Vad säger Jesus om skapelsen?

På 1800-talet lanserade Darwin teorin om evolutionen och utmanade därmed alla tidigare förklaringar till hur världen uppkommit. Darwin öppnade dörren för ett alternativt sätt att se på livets stora frågor. Frågor som meningen med livet? Vad är moral? Vilket värde har ett liv?

Om Gud har skapat universum och allt liv så innebär det att Gud kan göra anspråk på sin skapelse och därmed blir det Gud som definierar vad som är rätt och fel, livets värde, samt meningen med våra liv. Om det däremot finns en möjlighet att vi kommit till utan Gud så finns det inte längre någon som står över människan och därmed kan människan definiera sina egna regler och sin egen moral.

Det är viktigt att inse att frågan om vårt ursprung som rasat genom historien ytterst handlar om vad eller vem som har rätt att definiera normen för vår existens. Det handlar inte bara om nyfikenhet på hur och när utan det handlar om något mycket djupare.

Som kristna utgår vi ifrån att Jesus är Guds son och att han besitter den fulla sanningen. Vad säger då Jesus om skapelsen?

Vi kan läsa i Matt 19: När Jesus hade avslutat detta tal bröt han upp från Galileen och kom in i Judeen på andra sidan Jordan. Stora folkskaror följde honom dit, och där botade han dem. Några fariseer kom fram till honom för att sätta honom på prov och frågade: ”Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst?” Han svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?” Och han fortsatte: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.” De frågade: ”Varför har i så fall Mose bestämt att mannen skall skriva ett skilsmässobrev för att skilja sig?” Han svarade: ”Därför att ni är så förstockade tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så.

I berättelsen ser vi att dåtidens lärda försöker sätta Jesus på prov. De ställde frågan eftersom den var speciellt besvärlig och att lagen gav två svar på frågan. Vi ska inte fördjupa oss i sakfrågan utan koncentrerar oss mer på hur Jesus ser på begynnelsen. Jesus refererar från lagen (Moses) och de texter som beskriver hur universum kom till. För Jesus är Mose beskrivning av skapelsen en sanning och som äger rätt att ställa krav och sätta normen för vårt liv.

Vid ett annat tillfälle argumenterar Judarna med Jesus. Tidigare hade de återigen velat testa Jesus och man hade fört fram en äktenskapsbryterska för att stena henne i enlighet med lagens ord. Jesus hade satt sig ner och skrivit i sanden och därefter sagt. Den av er som är utan synd kastar den första stenen. Efter den händelsen hade Jesus stannat kvar i helgedomen och undervisat. I det läget kommer Judarna fram och anklagar honom att vara besatt av en ond ande. De är förbittrade eftersom Jesus har avslöjat dem och deras onda avsikt att försöka snärja honom för att kunna döda honom.

I det ordutbyte som följer sker följande (1917 år översättning):

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.” Judarna sade till honom: ”Nu förstå vi att du är besatt av en ond ande. Abraham har dött, så ock profeterna, och likväl säger du: ’Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin smaka döden.’ Icke är väl du förmer än vår Fader Abraham? Och han har ju dött. Profeterna hava också dött. Till vem gör du då dig själv?” Jesus svarade: ”Om jag själv ville skaffa mig ära, så vore min ära intet; men det är min Fader som förlänar mig ära, han som I säger vara eder Gud. Dock, I haven icke lärt känna honom, men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, så bleve jag en lögnare likasom I; men jag känner honom och håller hans ord. Abraham, eder fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad.” Då sade judarna till honom: ”Femtio år gammal är du icke ännu, och Abraham har du sett!” Jesus sade till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag.” Då togo de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.

I denna text säger Jesus i klartext att han är Gud. I Bibel 2000 översätter man samma ställe så här: Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till. Han använder Guds namn om sig själv. Jesus gör anspråk att ha varit med då universum skapades och därför är det speciellt intressant att studera hur Jesus ser på skapelsen.

I Mark 13:19 säger Jesus: Ty de dagarna blir till ett lidande vars like inte har funnits sedan Gud skapade världen och heller inte kommer att finnas. Återigen talar Jesus om att Gud skapade världen.

I Matt 5:17 säger Jesus: Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett.

Det är svårt att kunna tänka sig en tydligare hållning när det gäller förtroende för texterna i det gamla testamentet. Jesus visar tydligt att han betraktar Mose lag som helig och sann. Jesus säger också att Gud vakar över sitt ord så att det inte ska gå förlorat eller förvrängas.

I Joh 17:24 säger Jesus: Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse.

Jesus säger återigen att han var före skapelsen.

I Matt 13:34 står det: Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem, för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Jag skall låta min mun tala i liknelser, jag skall ropa ut vad som har varit dolt sedan världens skapelse. Jesus hade uppdraget att tala om det som varit dolt och planerat sedan världens skapelse. Återigen indikerar bibeln att Jesus var med och deltog i skapelsen av världen.

I Joh 1:14 står det om Jesus: Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

I 1 Mos 1: 26 står det: Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Bibeln använder pluralis, lika oss, och indikerar att Gud för ett samtal inom treenigheten.

I Matt 24:35 säger Jesus: Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.

Det är uppenbart att Jesus ser på Bibelns skapelseberättelse som en sann berättelse och att han gör det inte bara av tradition utan i egenskap av att vara Guds son och delaktig i själva skapelsen. Jesus gör också anspråk som ligger i linje med att vara skaparen.

Jesus säger: Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.”

Jesus förtydligar att det är Sonen som har rätt att döma i Joh 5:22: Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

Den bärande idén i Jesu lära är att domen består i att människan inte tar emot livets gåva från Gud. Gud andades livsande i människan vid skapelsen. När människan faller i synd tar Jesus straffet och erbjuder frälsning för den som vill. Han erbjuder på nytt livsande från himmelen. Den livsanden kommer att krävas för att fortsätta vara en del i Guds värld.

Darwins lära försöker förklara skapelsen utan Gud. Det naturliga urvalet eller som det heter på engelska ”survival by the fittest” ligger inte i linje med Guds principer eller med Jesu lära.

Kontrasten blir mycket tydlig om vi jämför djungelns lag (survival by the fittest) med livets lag som Jesus lär ut i bergspredikan.

Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.

Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.

Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.

Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.

Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.

Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.

Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner.

Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.