torsdag 27 mars 2014

Sök först Guds rike

Jesus uppmanar oss först söka Guds rike. Vad menas med först? Det är en princip som går igenom hela bibeln och det är att sätta Guds behov först. Offra det förstfödda betyder att vi tror Gud om att det kommer mer. Nästa del i budskapet är att söka. Uppmaningen handlar om att vara aktiv d v s söka aktivt.

Vi uppmanas att prioritera det aktiva sökandet. Det vi söker är Guds rike d v s hans vilja. Vi söker först att göra hans vilja. Ett sätt att göra detta är att börja dagen inför Guds ansikte. Innan vi lägger tid på något annan så ger vi först Gud vår tid.

Men vad är då Guds vilja?

Jesus visar sin vilja mycket tydligt när han talar om den yttersta tiden i ett annat sammanhang. Att just detta är hans vilja kan nog inte misstolkas i det att det utgör grunden för domen vid tidens slut. Vi kan läsa i Matt 25 om hur det kommer att gå till vid tidens slut. Jesus talar om att då sker en dom, en slutlig revision. Revisionen kommer att handla om hur vi behandlat hans minsta bröder. Det står i Matt 25:31-40.

När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ 40Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

Vilka är de minsta som är Jesu bröder?

Det finns ett antal sammanhang i bibeln som kan ge oss vägledning i den frågan. Vi läser i Matt 12:46-50.

Medan han ännu talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom, och någon sade till honom: ”Din mor och dina bröder står där ute och vill tala med dig.” Han svarade honom: ”Vem är min mor, och vilka är mina bröder?” Och han visade med handen på sina lärjungar och sade: ”Det här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor.”

I ovanstående sammanhang blir det klart att Jesus betraktar var och en som gör hans faders vilja som hans bröder. Från sammanhanget går det inte att utläsa vilket skäl som hans mor och bröder har kommit för att träffa honom. Det är dock uppenbart att Jesus avvisar deras besök. Det står inte i texten att han hörsammade deras begäran. Varför? Vid ett annat tillfälle i Joh 7:1-5 kan vi läsa om Jesus relation till sina bröder i början av sin tjänst.

Sedan vandrade Jesus omkring i Galileen. I Judeen ville han inte vandra eftersom judarna var ute efter att döda honom.
Judarnas lövhyddefest närmade sig. Hans bröder sade då till honom: ”Stanna inte här utan gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se dina gärningar. Ingen verkar i skymundan om han vill bli allmänt känd. Om du gör sådana ting, visa dig då för världen.” Inte heller hans bröder trodde på honom.

I början av Jesu verk så trodde inte hans bröder på honom. De uppmanade honom att gå dit där det fanns en risk att han kunde bli dödad. Hans familj kom till tro senare och vi kan läsa följande i Apg 1:14.

Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.

Händelsen med att Jesu mor och bröder sänder bud efter Jesus finns berättade i tre av evangelierna och det visar att Jesus var mycket tydlig med vilka som han kallade för bröder. Det var de som följer honom. Om Jesus hade menat alla människor så är det märkligt att han väljer att inte anse sina biologiska halvbröder så som bröder och inte heller son biologiska mor som sin mamma. Jesus använder detta tillfälle för att undervisa de som följer honom den speciella relation som de har till varandra och hur han ser på dem. Det är svårt att tänka sig någon tydligare undervisning än den som själva händelsen utgjorde när hans biologiska familj sökte honom.

Jesus var också mycket tydlig med att han förväntade sig att hans lärjungar gjorde samma val som han gjort i sitt liv. Vi läser i Matt 10:37-39.

Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.

Det är ett oerhört starkt och långtgående krav som Jesus har på sina lärjungar. Naturligtvis handlar det om att välja i en situation där detta krävs för att kunna följa Jesus. De finns inget i bibeln som uppmanar till uppror mot sina föräldrar. Bibeln säger: hedra din fader och din moder. Däremot om dina föräldrar vill skilja dig från gemenskapen med Jesus då inträder en högre lag med sina särskilda ordningar.

Petrus frågar Jesus en gång om vad som ska hända med dem, lärjungarna, som ju lämnat sina familjer för att följa Jesus. Vi kan läsa Jesu svar i Mark 10:29-31.

Jesus svarade: ”Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen. Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.”

Det finns ett rikt löfte förknippat med efterföljelsen när den leder till ett sådant svårt beslut att behöva lämna sin familj för att följa Jesus. Notera att Jesus specifikt lyfter fram både en belöning här i tiden (till och med i en period av förföljelse) och i den kommande d v s när han kommer tillbaka för att döma världen. Det är uppenbart att de som övergett familjen i efterföljelsen hör till de om vilka Jesus säger. Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse.

De som övergav sin familj för att följa Jesus har alltså uppfyllt Jesu ord: Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’

Det är intressant att notera att Jesus är konsekvent och använder familjebegreppet på samma sätt i Matt 25 som i Matt 12. Jesu verkliga familj är de som följer honom, hans lärjungar, och inte hans biologiska familj. Det kan inte heller vara alla människor i världen, d v s människosläktet, eftersom då skulle ju också hans biologiska familj räknas in. Jesus gör en mycket tydlig avgränsning när det gäller hans familj och han är tydlig med att han räknar sina lärjungar, de som följer honom, som sin familj. Vid domens dag är det vårt förhållningssätt till de som tillhör honom och framför allt de minsta bland dessa som är avgörande.

Men talar inte Jesus mycket om hur vi förhåller oss till alla människor, även våra ovänner? Jo, och han gör det i relation till att vara Guds barn. Vi läser i Matt 5:43-47.

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.

Om vi ska kallas Guds barn, och om vi ska vara Jesu familj, då följer vi hans exempel. Gud låter sin godhet komma alla människor till del och på samma sätt förväntas vår tro fungera. Poängen i det Jesus säger är att vi förväntas älska även de som inte finns i familjen. Att vi älskar vår egen familj är minimikravet men Jesus uppmanar oss att visa vår tro på Guds omsorg på ett sådant sätt att vi också kan vara goda mot de som vi vet inte kommer att återgälda det.

Det är inte för att bli en del av familjen som vi ska älska de som inte tillhör familjen, utan eftersom vi tillhör familjen så beter vi oss så som vår fader gör. Vi kan inte förtjäna en plats i familjen men när undret skett vågar vi älska våra fiender eftersom vi vet att Gud vår fader tar hand om sin familj. Guds familj är så pass trygg att den vågar sträcka ut en hand även till sin fiende.

Jesus har ganska mycket att säga om detta med våra relationer inom lärjungeskaran. Han är mycket tydlig med att du kan säga allting rätt, d v s ha rätt i sak men fel i hjärtat. På samma sätt så kan du ha fel i sak men ha ett hjärta som är rätt. Jesus anklagade aldrig de skriftlärda för att ha fel i sak på ett övergripande plan men han anklagade dem att ha fel inställning och vara orena i sina hjärtan. Vi läser i Matt 23:1-12.

Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar och sade: ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Jesus är mycket specifik kring vilken typ av relationer som vi ska ha i församlingen. Vi är syskon. Det finns vissa som är äldre och det finns vissa som är yngre vilket innebär att det finns olika erfarenheter som vi kan ta till vara på. Det finns däremot inte någon hierarki som Gud ser som överordnad syskonskapet. Jesus avslutar stycket med att uttala en lag, Guds ord och ordning, och den lyder. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Det är ett mycket starkt ord. Vi måste komma ihåg att det ordet har samma kraft som det ord som skapade universum. Det är ett orubbligt ord, en sanning som ordnar utvecklingen i tiden.

Finns det då några exempel i bibeln på sådana som har rätt hjärta men lär ut fel? Ett mycket talande exempel finns i bergspredikan i Matt 5:17-20.

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket. Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.

Texten handlar om sådana som vill vara Guds barn men som har fel lära eller undervisar fel doktrin. Detta är den text i bibeln som tydligast indikerar en rangordning i Guds familj. Jesu minsta bröder är sådana som har rätt hjärta men inte har rätt kunskap eller rätt insikt.

Ibland tolkar vi Jesu ord om de minsta så som om det skulle handla om barn. Vi läser i Matt 18:1-5.

Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Vem är störst i himmelriket?” Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.

Här visar Jesus oss den andra ytterligheten d v s vilken som är störst i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Texten visar att Jesus inte talar om barn när han använder orden mina minsta bröder. Barn räknas ju bland de största i himmelriket.

I en annan blogg har jag tagit upp när lärjungarna försökte stoppa en man som gjorde under i Jesu namn men som inte följde dem. Vi hittar den berättelsen i Mark 9:39-41.

Johannes sade till honom: ”Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn, och vi försökte hindra honom, eftersom han inte hörde till oss.” Men Jesus sade: ”Hindra honom inte. Ingen som gör underverk i mitt namn kan genast efteråt tala illa om mig. Den som inte är mot oss, han är för oss. Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.

Jesus använder samma retorik i detta fall som i Matt 10,18, och 25. Gud belönar den som tar emot, välkomnar och hjälper de som tillhör honom.

Allt tyder på att vi är på väg in i tid med stora utmaningar för mänskligheten. Jesus talar om en stor ångest och rådlöshet som ska drabba hedningarna. Naturligtvis kommer denna oro också att drabba kyrkan, framför om vi tänker på ett mänskligt sätt. När Jesus talar om den sista tiden så betonar han att vi ska behålla besinningen och stärkas av det som sker. Vi kan bara göra det genom att ha vårt sinne riktat mot himmelen och Guds rikes utmaningar.

I det arbetet kommer omsorgen om varandra och de minsta i familjen att vara viktig. När oro drabbar en familj då är det de minsta som behöver mest omsorg. Det finns en uppenbar risk att oron i världen sprider sig in i Guds familj och att vi blir för självupptagna för att bry oss om de som är våra minsta bröder. Kanske kommer några av våra minsta bröder att lockas med i någon av de rörelser som uppstår kring falska Messiasgestalter. Kanske kommer något syskon tolka bibeln på ett annat sätt än vad du gör.

Låt oss i den tid vi lever komma ihåg Jesus ord till oss och alla våra bröder - Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön. Om vi i något läge inte vet vem som tillhör Kristus, så kan vi utgå ifrån Jesus ord - älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar