Att förvalta sitt pund

I en av Jesu liknelser tar han upp förvaltning av det som Gud ger oss. Liknelsen är en av de svåraste att riktigt förstå. Den ges i ett sammanhang som handlar om den yttersta domen och den riktar sig till lärjungarna och inte till folket i allmänhet. Hela sammanhanget börjar med följande ord.

Matt 24:3. När han sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom kom de fram och sade: ”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?”

Jesus beskriver då på ett mycket påtagligt sätt vad som kommer att hända i framtiden. Hans ord ligger väl i linje med både Daniels bok och Uppenbarelseboken. Därefter ger Jesus ett antal liknelser kopplad till sin andra tillkommelse. När Jesus kommer tillbaka är det som kung och härskare.

Varför kommer Jesus först som en tjänare och sedan som en kung och härskare?

Judarna väntade på en kung och härskare men när Messias kom var han allas tjänare. Därför kände de inte igen honom. Jesus kom för att etablera en nytt andligt sädesslag här på jorden. Han var det första vetekornet som planterades i jorden och efter honom skulle det komma många vetekorn som sås ut över jorden. Hela jorden ska uppfyllas av det nya andliga sädesslaget.

Jesus berättar en liknelse om detta som handlar om en såningsman som sår och sedan kommer en ovän och sår ogräs i samma åker. Mannen säger då att den ädla säden och ogräset får växa ihop intill skördetiden och då sker en uppsortering (Matt 13:24-30). Senare förklarar han liknelsen för lärjungarna.

Matt 13:36-43. Sedan lät han folket gå och återvände hem. Hans lärjungar kom då till honom och sade: ”Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.” Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen, åkern är världen, den goda säden är rikets barn, och ogräset är det ondas barn. Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du som har öron.

När Jesus kom som en tjänare befinner vi oss i en period av sådd. När det blir skördetid kommer Jesus att komma som kung och härskare. I Matt 24 och 25 talar Jesus om sin andra tillkommelse och han talar uteslutande till sina lärjungar. Han använder en annan liknelse som har ett inre perspektiv, d v s perspektivet herre och tjänare. Jesus kom först som tjänare och vi som följer honom går först in i tjänarrollen. När Jesus kommer för andra gången kommer han som kung och de som följer honom övergår då till att också inta roller som kungar. Lärjungen är aldrig för mer än mästaren men hela idén med att vara en lärjunge är att följa och efterlikna mästaren. I följande stycke talar Jesus till sina lärjungar och det handlar om deras tjänarperiod inför övergången till den nya ordningen. I Matteus evangelium ges inget skäl varför den rike mannen i texten nedan reser bort medan Lukas anger att skälet för resan var att erhålla kungavärdighet och att han sedan komma tillbaka som kung. När Jesus kommer för andra gången kommer han som kung men innan han kommer tillbaka ger han sina lärjungar uppdrag.

Matt 25:14-30. Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar.

Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’

Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’

Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’

Hans herre svarade honom: ’Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna.

Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder.

Den liknelse som Jesus använder handlar om en investerare som har personer i sin tjänst som ska förvalta hans tillgångar under tiden han gör ytterst viktiga affärer i ett främmande land. Han delar ut förtroenden i form av ekonomiska resurser att förvalta. I berättelsen ser vi att det går olika bra för de tre anställda. En av dem lägger ingen energi eller kraft på sitt uppdrag. Det är den tjänare som fått minst att förvalta. En talent var den största måttenhet som användes för pengar. En talent motsvarade ungefär 26 kg silver och det hade ett stort värde om det omsattes i vardagen. Det var med andra ord en betydande rikedom som alla tre fått.

Den tjänare som grävde ner sin talent är endera rädd att misslyckas eller så unnar han inte sin herre avkastning på sitt kapital. Det verkar som om han var rädd för sin herre och ville vara säker på att han inte skulle bli skyldig något. I en första anblick är hans agerande beklagligt men samtidigt mänskligt. Om man däremot tänker efter lite inser man hur konstigt beteendet är.

Varför tog tjänaren emot pengarna om han inte godtog det uppdrag han fick?

Varför tackade han inte nej till pengarna så att någon av de andra kunde ha fått lite mer att förvalta?

Tjänarens agerande signalerar en hopplöshet som endast skulle kunnat ha blivit värre om han stulit pengarna och aldrig återvänt. I ett sådant fall så hade tjänaren i alla fall fått ut något. Tjänaren verkar redan från början gett upp allt hopp trots den möjlighet som gavs honom.

Alla som är anställda vet att de behöver hantera resurser i form av både kapital och utrustning som den anställde inte äger själv. Det ligger i sakens natur att den som anställt (d v s ägaren) är den som också tar risken om det skulle gå snett i arbetet. Utrustningen kan gå sönder eller utfallet i investeringen kanske inte blev så bra som man hoppats. En arbetsgivare är villig att ta den risken och det är i själva anställningsögonblicket riskbedömningen görs huruvida den som anställs kan anses ha den kompetens som krävs för uppdraget. Om du är anställd så har du förtroendet att utföra uppdraget. Risktagandet ligger på arbetsgivaren vad gäller resultatet i arbetet. Det finns dock en sak som krävs av arbetaren och det är att denne arbetar. Att misslyckas efter att ha gjort sitt bästa innebär att arbetsgivaren missbedömt förmågan. Att inte ens försöka eller att vägra arbeta innebär att arbetaren har missbrukat förtroendet.

Utgångspunkten i liknelsen är att de som anställts har förmågan att lyckas. Resultatansvaret ligger på den som anställer. Gud brister inte i sin förmåga att anställa. Därför lyckades de tjänare som använde sina talenter. Endast den som inte försökte misslyckades.

Berättelsen innehåller inga detaljer kring hur de två tjänarna som lyckades arbetade. Vi vet bara att slutresultatet blev bra. Kanske fanns det stunder då alla pengarna verkade vara förlorade. Liknelsen visar på att det är slutresultatet som räknas inte bekymren på vägen.

Utfallet i liknelsen är av betydelse. Att Jesus inte nämner något annat utfall än dessa tre innebär att det inte finns några andra utfall. Alla tjänare som försökte lyckades.

Detta ligger i linje med det som står i Joh 1:12-13.

Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.

Att försöka förvalta sin talent är att ta emot honom. Du behöver inte tro på dig själv utan tro på honom som har kallat och anställt dig. Genom att försöka visar du din tro och du bekänner Jesus är din Herre d v s att du är hans tjänare. Den som inte försöker visar däremot att den inte är en tjänare vilket betyder att man inte erkänner att Jesus är Herre.

En fråga som är värd att fundera över är: Vad gjorde egentligen den tjänare som grävde ner sin talent med den tid som han hade?

Ett rimligt antagande är att tjänaren jobbade för sig själv eller tog tjänst hos en annan herre. I båda fallen visar han i sitt agerade att den som gav honom talenten inte är hans herre.

För en tid sedan lyssnade jag på en bok om Livingston, missionären och äventyraren. Han hade en devis i sitt liv och det var att tjäna men han kunde inte ta ansvar för resultatet. Gud fick ta ansvar för resultatet av den ansträngning som hans tjänande innebar. Liknelsen om talenterna visar oss att om vi har den inställningen så kommer Gud att säkra resultatet. Ingen av de som försökte misslyckades.