Bibelns skapelseberättelse innehåller
ett drama med konsekvenser genom hela historien. I dramat finns tre
framträdande aktörer och det är Gud, människan och ormen. När
aktörerna kommer in på arenan beskriver bibeln mycket kort och
kärnfullt deras karaktärsdrag och roll i historien.
Bibeln
börjar med orden 1 Mos 1. I begynnelsen skapade Gud himmel
och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en
gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ”Ljus, bli till!”
Och ljuset blev till.
Gud är alltings början och materian
lyder hans ord. Hur Gud skapade himmel och jord (universum) finns
inte beskrivet i bibeln. Det ord som översatts med skapade i den
första meningen har en dubbel betydelse i grundtexten. Det betyder
skapade eller återskapade. Från texten kan vi inte veta om allt
skapades som nytt eller om det var en återskapelse från något som
redan fanns. Gud har valt att inte ge oss någon information om det.
I vilket fall som helst så kommer vi
in i händelsen när universum redan är på plats och då jorden är
en planet i universum. Då talar Gud och säger ”Ljus bli till”.
Vad detta ljus är går inte att utläsa ur texten men sammanhanget
visar oss att berättelsen betraktar händelseförloppet utifrån
jordens perspektiv. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av
mörker. Kort sagt; det var mörkt på jorden. En gudsvind svepte
fram över vattnet. Vi kommer alltså in i händelseförloppet vid en
tid då det fanns vatten här på jorden. När Gud sade ”Ljus bli
till” då kom ljuset till jorden. Vi vet inga detaljer kring vilken
typ av ljus detta var men av det fortsatta sammanhanget kan vi dock
förstå att ljuset som avses har sin jordiska motsvarighet i solen. Gud kallar ljuset dag och
mörkret kallar han natt.
Gud fortsätter skapandeprocessen och
vi läser om hur nästa aktör i dramat kommer in i berättelsen.
1 Mos 1:26-28. Gud sade: ”Vi skall
göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över
havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla
kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin
avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna
skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var
fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er.
Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur
som myllrar på jorden.”
Texten
kommer från bibelns första kapitel och just denna vers beskriver
händelsen den sjätte dagen. I första kapitlet skapas människan
som en del i det sista Gud gör innan han vilar på den sjunde dagen.
Alla växter och djur har skapats innan han skapar människan till
sin avbild.
I det
andra kapitlet i bibeln ger Gud mer detaljer om vad som hände under
de dagar som han skapade världen. Vid en första anblick kan man
ledas att tro att detta är en annan skapelseberättelse. Texten är
så annorlunda i sitt format och ordningen i händelseutvecklingen
känns också annorlunda än beskrivningen i kapitel 1. Den
viktigaste skillnaden finns i skapelsen av människan.
1 Mos 2:4-7. När Herren Gud gjorde
jord och himmel, när ingen buske fanns på marken och ingen ört
hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla
på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den – men ett
flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken – då formade
Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom
hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.
I texten ser vi att Gud skapar
människan först och inte sist. I kapitel 1 skapade Gud alla växter
redan den tredje dagen och han skapade havsdjur och fåglar den femte
dagen samt däggdjuren och människan den sjätte dagen. I kapital 2
däremot skapar Gud människan (mannen) innan det finns växter och
djur. Därmed låter han oss veta att tanken bakom skapandet av
himmel och jord var att ge människan en plats att leva i. Människan
kom först i Guds plan och allt som skapats har skapats för
människan. Gud placerade mannen i en lustgård vilket visar på Guds
omsorg och kärlek till människan.
Men varför säger kapitel 1 att Gud
skapade människan sist? Vi läser om det när Gud har skapat alla
djur och fört dem fram inför mannen (Adam).
1 Mos 2.18-22. Herren Gud sade: ”Det
är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan
vara honom till hjälp.” Så formade Herren Gud av jord alla
markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen
för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det
namn som mannen gav den. Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens
fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara
honom till hjälp. Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när
han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött.
Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en
kvinna och förde fram henne till mannen.
Texten beskriver det som hände under
den sjätte dagen. Gud har skapat en lustgård för mannen. Platsen
är underbar. Växter och vattendrag är full av prakt och skönhet.
Men mannen var inte lycklig och inte komplett. Han ingick inte i en
helhet och det fanns en tomhet i honom. Först under den sjätte
dagen blir mannen komplett i det att kvinnan skapas. Därför står
det i det första kapitlet att Gud skapade människan till sin avbild
på den sjätte dagen, till man och kvinna. Människan var inte
färdig förrän den sjätte dagen även om skapelsen påbörjades
redan den tredje dagen.
Berättelsen visar oss att människan
aldrig kan bli lycklig genom materiella saker. Människan blir endast
lycklig i gemenskap med någon hon liknar. Först när mannen och
kvinnan levde i gemenskap konstaterar Gud att allt var gott. Detta
hände på den sjätte dagen.
Gud använder historien för att
undervisa oss människor om vem han är. Han låter oss förstå det
himmelska genom de förebilder som han skapat här på jorden. Allt
det som är skapat är en avbild för något större. Att Gud skapar
mannen och kvinnan till sin avbild visar oss att han har ett högre
syfte med oss. Han vill att vi skall förstå vem han är genom den
helhet som en man och en kvinna utgör.
Varför skapar Gud först mannen och
sist kvinnan? Vet inte Gud vad mannen behöver? Gud vet allt och
därför vet vi också att det som händer är ett drama som Gud
spelar upp för att vi skall förstå något större.
Den tredje aktören i dramat
introduceras i det tredje kapitlet.
1 Mos 3:1-5. Ormen var listigast av
alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: ”Har
Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i
trädgården?” Kvinnan svarade: ”Vi får äta frukt från träden,
men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät
den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.” Ormen
sade: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni
äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap
om gott och ont.”
Ormen är en figur som finns i
lustgården. Ormen är ett djur men bakom djurets skepnad finns den
tredje aktören i dramat. Djävulen, den gamla ormen, smyger in i
handlingen från ingenstans. Bibeln ger oss inte så mycket
information om honom.
Vi kan läsa i Jesaja om Babylons kung
som anses vara djävulen.
Jes 14:12-15. Ack, fallit har du
från himlen, lysande stjärna, gryningens son, du har krossats mot
jorden, du som betvingade folken. Det var du som sade till dig själv:
”Upp till himlen skall jag stiga. Ovan Guds stjärnor skall jag
resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i norr. Jag
skall stiga upp ovan molnen, jag skall bli som den Högste.” Men
ner till dödsriket störtas du, längst ner i avgrundens djup.
I Uppenbarelseboken kan vi läsa om vem
ormen är.
Upp 12:9. Och han, den stora draken,
ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför
hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar
störtades ner med honom.
Texten visar oss att ormen har sitt
ursprung i himmelen och han är en förförare. Jesus använder
följande ord om honom.
Joh 10:10. Tjuven kommer bara för
att stjäla, slakta och döda.
Jesus är den i bibeln som ger oss mest
insikt om vem djävulen är. När Jesus uttolkar en liknelse om vad
som sker när Guds ord predikas säger han följande.
Luk 8:11-12. Vad liknelsen betyder
är detta: Utsädet är Guds ord. De vid vägkanten är de som hör
ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan,
för att de inte skall tro och bli räddade.
Jesus låter oss veta att djävulen
alltid finns i närheten när Guds ord uttalas. Han finns där för
att stjäla det. Han klipper sönder Guds ord och skapar virus som
han använder för att infektera Guds verk. Ett virus är en död bit
DNA, som när det kopplas in i en cells levande DNA, förändrar
cellens beteende och en sjukdom börjar växa fram. Ett virus i en
dator är en bit programkod som likt en parasit flyttar in i ett
nyttoprogram och gör att det programmet blir destruktivt för hela
systemet.
Vid ett annat tillfälle visar Jesus
hur djävulen sprider ogräs i en åker.
Matt 13:36-43. Sedan lät han folket
gå och återvände hem. Hans lärjungar kom då till honom och sade:
”Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.” Han svarade:
”Den som sår den goda säden är Människosonen, åkern är
världen, den goda säden är rikets barn, och ogräset är det ondas
barn. Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens
slut, och skördefolket är änglarna. Som när ogräset rensas bort
och eldas upp skall det bli vid världens slut. Människosonen skall
sända ut sina änglar, och de skall rensa hans rike från alla som
förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i
den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Och då
skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du
som har öron.
Innan Jesus går ut i sin tjänst leds
han ut i öknen av Guds ande för att möta djävulen (Matt 4:1). Av
sammanhanget kan vi förstå att djävulen är aktiv här på jorden.
I vers 8 ser vi hur djävulen erbjuder Jesus hela världen. Samma
händelse beskriven i Luk 4:6 avslöjar de anspråk djävulen har vad
gäller jorden.
Luk 4:5-8. Djävulen förde honom
högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen
och sade till honom: ”Jag skall ge dig all denna makt och
härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt
vem jag vill. Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.” Jesus
svarade: ”Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och
endast honom skall du dyrka.”
Hur kan det komma sig att djävulen har
kommit övar allt det som finns på jorden? Det är just detta som är
dramat som spelas upp i det tredje kapitlet i skapelseberättelsen.
Bibeln visar oss hur ormen lurar
människan att äta av frukten från kunskapens träd. Det är
uppenbart att ormen känner till vad Gud sagt om kunskapens träd.
Gud gav Adam budet att inte äta av kunskapens träd när han
planterade trädet. Detta skedde innan Gud skapat djuren. Ormen, d v
s djuret orm, kan inte ha hört Guds bud. Djävulen däremot hade
kunskap om vad trädets frukt innebar.
Gud gav Adam ett bud: ”Du får äta
av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott
och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö.”
Guds ord skapade himmel och jord och
all materia påverkas av det. Allt Gud säger har skaparkraft och är
ande och liv. Att äta av kunskapens träd innebar att Guds skapande
ord startar en dödsprocess i människan. Vi ser vad det kan innebära
när Jesus förbannar ett fikonträd.
Mark 11:12-14. När de gick från
Betania nästa dag blev han hungrig. Då fick han på långt håll
syn på ett fikonträd med gröna blad och gick dit för att se efter
om det fanns något på det. Men när han kom fram hittade han
ingenting annat än blad; det var inte rätta tiden för fikon. Då
sade han till trädet: ”Aldrig någonsin skall någon äta frukt
från dig!” Och lärjungarna hörde det.
Mark 11:20-12. Nästa morgon när de
kom förbi fikonträdet såg de att det var förtorkat ända från
roten. Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus:
”Rabbi, ser du, fikonträdet som du förbannade har vissnat!”
Djävulen vet
vilken kraft som finns i Guds ord och använder det för att skapa
sig ett utrymme. Han förbereder ett virus (en lögn) som ska
kidnappa Guds ord och göra det till ett vapen mot människan. Lögnen
förleder och gör så att Guds ord riktas mot människan på ett
destruktivt sätt.
Dramat börjar med
att ormen lyckas skapa en illusion om en alternativ verklighet, d v s
en lögn. Vi förstår av mötet mellan Jesus och djävulen att
ondskan besitter en förmåga att visualisera en frestelse. I ett
ögonblick visade djävulen Jesus alla riken på jorden. Människan
blir utsatta för ormens illusionskonster och luras att placera sig
själv i en dödsprocess (förbannelse) uttalad av Gud själv. Dödens
lag börjar omedelbart verka i människan och hon blir medveten om
det och känner sig naken d v s sårbar.
Bibeln ger oss inte
så mycket information om hur det kommer sig att djävulen kunde röra
sig fritt i Guds verk. I Jesaja kallas han gryningens son vilket ger
oss en aning om att han kom till alldeles i början av skapelsen
någon gång då Gud sade ”Ljus bli till”. Han kallas lysande
stjärna och hans kännetecken är att han betvingade folken.
Jes 14:12. ….
du som betvingade folken.
Ett skäl till att
djävulen kunde röra sig fritt i lustgården kan ha varit att han
vid denna tid inte hade syndat på ett sådant sätt att hans
rörelsefrihet hade begränsats. Jesajas beskrivning visar att
djävulen gjorde upp en plan att klättra högre upp på gudaberget.
Jes 14:13. Det var du som sade till
dig själv: ”Upp till himlen skall jag stiga. Ovan Guds stjärnor
skall jag resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i
norr.
Bibeln säger att
ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort.
Detta är en beskrivning av djävulens egenskaper och den plan som
tog form i hans inre.
Tillfället gör
tjuven brukar vi säga och nu kommer tillfället i den stund då Gud
skapar människan till sin avbild. Gud skapade människan och
placerade henne på en underbar plats och den Högste besöker
människan varje dag för att umgås med henne. Det är inte svårt
att tänka sig vad som utspelas när gryningens son ser hur Gud (den
Högste) intresserar sig för denna till en början ynkliga varelse
människan. Naturligtvis är det uppenbart för alla änglar att det
är något speciellt med människan och att hon trots sin svaghet är
Guds ögonsten.
Varför skapade Gud
en så svag avbild av sig själv?
Svaret på den
frågan gömmer en avgörande sanning som genomsyrar hela bibeln.
Paulus uttrycker hemligheten så här, ty kraften fullkomnas i
svagheten (2 Kor 12:9). Svagheten prövar karaktären i hela dess
omgivning. Därför sände Gud sin son till världen som en vanlig
människa för att pröva mänskligheten. Nu går en dom över
världen säger Jesus.
Joh 9:39. Och Jesus sade: ”Till en
dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall
se och de som ser skall bli blinda.”
Jesus sändes till
jorden för att pröva dess invånare. När han kom koncentreras allt
i livet till en avgörande fråga och det är hur vi ställer oss
till Jesus. Inte därför att vi är tvingade att ta till oss det han
säger utan därför att han kom i en svaghet som gjorde att vi hade
möjlighet att döda honom.
När Jesus kommer
tillbaka i sin fulla styrka är svaghetens tid förbi. Men vad är
det då Jesus kommer att fråga oss människor när han kommer
tillbaka?
Matt 25:31-40. När Människosonen
kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall
han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas
inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer
fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig
och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som
står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse,
och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag
var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig
att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och
ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i
fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att
fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller
törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog
hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig
sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem:
’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är
mina bröder, det har ni gjort för mig.’
Matt 25:41-46. Sedan skall han säga
till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni
förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans
änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var
törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog
inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och
i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att
fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig
eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat
dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni
inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller
gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de
rättfärdiga till evigt liv.”
Svagheten finns i
världen som ett prov för hela Guds skapelsen. Alla som vill upp
högre på gudaberget måste klara det provet. Den avgörande frågan
är hur vi hanterar svaghet?
Jesu liv
illustrerar det provet. Hans liv gick ut på att tjäna.
Matt 20:28. Inte heller
Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna
och ge sitt liv till lösen för många.
Matt 11:28-30. Kom till mig, alla ni
som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt
ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall
ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är
lätt.”
Gryningens son hade
en ambition om att klättra högre upp på gudaberget. Över honom
fanns en svag varelse, människan, som Gud älskade. Han var satt i
lustgården för att tjäna denne svage och han misslyckades.
Listigheten tog överhanden. Genom att rikta Guds eget ord mot den
Gud älskade skapade sig ormen tid och utrymme för sin egen
självständighet. Om Gud skulle agera tvingas Gud också döda
människan. Ett gisslandrama på allra högsta nivå. Inom ramen för
gisslandramat stiger grynings son till en ny position på gudaberget.
Han gör det genom den position som skapades åt människan.
Vi förstår detta
när vi läser Jobs bok.
Job 1:6-7. En
dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också
Anklagaren med bland dem. Herren frågade honom: ”Var har du
varit?” Anklagaren svarade: ”Jag har vandrat kors och tvärs över
jorden.”
Texten visar oss
hur Anklagaren, djävulen, har skaffat sig tillgång till en
hedersposition på gudaberget. Han får vara med i en grupp som bär
namnet gudasöner. Benämningen visar på att de som ingår i den
gruppen bär på en likhet med Gud, precis som människan var skapad
att göra. Namnet på djävulen, Anklagaren, visar på vilken roll
som han spelar i relationen till Gud. Han har ingen egen roll utan
den definieras genom den relation som Gud hade med människan.
Sakarja får i en
syn se något som har stor betydelse i för mänskligheten.
Sak 3:1-5. Herren lät mig se Josua,
översteprästen, där han stod inför Herrens ängel. På hans högra
sida stod Anklagaren, beredd att anklaga honom. Herrens ängel sade
till Anklagaren: ”Herren skall tillrättavisa dig, Anklagare, ja,
han som har utvalt Jerusalem skall tillrättavisa dig. Är inte denne
man en brand ryckt ur elden?” Josua bar smutsiga kläder där han
stod framför ängeln, och ängeln befallde sina tjänare: ”Ta av
honom de smutsiga kläderna!” Och han sade till Josua: ”Jag
befriar dig från din skuld, och du skall kläs i högtidsdräkt.”
Sedan befallde han: ”Sätt på honom en ren turban!” Och de satte
på honom en ren turban och klädde honom, medan Herrens ängel stod
bredvid.
I synen ser Sakarja
hur en överstepräst bära fram folkets synd inför Gud och
förlåtelse ges. Vi ser att Anklagaren finns med inför Guds ansikte
när detta sker.
Sakarja får höra
följande ord uttalas av Herrens ängel till översteprästen.
Sak 3:8-10. Lyssna, Josua,
överstepräst, du och dina ämbetsbröder som sitter framför dig –
dessa män är ett tecken: Se, jag skall låta Telningen, min
tjänare, komma. På stenen där, som jag har lagt framför Josua, på
denna enda sten med sju ögon ristar jag en inskrift, säger Herren
Sebaot. Jag skall utplåna landets skuld på en enda dag. Den dagen,
säger Herren Sebaot, skall ni bjuda varandra till fest under
vinrankor och fikonträd.
Telningen är
kvinnans säd som utlovas av Gud i skapelseberättelsen och Herrens
ängel låter himmelen förstå att något underbart kommer att ske i
framtiden. Anklagaren är därmed mycket medveten om att hans dagar
på gudaberget är räknade. Det kommer ett slut på gisslandramat
när Anklagaren inte längre har tillträde till himmelen.
När man funderar
lite närmare på den uppkomna gisslansituationen uppstår en
avgörande fråga. Visste inte Gud om att ormen fanns och skulle lura
människan?
Hade Gud kunnat
undvika att vi fallit i synd? Ja, Gud tvingas inte in i något utan
allt som sker kan han omfatta och använda. Att syndafallet kunde
hända och att det hände innebär att syndafallet också har en del
i Guds verk med människan.
Det drama som
spelades upp är en del i en utveckling som en dag kommer att leda
till en ny himmel och en ny jord. Bibeln säger att när Gud verkar
går allt från en härlighet till en ändå större härlighet. Vi
befinner oss i en utveckling mot något ännu mer underbart. En
förutsättning att nå till nästa nivå är erfarenheten från den
tidigare nivån. När Jesus kom till jorden läser vi om att han
växte till i nåd och sanning inför både Gud och människor.
Dörren till nästa
nivå går genom ett prov. Det provet handlar om hur vi klarar av att
hantera svaghet hos oss själva och i vår omgivning. Provet gäller
alla levande varelser, änglar som människor. Innan Jesus kunde gå
in i sin tjänst blev han ledd in i öknen (in i svaghet) för att
sättas på prov.
I lustgården fanns
ett prov för människan, kunskapens träd på gott och ont. För
alla änglarna fanns ett annat prov, människan, som Gud älskade och
ärade trots sin svaghet.
För alla dem som
har ambition och känner sig kallad av Gud finns ett prov att klara.
Vi ser det så tydligt i berättelsen om Saul och David. Gud väljer
Saul till kung samtidigt som David, en herdepojke, börjar sin
vandring med Gud för att bli kung över Israel. Gud vet vilka
svagheter som finns i Saul men väljer honom ändå. David växer sig
andligt stark i sin roll som herde och Gud låter honom besegra både
lejon och björn. Saul får en stark start som kung men börjar
vackla med tiden. Gud smörjer David till kung långt innan det
kommer finnas möjlighet för honom att själv bli kung. Saul blir
ett prov för David, ett prov som handlar om svaghet, som han måste
klara av innan han kan gå in i den roll som Gud tänkt för honom.
David klarar provet och Gud lyfter upp honom till en nivå som ingen
tidigare haft i Israel.
Jesus blir sänd
till världen för att möta vår svaghet. Han som är Gud, bar de
svaga och gav sitt liv för de svaga. Han klarade provet och därför
har Gud upphöjt honom över allt annat. Jesus placerades högst upp
på gudaberget och med sig har han en skara människor som klarat
provet. Resultatet av allt detta kommer att bli en ny himmel och en
ny jord där den gamla tidens svaghet inte längre utgör en
frestelse för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar