På 1800-talet
lanserade Darwin teorin om evolutionen och utmanade därmed alla
tidigare förklaringar till hur världen uppkommit. Darwin öppnade
dörren för ett alternativt sätt att se på livets stora frågor.
Frågor som meningen med livet? Vad är moral? Vilket värde har ett
liv?
Om Gud har skapat
universum och allt liv så innebär det att Gud kan göra anspråk på
sin skapelse och därmed blir det Gud som definierar vad som är rätt
och fel, livets värde, samt meningen med våra liv. Om det däremot
finns en möjlighet att vi kommit till utan Gud så finns det inte
längre någon som står över människan och därmed kan människan
definiera sina egna regler och sin egen moral.
Det är viktigt att
inse att frågan om vårt ursprung som rasat genom historien ytterst
handlar om vad eller vem som har rätt att definiera normen för vår
existens. Det handlar inte bara om nyfikenhet på hur och när utan
det handlar om något mycket djupare.
Som kristna utgår
vi ifrån att Jesus är Guds son och att han besitter den fulla
sanningen. Vad säger då Jesus om skapelsen?
Vi kan läsa i Matt
19: När Jesus hade avslutat detta tal bröt han upp från
Galileen och kom in i Judeen på andra sidan Jordan. Stora folkskaror
följde honom dit, och där botade han dem. Några fariseer kom fram
till honom för att sätta honom på prov och frågade: ”Är det
tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken
anledning som helst?” Han svarade: ”Har ni inte läst att
Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?” Och han
fortsatte: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor för
att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte
längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan
alltså inte skilja åt.” De frågade: ”Varför har i så fall
Mose bestämt att mannen skall skriva ett skilsmässobrev för att
skilja sig?” Han svarade: ”Därför att ni är så förstockade
tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var
det inte så.
I berättelsen ser
vi att dåtidens lärda försöker sätta Jesus på prov. De ställde
frågan eftersom den var speciellt besvärlig och att lagen gav två
svar på frågan. Vi ska inte fördjupa oss i sakfrågan utan
koncentrerar oss mer på hur Jesus ser på begynnelsen. Jesus
refererar från lagen (Moses) och de texter som beskriver hur
universum kom till. För Jesus är Mose beskrivning av skapelsen en
sanning och som äger rätt att ställa krav och sätta normen för
vårt liv.
Vid ett annat
tillfälle argumenterar Judarna med Jesus. Tidigare hade de återigen
velat testa Jesus och man hade fört fram en äktenskapsbryterska för
att stena henne i enlighet med lagens ord. Jesus hade satt sig ner
och skrivit i sanden och därefter sagt. Den av er som är utan synd
kastar den första stenen. Efter den händelsen hade Jesus stannat
kvar i helgedomen och undervisat. I det läget kommer Judarna fram
och anklagar honom att vara besatt av en ond ande. De är förbittrade
eftersom Jesus har avslöjat dem och deras onda avsikt att försöka
snärja honom för att kunna döda honom.
I det ordutbyte som
följer sker följande (1917 år översättning):
Sannerligen, sannerligen säger jag
eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.”
Judarna sade till honom: ”Nu förstå vi att du är besatt av en
ond ande. Abraham har dött, så ock profeterna, och likväl säger
du: ’Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin smaka
döden.’ Icke är väl du förmer än vår Fader Abraham? Och han
har ju dött. Profeterna hava också dött. Till vem gör du då dig
själv?” Jesus svarade: ”Om jag själv ville skaffa mig ära, så
vore min ära intet; men det är min Fader som förlänar mig ära,
han som I säger vara eder Gud. Dock, I haven icke lärt känna
honom, men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände
honom, så bleve jag en lögnare likasom I; men jag känner honom och
håller hans ord. Abraham, eder fader, fröjdade sig över att han
skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad.” Då sade
judarna till honom: ”Femtio år gammal är du icke ännu, och
Abraham har du sett!” Jesus sade till dem: ”Sannerligen,
sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag.”
Då togo de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig
undan och gick sedan ut ur helgedomen.
I denna text säger
Jesus i klartext att han är Gud. I Bibel 2000 översätter man samma
ställe så här: Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var
innan Abraham blev till. Han använder Guds namn om sig själv.
Jesus gör anspråk att ha varit med då universum skapades och därför är det speciellt
intressant att studera hur Jesus ser på skapelsen.
I Mark 13:19 säger
Jesus: Ty de dagarna blir till ett lidande vars like inte har
funnits sedan Gud skapade världen och heller inte kommer att finnas.
Återigen talar Jesus om att Gud skapade världen.
I Matt 5:17 säger
Jesus: Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller
profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att
uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en
enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt
har skett.
Det är svårt att kunna tänka sig en tydligare hållning när det gäller förtroende för texterna i det gamla testamentet. Jesus visar tydligt att han betraktar Mose lag som helig och sann. Jesus säger också att Gud vakar över sitt ord så att det inte ska gå förlorat eller förvrängas.
Det är svårt att kunna tänka sig en tydligare hållning när det gäller förtroende för texterna i det gamla testamentet. Jesus visar tydligt att han betraktar Mose lag som helig och sann. Jesus säger också att Gud vakar över sitt ord så att det inte ska gå förlorat eller förvrängas.
I Joh 17:24 säger
Jesus: Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med
mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du
har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens
skapelse.
Jesus säger återigen att han var före skapelsen.
Jesus säger återigen att han var före skapelsen.
I Matt 13:34 står
det: Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade
enbart i liknelser till dem, för att det som sagts genom profeten
skulle uppfyllas: Jag skall låta min mun tala i liknelser, jag skall
ropa ut vad som har varit dolt sedan världens skapelse. Jesus
hade uppdraget att tala om det som varit dolt och planerat sedan
världens skapelse. Återigen indikerar bibeln att Jesus var med och
deltog i skapelsen av världen.
I Joh 1:14 står
det om Jesus: Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi
såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin
fader, och han var fylld av nåd och sanning.
I 1 Mos 1: 26 står
det: Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild,
lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar,
boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.”
Bibeln använder pluralis, lika oss, och indikerar att Gud för ett
samtal inom treenigheten.
I Matt 24:35 säger
Jesus: Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig
förgå.
Det är uppenbart
att Jesus ser på Bibelns skapelseberättelse som en sann berättelse
och att han gör det inte bara av tradition utan i egenskap av att
vara Guds son och delaktig i själva skapelsen. Jesus gör också
anspråk som ligger i linje med att vara skaparen.
Jesus säger: Ingen
har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen:
Människosonen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste
Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall
ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son,
för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt
liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen
utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på
honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd,
eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är
domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna
mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som
gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att
hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter
sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart
att han gör vad Gud vill.”
Jesus förtydligar
att det är Sonen som har rätt att döma i Joh 5:22: Och Fadern
dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, för att alla
skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen
ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.
Den bärande idén
i Jesu lära är att domen består i att människan inte tar emot
livets gåva från Gud. Gud andades livsande i människan vid
skapelsen. När människan faller i synd tar Jesus straffet och
erbjuder frälsning för den som vill. Han erbjuder på nytt livsande
från himmelen. Den livsanden kommer att krävas för att fortsätta
vara en del i Guds värld.
Darwins lära
försöker förklara skapelsen utan Gud. Det naturliga urvalet eller
som det heter på engelska ”survival by the fittest”
ligger inte i linje med Guds principer eller med Jesu lära.
Kontrasten blir
mycket tydlig om vi jämför djungelns lag (survival by the fittest) med livets lag som Jesus lär
ut i bergspredikan.
Saliga de som är
fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Saliga de som
sörjer, de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka,
de skall ärva landet.
Saliga de som
hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.
Saliga de
barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.
Saliga de
renhjärtade, de skall se Gud.
Saliga de som
håller fred, de skall kallas Guds söner.
Saliga de som
förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.