Föd mina lamm - kyrkans uppgift

För inte så länge sedan valde den katolska kyrkan en ny påve. Den katolska kyrkan är den kyrka som kan sägas ha den längsta traditionen och påvetraditionen anser sig ha en legitimitet som går tillbaka till Jesu ord till Petrus i Matt 16:17-19.

Då sade Jesus till honom: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.”

Ovanstående ord är en av de viktigaste i nya testamentet i det att Jesus (som är ordet från begynnelsen som blev kött och tog sin boning bland oss) uttalar ett skapande ord som grund för sin kyrka. Jesus säger att han ska bygga en kyrka på en klippa och att dödsrikets portar inte ska få makt över den. Jesus försäkrar att den ska bestå genom all tid. Allt det som Jesus säger har skaparkraft och i den stunden det uttalas etableras en sanning som inte kan rubbas. Ett ord som håller genom hela tidrummet.

Förra året sände SVT eller TV4 en dokumentär om kyrkohistorien. En professor från Oxford lotsade oss genom historien från de första kristna i Jerusalem till undret som skedde under kejsaren Konstantin när Romarriket, Jesus fiende nummer ett, antog kristendomen som statsbärande religion. Det var under denna tid som påvetraditionen etablerades. Programmet visade på ett fantastiskt sätt hur kyrkan övervunnit svårigheter och utvecklats genom historien.

Man kan ha olika syn på huruvida födelsen av den katolska kyrkan som en del i romarriket var en seger för evangeliet eller ej men det var den viktigaste händelsen i kyrkohistorien och en hörnsten i utvecklingen av det samhälle som vi lever i. Om man betänker de odds som den första kyrkan hade emot sig och den förföljelse som man led under flera generationer av kejsare så är denna händelse något helt ofattbart.

När Jesus uttalar Guds skapande ord över kyrkan så etableras något som det kommer att vara en strid om. Dödsrikets portar syftar på ondskans fundament och dess starkaste uttryck. I uttrycket ingår att alla former av angrepp, inre så väl som yttre, kommer att försöka riva ner Guds församling här på jorden.

Vad man än säger om den katolska kyrkan så har den varit den institution som burit evangelium över jorden genom perioder av oroligheter, omstörtningar, och genom tider där värderingar och levnadsmönster helt revolutionerats. Det är ingen tvekan om att den katolska kyrkan har haft oerhört mörka perioder och att den under stundom har varit nästan helt i ondskans händer. Det är inte heller någon tvekan om att delar i den katolska kyrkans lära och tradition är i strid med det som står i bibeln.

Trots dessa brister så måste jag ändå böja mitt huvud i förundran över den kraft som fanns i de ord som Jesus använde när han skapade och säkrade kyrkans överlevnad genom perioder av nästan totalt andligt mörker. I dessa ord fanns ett beskydd som skulle bära genom helt omöjliga situationer.

Vi kan se hur denna omsorg fungerar i evangelierna när vi följer Petrus och hans liv. Jesus uttalar dessa ord om Petrus innan han ställs inför alla de svårigheter som senare kom i hans liv. Petrus, var klippan, även när han förnekar Jesus och svär att han inte känner honom. Jesu kyrka har under perioder följt Petrus i hans spår både vad gäller misslyckande och segrar.

Låt oss titta på Petrus och se vilka fel som vi också kan förvänta i kyrkan.

Nästa gång vi träffar Petrus i Matteus evangelium (Matt 17) är på Förklaringsberget. Petrus, som har en tendens att fokusera på det det jordiska, föreslår att han ska bygga hyddor till Jesus, Mose och Elia (Mark 9:5). Denna tanke, att vilja bygga in det andliga i hus och praktiska anordningar, verkar vara ett återkommande tema och missförstånd som följer kyrkan. På många sätt kanske den katolska kyrkan har mer av dessa kännetecken än andra kyrkor. 

Lite senare i Matt 17 råkar Petrus i problem när några skriftlärda frågar huruvida Jesus brukar betala tempelskatt eller ej. Jesus förekommer Petrus i detta och frågar Petrus om sönerna brukar betala avgifter i sitt hem. Nu vill inte Jesus att något sådant som pengar ska bli en stötesten för någon så han ber Petrus gå och fiska. Den första fisk som han drar upp (metoden verkar vara att meta) kommer att ha en guldpeng i sin mun och Petrus får i uppgift att betala tempelskatt för Jesus och för Petrus själv. Petrus får erfara hur Gud fyller både Jesu behov och hans egna behov. Historien är full av exempel på hur Gud har försett kyrkan med resurser när det har behövts. 

I Matt 18:21-22 läser vi:

Då kom Petrus fram till honom och sade: ”Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?” Jesus svarade: ”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.

Jesus undervisar Petrus om förlåtelse. Petrus verkar ha ett problem med någon som så att säga syndar på nåden och han blir less på personen. Hur länge ska jag behöva förlåta samma sak? Jesus ger honom ett tydligt svar, nämligen att nåden är gratis och oändlig. Just i denna sak syndade den katolska kyrkan under den tid då Luther trädde fram och utmanade kyrkan. De sålde förlåtelse och det var en lukrativ verksamhet.

Lite senare i Matt 19 är det Petrus som ställer en fråga.

Då sade Petrus: ”Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?” Jesus svarade: ”Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv. Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.

När den kristna kyrkan under flera hundra år har förföljts, hånats, fängslats, och dödats så händer något. De som var sist blev först och de som var först blev sist. Det är svårt att hävda att det som hände under Konstantin inte skulle vara ett verk av Gud. Kyrkan gick från att vara sist (den förföljda) till att bli en favorit (den upphöjda). 

Nästa tillfälle i Matteus evangelium där vi träffar Petrus är när han vill övertyga Jesus om sin styrka och sin ledarförmåga. Han hade ju fått Guds ord talat över sig. Petrus, klippan som Jesus skulle bygga sin kyrka på. Vi läser i Matt 26:30-36.

När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. Då sade Jesus till dem: ”I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras. Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen.” Petrus svarade honom: ”Även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig komma på fall.” Men Jesus sade: ”Sannerligen, i natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger.” Petrus sade: ”Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.” Och detsamma sade alla lärjungarna.

Kyrkan har under tider visat på ett förunderligt övermod. I goda tider är det lätt att ha en hög bekännelse. Vi vet hur det går. Kan kyrkan förneka Jesus? Vi måste inse att om Petrus gjorde det så kommer också kyrkan att göra det någon gång.

Vi följer Petrus till Getsemane och läser hur Jesus ber honom vaka och be så att han inte kommer i frestelse. Man kan tycka att om Jesus hade sagt till oss att vi skulle komma på fall så vore det lätt att finna inspiration att bedja Gud om nåd och styrka. Petrus faller dock i sömn. Hur många gånger har inte Jesu kyrka sovit i tider då nöden är som störst? Det brukar ske strax efter det att kyrkan har känt sig som starkast. Strax efter det att Konstantin ändrade spelets regler och hotet inte längre låg över kyrkan så kände den sig stark och blev övermodig. Då kom frestelsen, sömnaktigheten och ondskan fick makt över den.

Petrus är också den lärjunge som tar till svärdet när Jesus ska fängslas. Svärd är också något som kyrkan tagit till i mörka perioder genom historien. Det var fel då Petrus gjorde det och det har varit fel senare då kyrkan gjorde det. 

I det tillståndet sker förnekelsen. Den upprepas och når till sist en ed att Petrus inte känner Jesus. Men Jesus vänder sig till Petrus igen och han kommer att göra det med kyrkan också. Jesus söker upp den med sin blick utan fördömelse. I berättelsen ser vi hanen gal, som Jesus har sagt, och hjärtat på Petrus (kyrkan) brister och han går ut och gråter.

När Petrus hade misslyckats och drömmarna hade krossats så säger bibeln att han gick tillbaka till sitt gamla yrke som fiskare. Han levde inte längre för den vision som han haft och det där med att vara en klippa på vilken Jesus skulle bygga sin församling förträngde han. När visionen inte längre utgör drivkraften så övergår kyrkan till att ägna sig åt sin försörjning och det egna.

Det tillstånd som Petrus upplevde kan nog beskrivas med ordet apati eller håglöshet. Hur ofta har inte kyrkan suttit fast i ett tillstånd av håglöshet. Jesus förstår det också. Han kommer Petrus till mötes på stranden vid den sjö där Petrus fiskar i sin egen kraft. Jesus kommer inte med dom eller fördömelse. Han frågar endast Petrus, älskar du mig? Tre gånger frågar han, lika många gånger som förnekelsen. Jesus upprättar Petrus och säger; föd mina lamm. Han ger Petrus förtroendet att ta hand om Guds rikes allra minsta. Jesus visar att han, trots misslyckandet, upprättar sin kyrka och ger den nytt förtroende att bära hans uppdrag.

När vi tittar över kyrkolandskapet så kan jag tycka att de olika kyrkorna har gått igenom mycket av det Petrus gick igenom och jag är inte förvånad om Jesus behandlar dem på samma sätt som han gjorde med Petrus. Vi som Jesu efterföljare får också med ödmjukhet närma oss frågan. Det finns en uppenbar risk att vi endera i egen självtillräcklighet försäkrar vår Herre att vi aldrig kommer att svika eller att vi med emfas förmanar Jesus om vad han skall göra. Vi vet ju hur Petrus gjorde. Inte ska du lida och dö Jesus? Svaret från Herren var skarpt och klart. Försvinn från mig Satan, dina tankar är inte från Gud utan är människotankar.

Utifrån hur Jesus valde sina lärjungar och hur han tränade dem så kan jag endast i ödmjukhet konstatera att han vet vad han gör. Jag skulle inte drista mig att försöka ge honom vägledning. Gud visar i sitt ord hur han använder alla som sina redskap. I hans tjänst finns goda, onda, oförståndiga, visa, gudfruktiga och ogudaktiga. Han säger till de skriftlärda att de inte ska göra sig stora för att de kallar sig Abrahams barn. Han säger, Gud kan väcka upp barn till Abraham ur stenarna på marken.

Jesu ord är alltid lika aktuella. Sätter vi vår tro till en kyrkoledare eller följer vi vårt samvete i bön och studier av Guds ord. Den katolska kyrkan har alltid kritiserats av protestanter för Maria-kulten och för att prästen kallas fader. I kritiken mot den katolska kyrkan brukar vi lyfta fram Jesu ord i Matt 23:8-12.

Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Vi måste komma ihåg att det är inte vad vi kallar varandra som är det viktiga utan hur vi ser på varandra. Vi kan fela mot ovanstående ord utan att alls låta ordet fader, lärare eller mästare komma över våra läppar. När någon av de som vi håller som fader, lärare eller mästare gör det oväntade prövas vårt hjärta just på denna punkt.