När Gud skapade människan
skapade han henne till sin avbild, till man och kvinna skapade han
henne. Formuleringen tyder på att det finns en Gudomlig aspekt i
relationen mellan man och kvinna. Modern har i alla kulturer en
speciell plats och det är intressant att jorden sedan urminnes tider
betraktats som en mor, moder jord. I skapelseberättelsen möter vi
den första kvinnan och i den fjärde kapitlet läser vi om hur Eva
födde två söner Kain och Abel.
1 Mos 4:1-2. Mannen låg
med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. ”Jag har
gett liv åt en man, med Herrens hjälp”, sade hon. Därefter födde
hon Abel, Kains bror.
Trots
att Gud har stängt dörren till Edens lustgård så upplever Eva att
Gud hjälper henne när hon ska föda sin son. Eva betraktar födelsen
som om hon med Guds hjälp gett sitt barn liv. Ur detta kan vi ana en
himmelsk princip att allt som föds kommer till med Guds hjälp.
Kain
var det första liv som kom till genom en födelse. Eva föder en
till son som hon kallar Abel. Låt oss fundera lite på vilken värld
som Kain och Abel föds till. Människorna har tvingats lämna
tryggheten i Edens lustgård och Gud finns inte längre nära dem. De
har fått sällskap av en annan figur, djävulen, som i skepnad av en
orm förfört dem. De är nog inte helt medveten om detta sällskap
men när bröderna växer upp inser vi att något inte står rätt
till i den lilla familjen.
Kain
och Abel växer upp och avundsjukan drabbar Kain och hans blick blir
mörk. Gud frågar honom. Vad är felet Kain? Varför är din blick
så mörk? Texten visar på hur Kains sinne förmörkas och onda
planer smids i hans inre. Var kommer detta mörker ifrån?
Det är
intressant att konstatera att det första mord som sker är ett
religionsmord. Tänk att det är möjligt att bli så avundsjuk på
någons relation med Gud att man vill mörda personen. Det är ännu
märkligare när man betänker att det är sin egen bror som han
mördar i en tid då det inte fanns mer än en familj. Det är inte
svårt att tänka sig att Kain måste ha varit starkt påverkad av
något.
I
Uppenbarelseboken finns en profetisk syn som ger oss lite mer insikt
i förutsättningarna när Kain och Abel föddes.
Upp
12:3-4. Och ett annat tecken syntes på himlen, och se, en stor
eldröd drake, med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på
sina huvuden. Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av stjärnorna
på himlen och slungade dem ner på jorden. Och draken stod framför
kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn när hon födde
det.
Texten
beskriver en syn, d v s en illustration av något som pågått genom
alla tider som en konsekvens av syndafallet. Bilden blir mycket
påtaglig när man beaktar Eva som föder sina söner in i världen.
Det som intresserar draken är kvinnans säd eftersom att han vet att
en av de söner som kvinnan föder skall krossa hans huvud.
1 Mos 3:14-15. Då sade
Herren Gud till ormen: ”Du som gjorde detta, förbannad skall du
vara, utstött från boskapen och de vilda djuren. På din buk skall
du kräla och jord skall du äta så länge du lever. Jag skall väcka
fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de
skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen.”
Ormen
dömdes till ett liv på jorden. På din buk ska du kräla och jord
skall du äta så länge du lever. Nu väntar han på Evas söner med
målet att kontrollera dem och säkra att ingen kan resa sig upp mot
honom. Herodes lät döda alla barn i Betlehem under två års ålder,
för om möjligt kunna döda den säd som skulle krossa hans herres
huvud.
När
vi läser vidare i Uppenbarelseboken växer bilden fram.
Upp 12:5-6. Och hon
födde sitt barn, en son som skall valla alla folk med en stav av
järn. Hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron, och kvinnan
flydde ut i öknen, där Gud har berett henne en tillflykt, så att
hon skall bli livnärd i tolvhundrasextio dagar.
Textens
sammanhang visar att den syn som Johannes ser är just det som Gud
sade vid syndafallet. Kvinnans säd, som vi förstår är Jesus, är
den som skall krossa ormens huvud. Vid en av alla de födslar som
skett och sker på jorden så hände något speciellt. Det speciella
är att detta barn aldrig hamnade i drakens våld. Gud ryckte undan
honom och förde honom upp till sin tron.
Jesus
kallas också den förstfödde bland många bröder. På-nytt-födelsen
blir möjlig genom att Jesus uppstår från det döda och tar plats
på Guds högra sida.
Jesus
föddes först genom en kvinna, Maria, och genom den Helige Andes
kraft. När Gud verkar i oss människor följer det vissa principer
som Gud definierat. Genom att studera hur det går till när Maria
blir kallad att bli Jesu mor kan vi också förstå hur det går till
när någon eller något blir född på nytt. Jesus var född av den
Helige Ande.
Luk
1:26-37. I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud
till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats
med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var
Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt
benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans
ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln
till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du
skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet
Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud
skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över
Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria
sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft
någon man.” Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma
över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför
skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting,
väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara
ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för
Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med
mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.
Ovanstående
berättelse innehåller några viktiga principer när det gäller hur
Gud föder något nytt i vår värld. Maria får ett budskap om att
något skall hända med henne. Hon frågar då något mycket
relevant. Hur ska detta ske? Svaret som ängeln ger är: Helig
ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över
dig.
När
Eva födde sin förstfödde upplevde hon att Herren hade hjälpt
henne. Den Helige Ande är Hjälparen som Jesus lovat hans
efterföljare. När Maria blir havande så är det genom Hjälparen
den Helige Ande. Ur detta kan vi förstå att när den Helige Ande
kommer över en människa får något liv inom henne. I mötet med
den Helige Ande blir människan andligt gravid och något levande
växer inom henne som med tiden manifesteras på vår jord.
Maria
är en förebild för oss som längtar efter att Guds rike ska vinna
mark i vår värld. Vi vet inte i vilken situation som ängeln visar
sig för Maria. Av sammanhanget förstår vi att Maria är ensam när
det händer. Det är inte orimligt att Maria faktiskt befann sig i
sin kammare i bön till Gud när ängeln besöker henne. Hennes
reaktion i överlåtelse till Guds vilja tyder på att Maria var en
person som levde i en överlåtelse till Gud. Ängeln tilltalar henne
med orden; Maria, var inte rädd, du har funnit nåd hos Gud.
Vi förstår att Gud har sett Marias liv och funnit henne lämplig
att uppfostra sin egen son.
Maria
förstod att det ängeln sade till henne skulle kunna leda till svåra
problem i hennes liv. Hon var endast trolovad med Josef och han
skulle kunna lämna henne. Hon skulle då betraktas som en syndare
och vara utlämnad till människornas godtycke. Trots detta var
hennes svar; Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som
du har sagt. Maria var en kvinna som betraktade sig som Guds
tjänarinna. Hon hade redan gett upp sitt liv och ville leva för
Gud. Hon befann sig mentalt i en position av överlåtelse och bönen
ske din vilja var en del i hennes liv.
Vid
ett tillfälle besöker en farisé, Nikodemos, Jesus om natten. Han
har en fråga som bränner i hans hjärta. Vem är du Jesus? Han vet
inte riktigt hur han ska börja så han tar till ett påstående som
nog kan betraktas som en slutsats som han kommit till i sin ensamhet
och som drivit honom att besöka Jesus.
Joh
3:1-2. Bland fariséerna fanns en man som hette Nikodemos och var
medlem av judarnas råd. Han kom till Jesus en natt och sade: ”Rabbi,
vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan
göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.”
Nikodemos
bekänner sin tro men Jesus vet varför han egentligen har kommit.
Joh 3:3. Jesus svarade:
”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan
inte se Guds rike.”
Jesus
går direkt till kärnan i hans hjärtan. Längtan att få se. Paulus
talar om en täckelse som ligger över judarnas hjärtan som gör att
de inte kan se. Nikodemos anar något men kan inte se och Jesus ger
honom svaret på vad som är problemet. Du kan inte se eftersom du
inte är född på nytt.
Jesus
säger något som är mycket viktigt i en kristens liv. Den som är
född på nytt ser något som andra inte ser. Samtalet fortsätter
och Jesus uppenbarar saker om Guds rike som innehåller ett djup och
en kraft som är gudomligt fantastisk. Lyssna.
Joh
3:4-8. Nikodemos svarade: ”Hur kan någon födas när han är
gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång
till?” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte
blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som
har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är
ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på
nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du
vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var
och en som har fötts av anden.”
Nikodemos
är fylld av mänskliga perspektiv. Hur kan någon födas när man
är gammal? I samma anda hör vi många gånger väldens barn
säga; Det begriper ni väl att Maria hade varit otrogen med någon
man och hittade på historien med ängeln för att komma ur sitt
problem. Hur kan någon bli gravid utan en man? Vi kristna kanske
frågar som Maria; Hur ska detta ske då jag inte varit med någon
man? Ängelns svar är samma svar som Jesus ger Nikodemos. Maria fick
orden; Helig Ande skall komma över dig och den Högstes kraft
skall vila över dig.
Den
Helige Ande är den som föder och ger liv. Jesus ger inte heller
detaljsvaren kring hur födelsen går till utan ger oss en bild.
Vinden blåser vart den vill, och du hör
den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far.
Dessa ord har förundrat en hel värld. Bob Dylan skrev sången
Blowing in the wind.
Lyssna gärna på sången via den inspelning som gjordes 1963 och som
finns upplagd på YouTube (http://youtu.be/vWwgrjjIMXA).
Sången är förunderligt enkel och bygger i allt väsentligt på de
ord Jesus sa till Nikodemos.
Med
Bob Dylans sång är det på samma sätt som med det översteprästen
Kajafas sade när det råd som Nikodemos tillhörde skulle avgöra
Jesu öde.
Joh 11:45-53. Många av
judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde,
kom till tro på honom. Men några av dem gick till fariseerna och
berättade vad Jesus hade gjort. Översteprästerna och fariseerna
kallade då samman rådet och sade: ”Vad skall vi göra? Den här
mannen gör många tecken. Om vi låter honom fortsätta börjar alla
tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga
plats och vårt folk.” En av dem, Kajafas, som var överstepräst
det året, sade till dem: ”Ni förstår ingenting. Ni fattar inte
att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än
att hela folket går under.” Detta sade han inte av sig själv,
utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle
dö för folket, och inte bara för folket utan också för att Guds
skingrade barn skulle samlas och bli till ett. Från den dagen var de
fast beslutna att döda honom.
Jesus
har uppväckt Lasarus och många har kommit till tro på honom. Då
kallas det stora råd, som Nikodemos tillhörde, samman och man
diskuterar vad man skall göra. Det finns en oro och rädsla bland
dem. De är trängda mellan Guds verk och rädsla för vad romarna
ska kunna göra med dem om Guds verk får fortsätta. Då händer
det. Vinden blåser i Kajafas öra och han uttrycker det som kommer
upp i hans sinne. Han, en av dem som Jesus kallat huggormars avföda,
talar ut Guds ord till rådet.
Joh
11:50. Ni förstår ingenting. Ni fattar inte att det är bättre för
er att en enda människa dör för folket än att hela folket går
under.
Han
uttrycker evangeliet i en enda mening. Han säger samma sak som Jesus
sade till Nikodemos.
Joh
3:13-16. Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner
från himlen: Människosonen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen,
så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på
honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den
sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under
utan ha evigt liv.
De ord
som Kajafas säger illustrerar hur Guds ord fungerar. Paulus säger
att Guds ord är ett tveeggat svärd. Kajafas ord visar på den
dubbla logik (egg) som Guds ord har. Ordet bar en mening både
utifrån rådets verklighet och ifrån Guds verklighet. Guds ord är
självbärande och Kajafas fick lov att uttrycka Guds ord även i sin
synd. Ordet bär en dubbel logik och tränger igenom allt. De ord
Kajafas säger blir till ett schack matt i
schackspelet mellan Gud och djävulen. Vi vet att djävulen försökt
påverka Jesus att inte välja att offras för folket när Petrus tar
honom avsides och försöker övertala Jesus om att inte välja
lidandets väg. I och genom de ord som vinden bar till Kajafas var
beslutet att döda Jesus fattat. Schack matt.
Bob
Dylan får också höra vinden viska och han får förmedla ett ord
från Gud i vår tid. Texten handlar om tiden och om utvecklingen på
jorden. Det finns en frihetslängtan som rör våra hjärtan i
texten. Den berör något djupt inom oss och är en viskning från
tidens begynnelse. En längtan att återfå det förlorade. Frågan
är; När kommer vår frihet? Bob Dylan ger samma svar som Jesus gav
Nikodemos; The answer my friend is blowing in the wind, the answer
is blowing in the wind.
Paulus
beskriver hur hela världen och allt som finns i den upplever en
längtan, som när en kvinna bär på ett barn. Hon kan inte se sitt
barn men hon känner det inom sig. När tiden närmar sig blir
rörelsen i hennes inre kraftigare tills en barnsnöd inträffar.
Rom 8:22-23. Vi vet att
hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi,
som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår
väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår
kropp.
Bob
Dylan har ett gott öra och hörde vindens sus. Han hörde dess sus
men förstod inte varifrån den kom. Alla som lyssnar till hans sång
känner igen sig och förundras över ordens mening. De anar att de
bär på något större, något som de inte riktigt får tag i.
Hur
kan vi få vara med och föda det som Gud vill i vår värld?
När
Jesus har uppstått från det döda kommer han till sina lärjungar
som hade dragit sig undan inomhus. De är rädda och förvirrade.
Joh
20:19-23. På kvällen samma dag, den första i veckan, satt
lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom
Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid åt er
alla.” Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna
blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: ”Frid åt
er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan andades
han på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon
hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans
synder, så är han bunden.”
Jesus
har under dagen visat sig för några kvinnor och låtit hälsa sin
bröder att han kommer att stiga upp till sin fader och deras fader.
Jesus vill genom den hälsningen påminna dem om allt det han sagt
innan sitt lidande. Han kallar dem bröder och säger att han skall
stiga upp till deras gemensamma fader. När han kommer tillbaka så
kommer han att ha något med till dem. Nu när han träder in i
rummet hälsar han dem med Frid åt er alla. Just den
hälsningen som han lärt dem att använda när de kommer in i ett
hem. Han upprepar hälsningsfrasen och sedan orden. Som Fadern har
sänt mig sänder jag er. De känner igen uppdraget som de har
jobbat med tillsammans med honom och som de trodde var slut. Sedan
gör han något som han inte har gjort tidigare. Han andas på dem
och säger; Ta emot helig ande.
Varför
andas Jesus på dem? För att förstå det behöver vi gå tillbaka
till skapelseberättelsen. När Gud skapade mannen blåste han liv i
honom och så blev mannen en levande varelse.
1 Mos
2:7. … då formade Herren Gud människan av jord från marken
och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en
levande varelse.
Det är
Guds ande som ger liv. När Jesus uppväcktes från det döda var det
Guds ande, den Helige Ande, som gav honom liv igen och födde honom
på nytt. Jesus har farit upp till himmelen och försonat oss med Gud
och med sig har han den livgivande anden, den Helige Ande. När Jesus
andas på dem så får de del av samma ande som uppväckt Jesus från
det döda och de blir födda på nytt genom den tro de har.
Jesus
säger till Nikodemos. Sannerligen, jag säger dig: den som inte
blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike.
Jesus
säger till kvinnan vid brunnen. Om du visste vad Gud har att ge
och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då
skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.
Vi
förstår det som händer när vi läser om det budskap som Jesus
ropade ut på gator och torg i Jerusalem.
Joh 7:37-39. På
högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: ”Är
någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur
hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften
säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom
skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu
inte hade blivit förhärligad.
Nu var
stunden kommen och Jesus hade farit upp till fadern och blivit
förhärligad. Då andas han på dem och de får strömmar av levande
vatten inom sig. De blir födda på nytt.
Nu var
det lärjungarnas tid att få motta den Helige Ande. Tänk er in i
situationen. Jesus står framför dem och han andas på dem och säger
ta emot helig ande. Hur skulle vi reagera? Vad skulle vi förvänta?
Kanske skulle vi förvänta oss att en ström av kraft skulle gå
igenom vår kropp. Kanske att vi skulle slås till marken i bävan.
Att vi skulle få se en syn eller uppfyllas av en förunderlig glädje
och frid. Evangelierna har dock inga tecken på att något sådant
hände. Det verkar som om allt detta hände ganska snabbt och sedan
lämnade Jesus dem. Vi kan förstå från berättelserna i
Apostlagärningarna att inget speciellt hände när Jesus andades på
dem. De var fortfarande rädda och höll sig inlåsta.
Apostlagärningarna
beskriver hur Jesus efter det att han visat sig för dem och andats
på dem första gången återkommer till dem vid flera tillfällen.
En gång så instruerar han dem att stanna i Jerusalem och vänta på
att det som han gett dem, helig ande, skall komma från himmelen
såsom Gud lovat dem. Vid ett tillfälle när Jesus visar sig för
dem får de se hur han förs upp till himmelen och lämnar dem.
Lärjungarna återvänder då till den plats där de samlats under de
svåra veckor som passerat.
Apg 1:12-13. Då
återvände de till Jerusalem från det berg som kallas
Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. Och
när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de
höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas,
Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och
Judas, Jakobs son. Alla dessa höll ihop under ständig bön,
tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.
Vi ser
ett mönster i det som händer. Allt vi får av Gud tar vi emot i tro
först. Jesus hade andas på dem och sagt ta emot helig ande. Vad
menade Jesus? Jo, han gav dem löftet och bad dem ta emot det löftet
i tro i sina hjärtan. Sedan vid ett annat tillfälle säger han;
lämna inte Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat,
”det som ni har hört mig tala om”.
När
Jesus lämnat dem prövas deras tro. Att vänta kan vara det
jobbigaste som finns. Då kommer tvivlen på om det som sagts
verkligen är sant. I sådana tider gäller det att hålla fast vid
det Gud sagt och följa hans uppmaningar. Lärjungarna gör det och
visar på så sätt i handling sin tro på Guds löfte. Hur behåller
de sin tro i prövningens stund? Vi läser att de höll ihop under
ständig bön.
Nu
hade de lärt sig det de inte förstått i Getsemane trädgård. Vaka
och be, ty anden är villig men köttet är svagt. Gud väntar
tills pingstdagen innan den Helige Ande som de fått manifesteras i
deras liv. Den första pingsten inföll under judarnas skördefest,
Shavuot. På tempeltiden firades Shavuot genom att man lade de första
frukterna för året i en korg och samlades utanför templet och gick
i ett tåg in i tempelgården och sade "Denna dag har jag givit
till dig, Herren".
Att
Fadern väntade med att manifestera den Helige Ande till Shavout var
ett vittnesbörd till det judiska folket. Här visades de första
frukterna i skördetiden upp utanför templet och man firade en dag
inför Herrens ansikte. Pingstdagen gav ett prov på vad som skulle
komma inför den stora skörden vid tidens slut.
När
Maria blev uppfylld av helig ande efter ängelns besök började ett
liv växa inom henne. Inget synligt hände direkt efter det att hon
sagt; Må det ske med mig som du har sagt. Däremot skedde
något inom henne. Så är det för alla oss som ingår i Guds
familj. Det som hände Maria visar på en princip i Guds rike.
Jungfrun blev havande genom den helige ande. Församlingen, Jesu
trolovade, jungfrun, blir också havande genom den Helige Ande. Det
sker när vi släpper taget och vågar säga med hela vårt hjärta
Må det ske med mig som du har sagt. I de orden ligger, ske
din vilja så som i himmelen så och på jorden, överlagrat på en
insikt om vad Gud vill i vårt liv. Insikten är det som Anden ger
oss genom det flöde av levande vatten som väller upp inom oss.
Gud
skapade världen för att människan skulle kunna utvecklas i den.
Han såg och förstod hur våra val skulle påverka oss och älskade
oss i alla fall. I hans skapelse kan vi se bilder på hur han vill
att vi ska leva. Gud skapade Edens lustgård som en perfekt plats för
människan. Därför innehåller också berättelsen om skapelsen
hemligheter om hur vi fungerar i vår inre människa. När Jesus
talade om att strömmar av levande vatten skulle välla fram inom oss
så pekar det ordvalet tillbaka på hur det var i Edens lustgård.
1 Mos 2:4-7. När
Herren Gud gjorde jord och himmel, när ingen buske fanns på marken
och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit
något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla
den – men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken –
då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in
liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.
Vi
läser om en tid då jorden var öde och tom, en tid då Gud tänkte
på människan och gav henne liv genom sin ande. Vid den tiden vällde
ett flöde fram ur jorden och vattnade marken. Vattnet kom inifrån
jorden. Det var det vattnet som gav liv till alla de träd som Gud
planterade i Edens lustgård d v s det sammanhang där Gud hade
placerat människan.
1
Mos 2:9. Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana
som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården
stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.
Det
flöde som vattnade jorden gav växtkraft åt alla slags träd som
växte upp ur jorden, med frukter som var ljuvliga och goda. Paulus
talar mycket om Andens frukter. De strömmar av levande vatten som
rinner upp i var och en som tar emot den Helige Ande kommer att ge
livskraft åt alla slags träd i ditt liv med frukter som är
ljuvliga att se på och som är goda att äta. I din hjärtas
trädgård finns också ett livets träd och ett träd som ger
kunskap om gott och ont. Livets träd är en bild på Jesus som ger
oss att äta av sig själv, hans kött och blod som ger evigt liv.
Kunskapens träd är en symbol för lagen och den träldom som följer
den. Paulus hade stora bekymmer med sådana som ville att de
hednakristna skulle bli judar och leva efter lagens bud och inte
genom livets träd.
Paulus
skrev i desperation till församlingen i Korint när det fanns sådana
som ville förleda dem bort från det evangelium som han förkunnat
för dem.
2
Kor 11:3. Men jag är rädd för att liksom ormen överlistade Eva
med sin slughet, så skall också era tankar förföras och lockas
bort från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus.
Han
refererar till syndafallet och ger oss kärnan i vad det var som
förledde Eva. Hennes tankar lockades bort från uppriktigheten och
renheten. Självrättfärdigheten är lagens kärna och den som äter
av kunskapens frukt på gott och ont vill ha sin egen rättfärdighet
oberoende av Gud. Synden består i att uppriktigheten och ärligheten
i relationen har försvunnit. Det som är kvar är en vishetslära
där insikten i sig är Gud, och där friheten finns i relation med
sig själv. All religion har sin grund i kunskapens träd på gott
och ont. Frälsningen och tillhörigheten i Guds rike har sin grund i
en relation och baseras på uppriktighet och renhet i den relationen.
Hjärta till hjärta, med en lag skriven i kärlek och driven av
passion.
Paulus
skriver i 1 Kor 8:1; Men kunskapen gör oss uppblåsta, det som
bygger upp är kärleken. Kunskapen är inte bestående. Det som
består är tro, hopp och kärlek.
Nikodemos
försökte möta Jesus utifrån ett kunskapsresonemang. Det går
inte. Jesus säger: Vinden blåser vart den vill, och du hör den
blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far.
Vinden
går inte att fånga i en låda och Anden kan inte fångas in av
kunskapen. Jesus erbjuder oss inte en vishetslära utan en relation.
I stunden blåser vinden, så njut av den, bejaka den, och lev genom
den. Den Helige Ande lägger något inom dig som har ett eget liv. På
samma sätt som när ett självständigt liv började växa i Maria i
den stund den Helige Ande kom över henne, så kommer det Gud ger dig
genom den Helige Ande också börja växa inom dig. Inget yttre
tecken finns men det har ändå skett i ditt inre.
På
samma sätt som Maria började planera, be och drömma om det som
växte inom henne, så är vi kallade att leva ut det som Gud ger i
vårt hjärta. Samma spänning som Maria hade när tiden för
födelsen kom närmare, samma spänning får vi uppleva när tiden är
mogen för det som Gud lagt i vårt hjärta att bli verklighet.
Graviditeten är som svårast att bära strax innan förlossning, och
så är det ofta strax innan drömmar blir en verklighet.
Guds
gåvor kommer till i gemenskap med honom. Det är i den intima
gemenskapen med Gud som saker planteras i ditt inre. I Guds rike har
alla både manliga och kvinnliga erfarenheter. Även män får
uppleva barnsnöd och smärta när nytt liv ska födas.
Rom
8:22-27. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor.
Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också
vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och
befria vår kropp. I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser
uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men
om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. På
samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju
inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss
med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden
menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.
Paulus
talar om rop utan ord. Under de stora väckelserna i början på
1900-talet var det vanligt att väckelsen föregicks av en period i
bön där manifestationer som liknar födslovåndor drabbade
förebedjarna. Det fanns en rörelse i Anden som förde människor
ned inför Gud i en nöd för världen.
Bibeln
visar oss att det finns två tillfällen när folket samlas i
innerlig bön till Gud. Det är endera i en svår situation där man
ropar till Gud i sin nöd eller när man fått en vision om vad Gud
vill göra men det har ännu inte skett. Daniel beskriver en bön som
kommer av en nöd som Gud lade i hans hjärta när han förstod vad
Gud ville göra. Daniel fick en syn från Gud som påverkade honom
rent fysiskt.
Dan 8:27. Själv blev
jag, Daniel, sjuk i flera dagar men steg sedan upp och skötte min
tjänst hos kungen. Jag var bestört över synen och förstod den
inte.
Vid
ett annat tillfälle händer följande.
Dan 9:1-3. Under
Dareios första år – han som var son till Xerxes, var av medisk
härkomst och hade blivit kung över kaldeerriket – under hans
första regeringsår, uppmärksammade jag, Daniel, i skrifterna hur
många år Jerusalem skulle ligga i ruiner enligt Herrens ord till
profeten Jeremia: sjuttio år. Jag vände mig till Herren Gud med bön
och åkallan och höll fasta i säck och aska.
Daniel
går in uthålligt i bön och efter ett tag kommer ängeln Gabriel
till honom och undervisar honom. Trots detta bär Daniel på en vånda
som inte lämnar honom. Han bär en sorg och vånda som beskrivs i
Dan 10:2. Vid det tillfället hade jag, Daniel, tillbringat tre
hela veckor i sorg. Han fortsatte i bön tills han fick den syn
som han visste måste komma innan han kunde få frid.
Innan
synen slutar får Daniel följande instruktion om vad han ska göra
med det han ser och hör.
Dan 12:4. Men du,
Daniel, skall hålla orden hemliga och försegla boken ända till den
sista tiden. Många kommer att avfalla, men kunskapen skall tillta.
Daniels
bok avslutas med orden. Du skall gå till vila och sedan stå upp
och få din lott vid dagarnas slut. Daniel hade fött fram det
budskap Gud ville dela med världen och det hade skett under vånda.
Hans arbete var klart och han hade i födslovånda fått bära fram
sin kropp som ett redskap i Guds tjänst.
Både
Daniel och Maria tilltalas som högt benådade. Att få bära Guds
vilja i sin kropp är en kallelse för alla kristna. Den Helige Ande
vill få möjlighet att plantera sin vilja i ditt hjärta och ge dig
nåden att få bära fram livsfrukt för Guds rike.
Jesus
säger; be så ska ni, sök så ska ni finna, och klappa så ska
det öppnas för er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar