Ledarskapets gåva och gåta

Frågor kring ledarskap är ständigt aktuell i vårt samhälle. När vi i vår tid ska utveckla en så bra skola som möjligt så är det inte ovanligt att ledarskapsfrågan kommer i centrum. En ledare är en förebild och vi behöver bra förebilder i skolan. Det är intressant att vi så ofta hamnar i ledarskapsfrågor när vi talar om utbildning och fostran av en ny generation. Det visar oss att i ledarskapet finns något mycket grundläggande. Vad menar vi med ledarskap? Är ledarskapet en fundamental aspekt i levande system? Hur framträder ledarskapet i bibeln?

Bibeln visar oss att ledarskapsfrågan finns med från skapelsens början. Vi läser ur skapelseberättelsen om hur Gud skapade en ledare, människan.

1 Mos 1:26-28. Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

Gud visar oss i dessa ord att människan är predestinerad att vara en ledare. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden. Det är värt att notera att Gud inte ger detta ledaruppdrag till mannen, utan ger det till mannen och kvinnan. Texten visar oss också att vi är Guds avbild som man och kvinna.

Gud sade: Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. Gud använder vi och oss när han talar om människans skapelse. Språket utstrålar en enighet i Guds ordning och den visar på ett ledarskap som drivs i enighet och harmoni. Gud visar också att motsvarande ledarskap hos människan finns i harmonin mellan man och kvinna. I den ordningen visar också Gud att det komplementära ledarskapet finns inskrivet i skapelsen från början.

Texten visar oss att det finns en ordning i naturens ledarskap. Gud är skaparen och därmed också ledaren över hela universum. Han skapar människan till sin avbild och delegerar sitt ledarskap till människan när det gäller jorden. Människan har ledarskapet över djuren och det skapade. I den ordningen följer att människan degraderar sig själv varje gång som hon tillber eller underordnar sig det skapade. Människan bryter mot Guds ordning och delegation genom att abdikera när det sker. Människan har fått sin särställning och sin förmåga för att vara skapelsen krona. Den insikten ökar vår förståelse för vikten av det första budet i Mose lag. Gud säger: du skall inga andra gudar hava jämte mig. Detta är det första budet vilket visar att detta är en mycket viktig ordning. Notera att det är en ordning som skapades från begynnelsen. Mose endast nedtecknade den princip som alltid gällt.

Nästa bud som Mose får är: du skall inte missbruka Herren din Guds namn. Att missbruka någons namn handlar om att utge sig för att agera för någons räkning men inte ha täckning för det. En ledare som missbrukar sin ställning missbrukar dennes namn som gett dem ansvar och befogenheter. Att i Herrens namn utföra det som inte är i enlighet med den delegation som givits kan ske på många olika sätt. Ett vanligt sätt att missbruka Guds namn är att använda det för att svära eller förbanna. Det är att missbruka det ledarskapsuppdrag som människan fått.

Det tredje budet är: tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sabbaten är instiftad av Gud i själva skapelsen. Gud vilade från sina verk på den sjunde dagen. Att hålla sabbatsdagen helig är att erkänna Guds ledarskap. Det är också ett sätt att utöva gott ledarskap genom att ära det behov av vila som hela naturen har. I budet om sabbatsdagen visar Gud på det nödvändiga i att säkerställa återhämtning i alla delar som rör hans skapelse. Det handlar om att inte maximera uttaget från de resurser som vi förfogar över. I ett modernt språkbruk skulle det heta att säkra ett hållbart ledarskap.

Det fjärde budet som Mose får av Gud är: hedra din fader och din moder. Även det budet handlar om ledarskap. Erkänn dina föräldrars ledarskap. Budord härrör från den delegation som Gud gav oss i begynnelsen. Var fruktsamma och utöva ledarskap här på jorden var Guds ord till människan. Våra barn är våra avbilder i det att de bär sina föräldrars genetiska koder. De blir en ny kombination men de är komna ur sina föräldrar. Människan var också kommen från Gud och är skapade till hans avbild. I detta finns en gudomlig ordning som uttrycks enkelt och kärnfullt i det fjärde budet.

Det femte budet som Mose fick lyder: du skall inte dräpa. Även detta bud handlar om gränsen för vår delegation från Gud i skapelsen. Vi har uppdraget att härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden. Vi har inte makten över allt liv på jorden. Notera att vi inte fått ett mandat att härska över varandra. Gud betraktar människan som som ett par, en familj, en släkt, ett folk och en mänsklighet. Vi människor, som individ och kollektiv, är predestinerade till att tillhöra en enhet, ett vi som lever och verkar i harmoni som en kropp. Att ta någons liv är att beröva någon dess valmöjligheter, dess förmåga att delta, möjligheter att påverka och erfara en gemenskap, samt dess förmåga att föröka sig och uppfylla sin del av jorden. Därmed så innebär döden att människan inte längre kan uppfylla sitt uppdrag som Gud gav när han skapade människan. Endast Gud har rätt att återkalla delegationen och en människa kan endast dömas av Gud.

Ur ett mänskligt perspektiv innebär döden att personen inte längre finns till, men från Guds perspektiv så handlar döden om att en människas roll här på jorden får sitt slut. Jesus uttrycker det genom att citera skrifterna där det står att Gud är en Gud för levande och inte för döda. Textsammanhanget tyder på att han menar att för Gud är alla levande även om de inte finns här på jorden.

Det sjätte budet är du skall inte begå äktenskapsbrott. Även i detta fall så kan man härleda budet till det Gud säger i sitt beslut att skapa människan. Han skapade oss till sin avbild, till en vi-enhet, till man och kvinna. Det är uppenbart att äktenskapet är en förebild för något som finns i själva kärnan av Guds väsen.

Synd är att missa målet. Guds mål med våra liv uttrycks av honom när han skapar oss. Vi är skapade att vara hans avbilder och leva i gemenskap med honom. Han gav oss förebilder och modeller att leva efter som ger oss möjlighet att uppleva den fullhet som han hade tänkt att vi skulle ha. Det är med den insikten man ska förstå Jesu mycket tydliga budskap om äktenskapets helighet. Det är heligt eftersom Gud är helig. Det är en ordning som har sina rötter i Guds eget inre väsen. Paulus skriver i Ef 5:31-32. Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett. Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan.

I allt detta ska man komma ihåg att äktenskapet är en förebild på det viktigaste; föreningen mellan Kristus och hans kyrka. Den ordningen är större än äktenskapets förordning eftersom den är evig. Äktenskapet här jorden till men föreningen mellan Kristus och hans kyrka hör himmelen till. Alla jordiska ordningar är underordnad de himmelska och om äktenskapet bryts så finns det nåd i en högre ordning. Dock, det finns en fantastisk välsignelse i att leva i linje med Guds principer i både det jordiska och det himmelska. Det finns en rik jordisk välsignelse kopplade till de ordningar som Gud givit för livet på jorden. Skapelsen visar oss att den välsignelsen är kopplad till ett välsignat ledarskap här på jorden.

I Mose lag finns en välsignelse som syftar på människans ledarskap.

5 Mos 28:13. Herren skall göra dig till huvud, inte svans. Du skall komma i överläge, inte underläge, när du lyder Herrens, din Guds, bud, som jag i dag ger dig, och följer dem troget.

Återigen ser vi hur Mose lag är länkad till det uppdrag som ledare Gud gav människan när han skapade oss.

Övriga budord handlar om respekten för sin nästa och dennes egendom. Kanske skulle man kunna tala om en gemensam nämnare i begreppet ömsesidig respekt. Jesus ger en uttolkning av dessa bud när han säger älska din nästa så som dig själv. Den formuleringen skapar ytterligare insikt om den enhet som Gud skapat oss till när han gjorde oss till sin avbild.

En delegerad myndighet bygger på förtroende mellan den delegerande och den som mottar delegationen. Förtroendet baseras på att man inom delegationen har samma värdegrund. Delegationen ska resultera i en verksamhet och en gemenskap som baseras på den delegerande partens värderingar. Med värdegrund menas de värderingar och synsätt som ska säkerställa att den delegerande partens vilja sker. Därmed agerar alla i delegationen som en enhet, ett vi, och likt en organism agerar i sin omgivning. En som agerar i en sådan delegation agerar i den delagerande partens namn. Jesus beskriver vid ett tillfälle den vi-ordning som Gud utgick från när han skapade människan till sin avbild. Det sker i samband med att Filippos ställer en fråga till Jesus om Guds inre väsen.

Joh 14:8-11. Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull.

Lite längre ner i texten ber Jesus för oss som kommit till tro genom lärjungarnas ord.

Joh 14:20-23. Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.

Hela bönen utstrålar den ordning som Gud hade i tankarna när han skapade människan. Att vi skall fungera som hans avbilder, som en likadan vi-enhet som fadern, sonen och den helige ande är, samt att vi skulle förenas i en nära gemenskap med honom. Jesus fullkomnar den tanke som Gud hade när han skapade oss, och vars yttre tecken beskrevs i den lag Mose fick, genom sin gärning här på jorden. I Kristus får vi del av all den himmelska världens andliga välsignelser d.v.s. allt det som Gud tänkt för oss när vi skapades.

Paulus sammanfattar fullheten i den vi-enhet som vi fått genom Jesus Kristus med orden; Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära (2 Kor 1:20).