Könsmaktsordning i skapelseberättelsen?

Vi läser i skapelseberättelsen om hur Gud skapade oss till sin avbild. Som man och kvinna skapade han människan. Formuleringen visar på att samspelet mellan man och kvinna är en förebild för något som finns inom Guds väsen.

I vår moderna tid ställs det manliga och kvinnliga ofta mot varandra. Debatten handlar om könsmaktsordning och vi ser en till synes ökad fiendskap mellan könen.

Den könsmaktsordning som förslavat kvinnan anses ibland ha sitt ursprung från bibelns skapelseberättelse. Gud fastställer ett antal ordningar för relationer i skapelse. Tyvärr har många misstolkat dem. I Guds ordning finns ingen konflikt mellan man och kvinna. Tvärtom, han har skapat dem till en enhet och att gemensamt var hans avbild här på jorden. Den enheten har sitt ursprung i Guds egen person. Däremot visar skapelseberättelsen på en fiendskap mellan kvinnan och ormen (djävulen). Den fiendskapen gör att djävulen i alla tider förföljt och nedvärderat kvinnan.

Bibeln börjar med skapelseberättelsen och slutar med lammets bröllop i himmelen. Människan skapas till Guds avbild i en ordning som efterliknar det som finns i himmelen. Vid tidens slut uppväcks de som är födda på nytt och en ny himmel och jord uppenbaras. Det skapade är på väg att födas på nytt och i det har kvinnan haft en helt avgörande och fantastisk roll. Det är kvinnans säd, Jesus, som besegrar ondskan och döden.

1 Mos 1:26-28. Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

Texten visar på att Gud utgörs av en vi-enhet. Lika oss. I en enhet så som Vi är en enhet. Guds enhet. Gud har genom att skapa oss till man och kvinna gett oss en förebild för hur Guds enhet fungerar. En kvinna och en man är skapade för att leva och agera i den vi-enhet som äktenskapet ger. Äktenskapet är heligt eftersom det är en förebild för Guds väsen och ordning. Det är kärnan bakom Guds avsikt med att skapa oss. Det är i den vi-enheten som människan bär frukt. Den bilden gav Gud oss i begynnelsen för att vi lättare ska förstå den vi-enhet som vi är utvalda till i Kristus.

Joh 15:16-17. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.

Äktenskapet visar oss på bekännelsen till varandra och troheten till förbundet som en kärna för ett lyckligt liv. Samma grund finns i på-nytt-födelsen och den vi-enhet som etableras i Jesu församling genom det nya förbundet.

Jesus kom för att visa oss vem Gud är. När Filippos frågar Jesus om de kan få se Fadern så svara Jesus. Den som har sett mig har sett Fadern.

Strax innan Jesu lidande börjar samlar Jesus sina lärjungar och tvättar deras fötter. Han ger dem ett exempel som de ska följa. Jesus visar på en princip som gäller i den vi-enhet som vi är skapade att efterlikna.

Joh 13:13-17. Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.

Även om Jesus tvättade lärjungarnas fötter så vittnar bibeln om att Jesus lära hade makt och myndighet. Vi läser om hur folket reagerade när han avslutade bergspredikan.

Matt 7:28-29. När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.

När lärjungarna börjar söka en rangordning mellan sig ger Jesus dem följande undervisning.

Mark 10:42-45. Jesus kallade till sig dem och sade: ”Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Jesus visar på ett förhållningssätt och en ordning som i en första anblick kan tyckas vara konstig. Hur kan man vara störst om man tjänar andra? Borde det inte vara tvärt om?

Ett sätt att förstå det Jesus säger är att ta till sig den naturliga ordning som finns i en familj. Vem är störst barnen eller föräldrarna? Vem är det som tjänar vem i en familj? I en familj är det den som har störst insikt och mest möjligheter som tjänar de som har mindre insikt och mindre möjligheter. Vi tycker att den ordningen är naturlig eftersom barnens utveckling och tillväxt är familjens framtid och ära. Familjen hålls samman av kärlek och är en enhet. Alla i familjen har ett högre syfte än det egna och de i familjen som har bäst förutsättningar tjänar så att familjen i sin helhet blir ärad.

I skapelsen ger Gud människan ett uppdrag. I första kapitlet läser vi: Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden. I det andra kapitlet visar Gud mer av sin avsikt med skapelsen. Människan framträder i texten som skapelsens centrum och något som Gud burit inom sig under lång tid. Här ser vi hur Gud skapar alla djur för människans skull och Gud för fram djuren, d v s ger djuren till människan, för att människan skall vara dess herde. Människan är kallad att gå före och vårda den familj som Gud ger honom. I det att människan är skapelsen krona är hon också kallad till att vara dess tjänare.

Jesus visar oss ett exempel på vad det innebär när han beskriver sig själv som den gode herden. I Joh 10:11 säger Jesus: jag är den gode herden. Han fortsätter och säger att den gode herden ger sitt liv för fåren. Notera att Jesus använder presens, d v s nutid. Jesus är.... och han ger...

Vi brukar ofta säga att Jesus gav sitt liv för oss, men Jesus säger att han ger sitt liv för oss. Han dog för oss och nu lever han för oss. Det betyder att Jesus har sin uppmärksamhet riktad mot oss och han låter sitt ansikte lysa över oss.

Människan är skapad att vara en herde för allt det som Gud gett honom. I det finns ett uppdrag att vaka över, att sörja för, att uppmuntra, att leda, och att utveckla. Jesus kom för att visa oss på vilket sätt en människoson är ämnad att leva och han undervisar om ett ledarskap som följer den ordning som Gud planerat från begynnelsen.

Matt 23:1-12. Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar och sade: ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Guds organisationsmodell är en sorts familjemodell. Modellen gäller för människans alla relationer. Den gäller i den biologiska familjen, den gäller i relationen till husdjur och tamboskap, den gäller för ett samhälle och en nation, och den gäller för alla människor på jorden.

Skapelseberättelse visar oss vad som händer när en fiende kommer in i familjen och förstör. Ormen var ett djur i den stora familj som Gud skapat. Någon lyckades ta kontrollen över en av familjens medlemmar. Det var Guds fiende, djävulen, som genom ormen (d v s en i familjen) frestade människan att avfalla från sitt uppdrag.

Ondskans väg in i familjen gick från djuren, till kvinnan, till mannen. Själva kärnan i det gift som injiceras är misstro vad gäller den omsorg och kärlek som håller ihop familjen.

Ondskans första giftiga tanke lyder: Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården? Giftet lockar människan att inventera och undersöka var gränsen för det som Gud gett finns. Det lockar människan till gränsen för vad som är lovligt i relationen. Människans tanke inventerar sammanhanget och finner just var den gränsen är.

Människan svarar: Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.

Det är lätt att visualisera hur ett litet barn i sin ensamhet undersöker vad mamma och pappa har i sina skåp. I ett skåp finns en burk med tabletter som föräldrarna varnat för. Det är farligt säger de. I den stunden sår ondskan tanken i barnet att föräldrarna undanhåller något som är gott och bra. Misstro växer på sanningshalten i det mamma och pappa har sagt. Kanske har de sagt detta för att de vill hålla det goda för sig själv? Kanske inte mamma och pappa är så goda som de verkar? Kanske älskar de inte mej?

Frestelsen kommer i ensamheten när de fysiska bevisen på Guds kärlek och omsorg inte är på plats.

Just i den stunden kommer ondskans attack i form av en direkt lögn. Ormen sade: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.”

Låt oss återgå till bilden av ett barn som hittat en farlig medicinen i föräldrarnas skåp. Tänk om någon i den stunden skulle säga: Du kommer inte att dö men du kommer att bli mycket smartare och förstå sånt som är för vuxna. Om detta sägs på ett sätt som andas omsorg och genom en karaktär som är bekant så är katastrofen inte långt borta.

I vissa situationer är ord lika farliga som en pistol eller en kniv. De är mordvapen och i ovanstående situation skulle nog en domstol döma samma straff som om barnet hade blivit mördad med kniv.

Jesus undervisar om att tjuven kommer för att stjäla, slakta och förgöra. Jesus däremot har kommit för att vi ska ha liv i överflöd. Tjuven tar alltid smygvägar in i hjorden (familjen). Han kommer in bakvägen eller genom ett hål i stängslet.

Skapelseberättelsen lär oss att roten till det onda finns i en fiende till Gud. Att ondskan tilläts komma in i lustgården i form av en orm visar oss vilken karaktär som fienden har. Slingrande, smygande, hypnotiserande, väsande och med ett gift i sin mun. Lögnen lever i mörkret och lurar på den oaktsamma och svaga.

Att ormen tilläts fresta kvinnan innebär också att Gud kommer att använda kvinnan på ett fantastiskt sätt för sin plan. Hon kommer att få upprättelse. Gud talar ut detta omedelbart efter syndafallet. Genom kvinnans säd kommer ormens huvud (ondskans makt) att krossas. Kvinnan kommer att föda Guds son i formen av en människa (en man) och denna son kommer att krossa Guds fiende.

Den frukt som människan åt, kunskapens frukt, gav människan insikt om ont och gott och med insikten kom ansvaret och skulden. Insikt om vad som är rätt utan förmåga att göra rätt är en svår förbannelse att leva under. En konsekvens av synden var att den vi-enhet som Gud skapat mannen och kvinnan till försvagades och kroppens biologi fick överhanden i deras relation. Livet blev hårt att leva och kroppens styrka viktig för överlevnad. Det hårda livet har brutit ner den jämställdhet som Gud skapat dem till och kvinnan blir beroende av mannens styrka för sin överlevnad.  

Bibeln lär att kvinnan skapades från mannen och att hon är en hjälp och en jämlik partner på samma nivå som mannen. Mannen behöver någon på samma nivå och det är i samspel mellan mannen och kvinnan som människan blir lik Gud. Ondskan attackerade Guds skapelse genom kvinnan men Gud upprättar henne genom att låta sin egen son födas genom henne. Guds plan för kvinnan, att bli mor till Guds son, har gjort att ondskan hatat kvinnan. Genom alla tider har kvinnan förföljts, kuvats, och nervärderas. Det är djävulens verk och det är ett resultat av att Gud utvalt kvinnan att ge världen och skapelsen frälsning.

Kvinnans säd, Guds son, var förutbestämt att dö för världens synd men också att väckas till liv igen (uppstå) genom den Helige Ande. Den Helige Ande har namnet Hjälparen. Samma namn som kvinnan har i skapelseberättelsen. Det är den Helige Ande som föder oss på nytt till att ingå i Kristi församling (som är Guds sons brud). Den Helige Ande uppfyller Jesu brud (församlingen) i den tid vi lever i just nu. Genom församlingen verkar den Helige Ande i hela världen.

En av den Helige Andes uppgifter är att väcka till liv och att föda på nytt. Jesus var den förstfödde. Sedan följer alla som tar emot Jesus som sin Herre. När väl Jesus kommer tillbaka för att hämta sin brud kommer hela skapelsen att födas på nytt. Därmed kan den tid vi lever i, församlingen tid, sägas ha karaktären av ett havandeskap. Skapelsen är på väg in i en födelseprocess som kommer att ge oss en ny himmel och en ny jord.

Rom 8:22-27. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp. I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

I den första ordningen, den som vi läser om i skapelseberättelsen, möter vi en värld som är skapad. Där i skapelsens begynnelse började en process som kommer att leda till en värld som är född av Gud. Om den nya världen läser vi i Uppenbarelseboken. Ja, allt är en utveckling under Guds kontroll och vi är på väg att likt en larv förpuppas och födas till ett liv i en ny dimension. I den dimensionen gäller inte längre det manliga och det kvinnliga utan vi är alla som änglarna i himmelen. En avbild fyller inte längre någon funktion när vi får uppleva det avbilden var tänkt att illustrera.