i ditt liv med frukter som är ljuvliga att se på och som är goda att äta. I din hjärtas trädgård finns också ett livets träd och ett träd som ger kunskap om gott och ont. Livets träd är en bild på Jesus som ger oss att äta av sig själv, hans kött och blod som ger evigt liv. Kunskapens träd är en symbol för lagen och den träldom som följer den. Paulus hade stora bekymmer med sådana som ville att de hednakristna skulle bli judar och leva efter lagens bud och inte genom livets träd.

Paulus skrev i desperation till församlingen i Korint när det fanns sådana som ville förleda dem bort från det evangelium som han förkunnat för dem.

2 Kor 11:3. Men jag är rädd för att liksom ormen överlistade Eva med sin slughet, så skall också era tankar förföras och lockas bort från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus.

Han refererar till syndafallet och ger oss kärnan i vad det var som förledde Eva. Hennes tankar lockades bort från uppriktigheten och renheten. Självrättfärdigheten är lagens kärna och den som äter av kunskapens frukt på gott och ont vill ha sin egen rättfärdighet oberoende av Gud. Synden består i att uppriktigheten och ärligheten i relationen har försvunnit. Det som är kvar är en vishetslära där insikten i sig är Gud, och där friheten finns i relation med sig själv. All religion har sin grund i kunskapens träd på gott och ont. Frälsningen och tillhörigheten i Guds rike har sin grund i en relation och baseras på uppriktighet och renhet i den relationen. Hjärta till hjärta, med en lag skriven i kärlek och driven av passion.

Paulus skriver i 1 Kor 8:1; Men kunskapen gör oss uppblåsta, det som bygger upp är kärleken. Kunskapen är inte bestående. Det som består är tro, hopp och kärlek.

Nikodemos försökte möta Jesus utifrån ett kunskapsresonemang. Det går inte. Jesus säger: Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far.

Vinden går inte att fånga i en låda och Anden kan inte fångas in av kunskapen. Jesus erbjuder oss inte en vishetslära utan en relation. I stunden blåser vinden, så njut av den, bejaka den, och lev genom den. Den Helige Ande lägger något inom dig som har ett eget liv. På samma sätt som när ett självständigt liv började växa i Maria i den stund den Helige Ande kom över henne, så kommer det Gud ger dig genom den Helige Ande också börja växa inom dig. Inget yttre tecken finns men det har ändå skett i ditt inre.

På samma sätt som Maria började planera, be och drömma om det som växte inom henne, så är vi kallade att leva ut det som Gud ger i vårt hjärta. Samma spänning som Maria hade när tiden för födelsen kom närmare, samma spänning får vi uppleva när tiden är mogen för det som Gud lagt i vårt hjärta att bli verklighet. Graviditeten är som svårast att bära strax innan förlossning, och så är det ofta strax innan drömmar blir en verklighet.

Guds gåvor kommer till i gemenskap med honom. Det är i den intima gemenskapen med Gud som saker planteras i ditt inre. I Guds rike har alla både manliga och kvinnliga erfarenheter. Även män får uppleva barnsnöd och smärta när nytt liv ska födas.

Rom 8:22-27. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp. I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

Paulus talar om rop utan ord. Under de stora väckelserna i början på 1900-talet var det vanligt att väckelsen föregicks av en period i bön där manifestationer som liknar födslovåndor drabbade förebedjarna. Det fanns en rörelse i Anden som förde människor ned inför Gud i en nöd för världen.

Bibeln visar oss att det finns två tillfällen när folket samlas i innerlig bön till Gud. Det är endera i en svår situation där man ropar till Gud i sin nöd eller när man fått en vision om vad Gud vill göra men det har ännu inte skett. Daniel beskriver en bön som kommer av en nöd som Gud lade i hans hjärta när han förstod vad Gud ville göra. Daniel fick en syn från Gud som påverkade honom rent fysiskt.

Dan 8:27. Själv blev jag, Daniel, sjuk i flera dagar men steg sedan upp och skötte min tjänst hos kungen. Jag var bestört över synen och förstod den inte.

Vid ett annat tillfälle händer följande.

Dan 9:1-3. Under Dareios första år – han som var son till Xerxes, var av medisk härkomst och hade blivit kung över kaldeerriket – under hans första regeringsår, uppmärksammade jag, Daniel, i skrifterna hur många år Jerusalem skulle ligga i ruiner enligt Herrens ord till profeten Jeremia: sjuttio år. Jag vände mig till Herren Gud med bön och åkallan och höll fasta i säck och aska.

Daniel går in uthålligt i bön och efter ett tag kommer ängeln Gabriel till honom och undervisar honom. Trots detta bär Daniel på en vånda som inte lämnar honom. Han bär en sorg och vånda som beskrivs i Dan 10:2. Vid det tillfället hade jag, Daniel, tillbringat tre hela veckor i sorg. Han fortsatte i bön tills han fick den syn som han visste måste komma innan han kunde få frid.

Innan synen slutar får Daniel följande instruktion om vad han ska göra med det han ser och hör.

Dan 12:4. Men du, Daniel, skall hålla orden hemliga och försegla boken ända till den sista tiden. Många kommer att avfalla, men kunskapen skall tillta.

Daniels bok avslutas med orden. Du skall gå till vila och sedan stå upp och få din lott vid dagarnas slut. Daniel hade fött fram det budskap Gud ville dela med världen och det hade skett under vånda. Hans arbete var klart och han hade i födslovånda fått bära fram sin kropp som ett redskap i Guds tjänst.

Både Daniel och Maria tilltalas som högt benådade. Att få bära Guds vilja i sin kropp är en kallelse för alla kristna. Den Helige Ande vill få möjlighet att plantera sin vilja i ditt hjärta och ge dig nåden att få bära fram livsfrukt för Guds rike.

Jesus säger; be så ska ni, sök så ska ni finna, och klappa så ska det öppnas för er.

Ett gisslandrama i tidens begynnelsen

Bibelns skapelseberättelse innehåller ett drama med konsekvenser genom hela historien. I dramat finns tre framträdande aktörer och det är Gud, människan och ormen. När aktörerna kommer in på arenan beskriver bibeln mycket kort och kärnfullt deras karaktärsdrag och roll i historien.

Bibeln börjar med orden 1 Mos 1. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till.

Gud är alltings början och materian lyder hans ord. Hur Gud skapade himmel och jord (universum) finns inte beskrivet i bibeln. Det ord som översatts med skapade i den första meningen har en dubbel betydelse i grundtexten. Det betyder skapade eller återskapade. Från texten kan vi inte veta om allt skapades som nytt eller om det var en återskapelse från något som redan fanns. Gud har valt att inte ge oss någon information om det.

I vilket fall som helst så kommer vi in i händelsen när universum redan är på plats och då jorden är en planet i universum. Då talar Gud och säger ”Ljus bli till”. Vad detta ljus är går inte att utläsa ur texten men sammanhanget visar oss att berättelsen betraktar händelseförloppet utifrån jordens perspektiv. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker. Kort sagt; det var mörkt på jorden. En gudsvind svepte fram över vattnet. Vi kommer alltså in i händelseförloppet vid en tid då det fanns vatten här på jorden. När Gud sade ”Ljus bli till” då kom ljuset till jorden. Vi vet inga detaljer kring vilken typ av ljus detta var men av det fortsatta sammanhanget kan vi dock förstå att ljuset som avses har sin jordiska motsvarighet i solen. Gud kallar ljuset dag och mörkret kallar han natt.

Gud fortsätter skapandeprocessen och vi läser om hur nästa aktör i dramat kommer in i berättelsen.

1 Mos 1:26-28. Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

Texten kommer från bibelns första kapitel och just denna vers beskriver händelsen den sjätte dagen. I första kapitlet skapas människan som en del i det sista Gud gör innan han vilar på den sjunde dagen. Alla växter och djur har skapats innan han skapar människan till sin avbild.

I det andra kapitlet i bibeln ger Gud mer detaljer om vad som hände under de dagar som han skapade världen. Vid en första anblick kan man ledas att tro att detta är en annan skapelseberättelse. Texten är så annorlunda i sitt format och ordningen i händelseutvecklingen känns också annorlunda än beskrivningen i kapitel 1. Den viktigaste skillnaden finns i skapelsen av människan.

1 Mos 2:4-7. När Herren Gud gjorde jord och himmel, när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den – men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken – då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.

I texten ser vi att Gud skapar människan först och inte sist. I kapitel 1 skapade Gud alla växter redan den tredje dagen och han skapade havsdjur och fåglar den femte dagen samt däggdjuren och människan den sjätte dagen. I kapital 2 däremot skapar Gud människan (mannen) innan det finns växter och djur. Därmed låter han oss veta att tanken bakom skapandet av himmel och jord var att ge människan en plats att leva i. Människan kom först i Guds plan och allt som skapats har skapats för människan. Gud placerade mannen i en lustgård vilket visar på Guds omsorg och kärlek till människan.

Men varför säger kapitel 1 att Gud skapade människan sist? Vi läser om det när Gud har skapat alla djur och fört dem fram inför mannen (Adam).

1 Mos 2.18-22. Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen.

Texten beskriver det som hände under den sjätte dagen. Gud har skapat en lustgård för mannen. Platsen är underbar. Växter och vattendrag är full av prakt och skönhet. Men mannen var inte lycklig och inte komplett. Han ingick inte i en helhet och det fanns en tomhet i honom. Först under den sjätte dagen blir mannen komplett i det att kvinnan skapas. Därför står det i det första kapitlet att Gud skapade människan till sin avbild på den sjätte dagen, till man och kvinna. Människan var inte färdig förrän den sjätte dagen även om skapelsen påbörjades redan den tredje dagen.

Berättelsen visar oss att människan aldrig kan bli lycklig genom materiella saker. Människan blir endast lycklig i gemenskap med någon hon liknar. Först när mannen och kvinnan levde i gemenskap konstaterar Gud att allt var gott. Detta hände på den sjätte dagen.

Gud använder historien för att undervisa oss människor om vem han är. Han låter oss förstå det himmelska genom de förebilder som han skapat här på jorden. Allt det som är skapat är en avbild för något större. Att Gud skapar mannen och kvinnan till sin avbild visar oss att han har ett högre syfte med oss. Han vill att vi skall förstå vem han är genom den helhet som en man och en kvinna utgör.

Varför skapar Gud först mannen och sist kvinnan? Vet inte Gud vad mannen behöver? Gud vet allt och därför vet vi också att det som händer är ett drama som Gud spelar upp för att vi skall förstå något större.

Den tredje aktören i dramat introduceras i det tredje kapitlet.

1 Mos 3:1-5. Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” Kvinnan svarade: ”Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.” Ormen sade: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.”

Ormen är en figur som finns i lustgården. Ormen är ett djur men bakom djurets skepnad finns den tredje aktören i dramat. Djävulen, den gamla ormen, smyger in i handlingen från ingenstans. Bibeln ger oss inte så mycket information om honom.

Vi kan läsa i Jesaja om Babylons kung som anses vara djävulen.

Jes 14:12-15. Ack, fallit har du från himlen, lysande stjärna, gryningens son, du har krossats mot jorden, du som betvingade folken. Det var du som sade till dig själv: ”Upp till himlen skall jag stiga. Ovan Guds stjärnor skall jag resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i norr. Jag skall stiga upp ovan molnen, jag skall bli som den Högste.” Men ner till dödsriket störtas du, längst ner i avgrundens djup.

I Uppenbarelseboken kan vi läsa om vem ormen är.

Upp 12:9. Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom.

Texten visar oss att ormen har sitt ursprung i himmelen och han är en förförare. Jesus använder följande ord om honom.

Joh 10:10. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda.

Jesus är den i bibeln som ger oss mest insikt om vem djävulen är. När Jesus uttolkar en liknelse om vad som sker när Guds ord predikas säger han följande.

Luk 8:11-12. Vad liknelsen betyder är detta: Utsädet är Guds ord. De vid vägkanten är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, för att de inte skall tro och bli räddade.

Jesus låter oss veta att djävulen alltid finns i närheten när Guds ord uttalas. Han finns där för att stjäla det. Han klipper sönder Guds ord och skapar virus som han använder för att infektera Guds verk. Ett virus är en död bit DNA, som när det kopplas in i en cells levande DNA, förändrar cellens beteende och en sjukdom börjar växa fram. Ett virus i en dator är en bit programkod som likt en parasit flyttar in i ett nyttoprogram och gör att det programmet blir destruktivt för hela systemet.

Vid ett annat tillfälle visar Jesus hur djävulen sprider ogräs i en åker.

Matt 13:36-43. Sedan lät han folket gå och återvände hem. Hans lärjungar kom då till honom och sade: ”Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.” Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen, åkern är världen, den goda säden är rikets barn, och ogräset är det ondas barn. Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du som har öron.

Innan Jesus går ut i sin tjänst leds han ut i öknen av Guds ande för att möta djävulen (Matt 4:1). Av sammanhanget kan vi förstå att djävulen är aktiv här på jorden. I vers 8 ser vi hur djävulen erbjuder Jesus hela världen. Samma händelse beskriven i Luk 4:6 avslöjar de anspråk djävulen har vad gäller jorden.

Luk 4:5-8. Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen och sade till honom: ”Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.” Jesus svarade: ”Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.”

Hur kan det komma sig att djävulen har kommit övar allt det som finns på jorden? Det är just detta som är dramat som spelas upp i det tredje kapitlet i skapelseberättelsen.

Bibeln visar oss hur ormen lurar människan att äta av frukten från kunskapens träd. Det är uppenbart att ormen känner till vad Gud sagt om kunskapens träd. Gud gav Adam budet att inte äta av kunskapens träd när han planterade trädet. Detta skedde innan Gud skapat djuren. Ormen, d v s djuret orm, kan inte ha hört Guds bud. Djävulen däremot hade kunskap om vad trädets frukt innebar.

Gud gav Adam ett bud: ”Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö.”

Guds ord skapade himmel och jord och all materia påverkas av det. Allt Gud säger har skaparkraft och är ande och liv. Att äta av kunskapens träd innebar att Guds skapande ord startar en dödsprocess i människan. Vi ser vad det kan innebära när Jesus förbannar ett fikonträd.

Mark 11:12-14. När de gick från Betania nästa dag blev han hungrig. Då fick han på långt håll syn på ett fikonträd med gröna blad och gick dit för att se efter om det fanns något på det. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad; det var inte rätta tiden för fikon. Då sade han till trädet: ”Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig!” Och lärjungarna hörde det.

Mark 11:20-12. Nästa morgon när de kom förbi fikonträdet såg de att det var förtorkat ända från roten. Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: ”Rabbi, ser du, fikonträdet som du förbannade har vissnat!”

Djävulen vet vilken kraft som finns i Guds ord och använder det för att skapa sig ett utrymme. Han förbereder ett virus (en lögn) som ska kidnappa Guds ord och göra det till ett vapen mot människan. Lögnen förleder och gör så att Guds ord riktas mot människan på ett destruktivt sätt.

Dramat börjar med att ormen lyckas skapa en illusion om en alternativ verklighet, d v s en lögn. Vi förstår av mötet mellan Jesus och djävulen att ondskan besitter en förmåga att visualisera en frestelse. I ett ögonblick visade djävulen Jesus alla riken på jorden. Människan blir utsatta för ormens illusionskonster och luras att placera sig själv i en dödsprocess (förbannelse) uttalad av Gud själv. Dödens lag börjar omedelbart verka i människan och hon blir medveten om det och känner sig naken d v s sårbar.

Bibeln ger oss inte så mycket information om hur det kommer sig att djävulen kunde röra sig fritt i Guds verk. I Jesaja kallas han gryningens son vilket ger oss en aning om att han kom till alldeles i början av skapelsen någon gång då Gud sade ”Ljus bli till”. Han kallas lysande stjärna och hans kännetecken är att han betvingade folken.

Jes 14:12. …. du som betvingade folken.

Ett skäl till att djävulen kunde röra sig fritt i lustgården kan ha varit att han vid denna tid inte hade syndat på ett sådant sätt att hans rörelsefrihet hade begränsats. Jesajas beskrivning visar att djävulen gjorde upp en plan att klättra högre upp på gudaberget.

Jes 14:13. Det var du som sade till dig själv: ”Upp till himlen skall jag stiga. Ovan Guds stjärnor skall jag resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i norr.

Bibeln säger att ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Detta är en beskrivning av djävulens egenskaper och den plan som tog form i hans inre.

Tillfället gör tjuven brukar vi säga och nu kommer tillfället i den stund då Gud skapar människan till sin avbild. Gud skapade människan och placerade henne på en underbar plats och den Högste besöker människan varje dag för att umgås med henne. Det är inte svårt att tänka sig vad som utspelas när gryningens son ser hur Gud (den Högste) intresserar sig för denna till en början ynkliga varelse människan. Naturligtvis är det uppenbart för alla änglar att det är något speciellt med människan och att hon trots sin svaghet är Guds ögonsten.

Varför skapade Gud en så svag avbild av sig själv?

Svaret på den frågan gömmer en avgörande sanning som genomsyrar hela bibeln. Paulus uttrycker hemligheten så här, ty kraften fullkomnas i svagheten (2 Kor 12:9). Svagheten prövar karaktären i hela dess omgivning. Därför sände Gud sin son till världen som en vanlig människa för att pröva mänskligheten. Nu går en dom över världen säger Jesus.

Joh 9:39. Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.”

Jesus sändes till jorden för att pröva dess invånare. När han kom koncentreras allt i livet till en avgörande fråga och det är hur vi ställer oss till Jesus. Inte därför att vi är tvingade att ta till oss det han säger utan därför att han kom i en svaghet som gjorde att vi hade möjlighet att döda honom.

När Jesus kommer tillbaka i sin fulla styrka är svaghetens tid förbi. Men vad är det då Jesus kommer att fråga oss människor när han kommer tillbaka?

Matt 25:31-40. När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

Matt 25:41-46. Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”

Svagheten finns i världen som ett prov för hela Guds skapelsen. Alla som vill upp högre på gudaberget måste klara det provet. Den avgörande frågan är hur vi hanterar svaghet?

Jesu liv illustrerar det provet. Hans liv gick ut på att tjäna.

Matt 20:28. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.

Matt 11:28-30. Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”

Gryningens son hade en ambition om att klättra högre upp på gudaberget. Över honom fanns en svag varelse, människan, som Gud älskade. Han var satt i lustgården för att tjäna denne svage och han misslyckades. Listigheten tog överhanden. Genom att rikta Guds eget ord mot den Gud älskade skapade sig ormen tid och utrymme för sin egen självständighet. Om Gud skulle agera tvingas Gud också döda människan. Ett gisslandrama på allra högsta nivå. Inom ramen för gisslandramat stiger grynings son till en ny position på gudaberget. Han gör det genom den position som skapades åt människan.

Vi förstår detta när vi läser Jobs bok.

Job 1:6-7. En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem. Herren frågade honom: ”Var har du varit?” Anklagaren svarade: ”Jag har vandrat kors och tvärs över jorden.”

Texten visar oss hur Anklagaren, djävulen, har skaffat sig tillgång till en hedersposition på gudaberget. Han får vara med i en grupp som bär namnet gudasöner. Benämningen visar på att de som ingår i den gruppen bär på en likhet med Gud, precis som människan var skapad att göra. Namnet på djävulen, Anklagaren, visar på vilken roll som han spelar i relationen till Gud. Han har ingen egen roll utan den definieras genom den relation som Gud hade med människan.

Sakarja får i en syn se något som har stor betydelse i för mänskligheten.

Sak 3:1-5. Herren lät mig se Josua, översteprästen, där han stod inför Herrens ängel. På hans högra sida stod Anklagaren, beredd att anklaga honom. Herrens ängel sade till Anklagaren: ”Herren skall tillrättavisa dig, Anklagare, ja, han som har utvalt Jerusalem skall tillrättavisa dig. Är inte denne man en brand ryckt ur elden?” Josua bar smutsiga kläder där han stod framför ängeln, och ängeln befallde sina tjänare: ”Ta av honom de smutsiga kläderna!” Och han sade till Josua: ”Jag befriar dig från din skuld, och du skall kläs i högtidsdräkt.” Sedan befallde han: ”Sätt på honom en ren turban!” Och de satte på honom en ren turban och klädde honom, medan Herrens ängel stod bredvid.

I synen ser Sakarja hur en överstepräst bära fram folkets synd inför Gud och förlåtelse ges. Vi ser att Anklagaren finns med inför Guds ansikte när detta sker.

Sakarja får höra följande ord uttalas av Herrens ängel till översteprästen.

Sak 3:8-10. Lyssna, Josua, överstepräst, du och dina ämbetsbröder som sitter framför dig – dessa män är ett tecken: Se, jag skall låta Telningen, min tjänare, komma. På stenen där, som jag har lagt framför Josua, på denna enda sten med sju ögon ristar jag en inskrift, säger Herren Sebaot. Jag skall utplåna landets skuld på en enda dag. Den dagen, säger Herren Sebaot, skall ni bjuda varandra till fest under vinrankor och fikonträd.

Telningen är kvinnans säd som utlovas av Gud i skapelseberättelsen och Herrens ängel låter himmelen förstå att något underbart kommer att ske i framtiden. Anklagaren är därmed mycket medveten om att hans dagar på gudaberget är räknade. Det kommer ett slut på gisslandramat när Anklagaren inte längre har tillträde till himmelen.

När man funderar lite närmare på den uppkomna gisslansituationen uppstår en avgörande fråga. Visste inte Gud om att ormen fanns och skulle lura människan?

Hade Gud kunnat undvika att vi fallit i synd? Ja, Gud tvingas inte in i något utan allt som sker kan han omfatta och använda. Att syndafallet kunde hända och att det hände innebär att syndafallet också har en del i Guds verk med människan.

Det drama som spelades upp är en del i en utveckling som en dag kommer att leda till en ny himmel och en ny jord. Bibeln säger att när Gud verkar går allt från en härlighet till en ändå större härlighet. Vi befinner oss i en utveckling mot något ännu mer underbart. En förutsättning att nå till nästa nivå är erfarenheten från den tidigare nivån. När Jesus kom till jorden läser vi om att han växte till i nåd och sanning inför både Gud och människor.

Dörren till nästa nivå går genom ett prov. Det provet handlar om hur vi klarar av att hantera svaghet hos oss själva och i vår omgivning. Provet gäller alla levande varelser, änglar som människor. Innan Jesus kunde gå in i sin tjänst blev han ledd in i öknen (in i svaghet) för att sättas på prov.

I lustgården fanns ett prov för människan, kunskapens träd på gott och ont. För alla änglarna fanns ett annat prov, människan, som Gud älskade och ärade trots sin svaghet.

För alla dem som har ambition och känner sig kallad av Gud finns ett prov att klara. Vi ser det så tydligt i berättelsen om Saul och David. Gud väljer Saul till kung samtidigt som David, en herdepojke, börjar sin vandring med Gud för att bli kung över Israel. Gud vet vilka svagheter som finns i Saul men väljer honom ändå. David växer sig andligt stark i sin roll som herde och Gud låter honom besegra både lejon och björn. Saul får en stark start som kung men börjar vackla med tiden. Gud smörjer David till kung långt innan det kommer finnas möjlighet för honom att själv bli kung. Saul blir ett prov för David, ett prov som handlar om svaghet, som han måste klara av innan han kan gå in i den roll som Gud tänkt för honom. David klarar provet och Gud lyfter upp honom till en nivå som ingen tidigare haft i Israel.

Jesus blir sänd till världen för att möta vår svaghet. Han som är Gud, bar de svaga och gav sitt liv för de svaga. Han klarade provet och därför har Gud upphöjt honom över allt annat. Jesus placerades högst upp på gudaberget och med sig har han en skara människor som klarat provet. Resultatet av allt detta kommer att bli en ny himmel och en ny jord där den gamla tidens svaghet inte längre utgör en frestelse för oss.