Kan även män uppleva födslovåndor?

När Gud skapade människan skapade han henne till sin avbild, till man och kvinna skapade han henne. Formuleringen tyder på att det finns en Gudomlig aspekt i relationen mellan man och kvinna. Modern har i alla kulturer en speciell plats och det är intressant att jorden sedan urminnes tider betraktats som en mor, moder jord. I skapelseberättelsen möter vi den första kvinnan och i den fjärde kapitlet läser vi om hur Eva födde två söner Kain och Abel.

1 Mos 4:1-2. Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. ”Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp”, sade hon. Därefter födde hon Abel, Kains bror.

Trots att Gud har stängt dörren till Edens lustgård så upplever Eva att Gud hjälper henne när hon ska föda sin son. Eva betraktar födelsen som om hon med Guds hjälp gett sitt barn liv. Ur detta kan vi ana en himmelsk princip att allt som föds kommer till med Guds hjälp.

Kain var det första liv som kom till genom en födelse. Eva föder en till son som hon kallar Abel. Låt oss fundera lite på vilken värld som Kain och Abel föds till. Människorna har tvingats lämna tryggheten i Edens lustgård och Gud finns inte längre nära dem. De har fått sällskap av en annan figur, djävulen, som i skepnad av en orm förfört dem. De är nog inte helt medveten om detta sällskap men när bröderna växer upp inser vi att något inte står rätt till i den lilla familjen.

Kain och Abel växer upp och avundsjukan drabbar Kain och hans blick blir mörk. Gud frågar honom. Vad är felet Kain? Varför är din blick så mörk? Texten visar på hur Kains sinne förmörkas och onda planer smids i hans inre. Var kommer detta mörker ifrån?

Det är intressant att konstatera att det första mord som sker är ett religionsmord. Tänk att det är möjligt att bli så avundsjuk på någons relation med Gud att man vill mörda personen. Det är ännu märkligare när man betänker att det är sin egen bror som han mördar i en tid då det inte fanns mer än en familj. Det är inte svårt att tänka sig att Kain måste ha varit starkt påverkad av något.

I Uppenbarelseboken finns en profetisk syn som ger oss lite mer insikt i förutsättningarna när Kain och Abel föddes.

Upp 12:3-4. Och ett annat tecken syntes på himlen, och se, en stor eldröd drake, med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av stjärnorna på himlen och slungade dem ner på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn när hon födde det.

Texten beskriver en syn, d v s en illustration av något som pågått genom alla tider som en konsekvens av syndafallet. Bilden blir mycket påtaglig när man beaktar Eva som föder sina söner in i världen. Det som intresserar draken är kvinnans säd eftersom att han vet att en av de söner som kvinnan föder skall krossa hans huvud.

1 Mos 3:14-15. Då sade Herren Gud till ormen: ”Du som gjorde detta, förbannad skall du vara, utstött från boskapen och de vilda djuren. På din buk skall du kräla och jord skall du äta så länge du lever. Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen.”

Ormen dömdes till ett liv på jorden. På din buk ska du kräla och jord skall du äta så länge du lever. Nu väntar han på Evas söner med målet att kontrollera dem och säkra att ingen kan resa sig upp mot honom. Herodes lät döda alla barn i Betlehem under två års ålder, för om möjligt kunna döda den säd som skulle krossa hans herres huvud.

När vi läser vidare i Uppenbarelseboken växer bilden fram.

Upp 12:5-6. Och hon födde sitt barn, en son som skall valla alla folk med en stav av järn. Hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron, och kvinnan flydde ut i öknen, där Gud har berett henne en tillflykt, så att hon skall bli livnärd i tolvhundrasextio dagar.

Textens sammanhang visar att den syn som Johannes ser är just det som Gud sade vid syndafallet. Kvinnans säd, som vi förstår är Jesus, är den som skall krossa ormens huvud. Vid en av alla de födslar som skett och sker på jorden så hände något speciellt. Det speciella är att detta barn aldrig hamnade i drakens våld. Gud ryckte undan honom och förde honom upp till sin tron.

Jesus kallas också den förstfödde bland många bröder. På-nytt-födelsen blir möjlig genom att Jesus uppstår från det döda och tar plats på Guds högra sida.

Jesus föddes först genom en kvinna, Maria, och genom den Helige Andes kraft. När Gud verkar i oss människor följer det vissa principer som Gud definierat. Genom att studera hur det går till när Maria blir kallad att bli Jesu mor kan vi också förstå hur det går till när någon eller något blir född på nytt. Jesus var född av den Helige Ande.

Luk 1:26-37. I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.

Ovanstående berättelse innehåller några viktiga principer när det gäller hur Gud föder något nytt i vår värld. Maria får ett budskap om att något skall hända med henne. Hon frågar då något mycket relevant. Hur ska detta ske? Svaret som ängeln ger är: Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig.

När Eva födde sin förstfödde upplevde hon att Herren hade hjälpt henne. Den Helige Ande är Hjälparen som Jesus lovat hans efterföljare. När Maria blir havande så är det genom Hjälparen den Helige Ande. Ur detta kan vi förstå att när den Helige Ande kommer över en människa får något liv inom henne. I mötet med den Helige Ande blir människan andligt gravid och något levande växer inom henne som med tiden manifesteras på vår jord.

Maria är en förebild för oss som längtar efter att Guds rike ska vinna mark i vår värld. Vi vet inte i vilken situation som ängeln visar sig för Maria. Av sammanhanget förstår vi att Maria är ensam när det händer. Det är inte orimligt att Maria faktiskt befann sig i sin kammare i bön till Gud när ängeln besöker henne. Hennes reaktion i överlåtelse till Guds vilja tyder på att Maria var en person som levde i en överlåtelse till Gud. Ängeln tilltalar henne med orden; Maria, var inte rädd, du har funnit nåd hos Gud. Vi förstår att Gud har sett Marias liv och funnit henne lämplig att uppfostra sin egen son.

Maria förstod att det ängeln sade till henne skulle kunna leda till svåra problem i hennes liv. Hon var endast trolovad med Josef och han skulle kunna lämna henne. Hon skulle då betraktas som en syndare och vara utlämnad till människornas godtycke. Trots detta var hennes svar; Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt. Maria var en kvinna som betraktade sig som Guds tjänarinna. Hon hade redan gett upp sitt liv och ville leva för Gud. Hon befann sig mentalt i en position av överlåtelse och bönen ske din vilja var en del i hennes liv.

Vid ett tillfälle besöker en farisé, Nikodemos, Jesus om natten. Han har en fråga som bränner i hans hjärta. Vem är du Jesus? Han vet inte riktigt hur han ska börja så han tar till ett påstående som nog kan betraktas som en slutsats som han kommit till i sin ensamhet och som drivit honom att besöka Jesus.

Joh 3:1-2. Bland fariséerna fanns en man som hette Nikodemos och var medlem av judarnas råd. Han kom till Jesus en natt och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.”

Nikodemos bekänner sin tro men Jesus vet varför han egentligen har kommit.

Joh 3:3. Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”

Jesus går direkt till kärnan i hans hjärtan. Längtan att få se. Paulus talar om en täckelse som ligger över judarnas hjärtan som gör att de inte kan se. Nikodemos anar något men kan inte se och Jesus ger honom svaret på vad som är problemet. Du kan inte se eftersom du inte är född på nytt.

Jesus säger något som är mycket viktigt i en kristens liv. Den som är född på nytt ser något som andra inte ser. Samtalet fortsätter och Jesus uppenbarar saker om Guds rike som innehåller ett djup och en kraft som är gudomligt fantastisk. Lyssna.

Joh 3:4-8. Nikodemos svarade: ”Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.”

Nikodemos är fylld av mänskliga perspektiv. Hur kan någon födas när man är gammal? I samma anda hör vi många gånger väldens barn säga; Det begriper ni väl att Maria hade varit otrogen med någon man och hittade på historien med ängeln för att komma ur sitt problem. Hur kan någon bli gravid utan en man? Vi kristna kanske frågar som Maria; Hur ska detta ske då jag inte varit med någon man? Ängelns svar är samma svar som Jesus ger Nikodemos. Maria fick orden; Helig Ande skall komma över dig och den Högstes kraft skall vila över dig.

Den Helige Ande är den som föder och ger liv. Jesus ger inte heller detaljsvaren kring hur födelsen går till utan ger oss en bild. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Dessa ord har förundrat en hel värld. Bob Dylan skrev sången Blowing in the wind. Lyssna gärna på sången via den inspelning som gjordes 1963 och som finns upplagd på YouTube (http://youtu.be/vWwgrjjIMXA). Sången är förunderligt enkel och bygger i allt väsentligt på de ord Jesus sa till Nikodemos.

Med Bob Dylans sång är det på samma sätt som med det översteprästen Kajafas sade när det råd som Nikodemos tillhörde skulle avgöra Jesu öde.

Joh 11:45-53. Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort. Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: ”Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken. Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk.” En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: ”Ni förstår ingenting. Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.” Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket, och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett. Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.

Jesus har uppväckt Lasarus och många har kommit till tro på honom. Då kallas det stora råd, som Nikodemos tillhörde, samman och man diskuterar vad man skall göra. Det finns en oro och rädsla bland dem. De är trängda mellan Guds verk och rädsla för vad romarna ska kunna göra med dem om Guds verk får fortsätta. Då händer det. Vinden blåser i Kajafas öra och han uttrycker det som kommer upp i hans sinne. Han, en av dem som Jesus kallat huggormars avföda, talar ut Guds ord till rådet.

Joh 11:50. Ni förstår ingenting. Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.

Han uttrycker evangeliet i en enda mening. Han säger samma sak som Jesus sade till Nikodemos.

Joh 3:13-16. Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

De ord som Kajafas säger illustrerar hur Guds ord fungerar. Paulus säger att Guds ord är ett tveeggat svärd. Kajafas ord visar på den dubbla logik (egg) som Guds ord har. Ordet bar en mening både utifrån rådets verklighet och ifrån Guds verklighet. Guds ord är självbärande och Kajafas fick lov att uttrycka Guds ord även i sin synd. Ordet bär en dubbel logik och tränger igenom allt. De ord Kajafas säger blir till ett schack matt i schackspelet mellan Gud och djävulen. Vi vet att djävulen försökt påverka Jesus att inte välja att offras för folket när Petrus tar honom avsides och försöker övertala Jesus om att inte välja lidandets väg. I och genom de ord som vinden bar till Kajafas var beslutet att döda Jesus fattat. Schack matt.

Bob Dylan får också höra vinden viska och han får förmedla ett ord från Gud i vår tid. Texten handlar om tiden och om utvecklingen på jorden. Det finns en frihetslängtan som rör våra hjärtan i texten. Den berör något djupt inom oss och är en viskning från tidens begynnelse. En längtan att återfå det förlorade. Frågan är; När kommer vår frihet? Bob Dylan ger samma svar som Jesus gav Nikodemos; The answer my friend is blowing in the wind, the answer is blowing in the wind.

Paulus beskriver hur hela världen och allt som finns i den upplever en längtan, som när en kvinna bär på ett barn. Hon kan inte se sitt barn men hon känner det inom sig. När tiden närmar sig blir rörelsen i hennes inre kraftigare tills en barnsnöd inträffar.

Rom 8:22-23. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.

Bob Dylan har ett gott öra och hörde vindens sus. Han hörde dess sus men förstod inte varifrån den kom. Alla som lyssnar till hans sång känner igen sig och förundras över ordens mening. De anar att de bär på något större, något som de inte riktigt får tag i.

Hur kan vi få vara med och föda det som Gud vill i vår värld?

När Jesus har uppstått från det döda kommer han till sina lärjungar som hade dragit sig undan inomhus. De är rädda och förvirrade.

Joh 20:19-23. På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid åt er alla.” Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan andades han på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”

Jesus har under dagen visat sig för några kvinnor och låtit hälsa sin bröder att han kommer att stiga upp till sin fader och deras fader. Jesus vill genom den hälsningen påminna dem om allt det han sagt innan sitt lidande. Han kallar dem bröder och säger att han skall stiga upp till deras gemensamma fader. När han kommer tillbaka så kommer han att ha något med till dem. Nu när han träder in i rummet hälsar han dem med Frid åt er alla. Just den hälsningen som han lärt dem att använda när de kommer in i ett hem. Han upprepar hälsningsfrasen och sedan orden. Som Fadern har sänt mig sänder jag er. De känner igen uppdraget som de har jobbat med tillsammans med honom och som de trodde var slut. Sedan gör han något som han inte har gjort tidigare. Han andas på dem och säger; Ta emot helig ande.

Varför andas Jesus på dem? För att förstå det behöver vi gå tillbaka till skapelseberättelsen. När Gud skapade mannen blåste han liv i honom och så blev mannen en levande varelse.

1 Mos 2:7. … då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.

Det är Guds ande som ger liv. När Jesus uppväcktes från det döda var det Guds ande, den Helige Ande, som gav honom liv igen och födde honom på nytt. Jesus har farit upp till himmelen och försonat oss med Gud och med sig har han den livgivande anden, den Helige Ande. När Jesus andas på dem så får de del av samma ande som uppväckt Jesus från det döda och de blir födda på nytt genom den tro de har.

Jesus säger till Nikodemos. Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike.

Jesus säger till kvinnan vid brunnen. Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.

Vi förstår det som händer när vi läser om det budskap som Jesus ropade ut på gator och torg i Jerusalem.

Joh 7:37-39. På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Nu var stunden kommen och Jesus hade farit upp till fadern och blivit förhärligad. Då andas han på dem och de får strömmar av levande vatten inom sig. De blir födda på nytt.

Nu var det lärjungarnas tid att få motta den Helige Ande. Tänk er in i situationen. Jesus står framför dem och han andas på dem och säger ta emot helig ande. Hur skulle vi reagera? Vad skulle vi förvänta? Kanske skulle vi förvänta oss att en ström av kraft skulle gå igenom vår kropp. Kanske att vi skulle slås till marken i bävan. Att vi skulle få se en syn eller uppfyllas av en förunderlig glädje och frid. Evangelierna har dock inga tecken på att något sådant hände. Det verkar som om allt detta hände ganska snabbt och sedan lämnade Jesus dem. Vi kan förstå från berättelserna i Apostlagärningarna att inget speciellt hände när Jesus andades på dem. De var fortfarande rädda och höll sig inlåsta.

Apostlagärningarna beskriver hur Jesus efter det att han visat sig för dem och andats på dem första gången återkommer till dem vid flera tillfällen. En gång så instruerar han dem att stanna i Jerusalem och vänta på att det som han gett dem, helig ande, skall komma från himmelen såsom Gud lovat dem. Vid ett tillfälle när Jesus visar sig för dem får de se hur han förs upp till himmelen och lämnar dem. Lärjungarna återvänder då till den plats där de samlats under de svåra veckor som passerat.

Apg 1:12-13. Då återvände de till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.

Vi ser ett mönster i det som händer. Allt vi får av Gud tar vi emot i tro först. Jesus hade andas på dem och sagt ta emot helig ande. Vad menade Jesus? Jo, han gav dem löftet och bad dem ta emot det löftet i tro i sina hjärtan. Sedan vid ett annat tillfälle säger han; lämna inte Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, ”det som ni har hört mig tala om”.

När Jesus lämnat dem prövas deras tro. Att vänta kan vara det jobbigaste som finns. Då kommer tvivlen på om det som sagts verkligen är sant. I sådana tider gäller det att hålla fast vid det Gud sagt och följa hans uppmaningar. Lärjungarna gör det och visar på så sätt i handling sin tro på Guds löfte. Hur behåller de sin tro i prövningens stund? Vi läser att de höll ihop under ständig bön.

Nu hade de lärt sig det de inte förstått i Getsemane trädgård. Vaka och be, ty anden är villig men köttet är svagt. Gud väntar tills pingstdagen innan den Helige Ande som de fått manifesteras i deras liv. Den första pingsten inföll under judarnas skördefest, Shavuot. På tempeltiden firades Shavuot genom att man lade de första frukterna för året i en korg och samlades utanför templet och gick i ett tåg in i tempelgården och sade "Denna dag har jag givit till dig, Herren".

Att Fadern väntade med att manifestera den Helige Ande till Shavout var ett vittnesbörd till det judiska folket. Här visades de första frukterna i skördetiden upp utanför templet och man firade en dag inför Herrens ansikte. Pingstdagen gav ett prov på vad som skulle komma inför den stora skörden vid tidens slut.

När Maria blev uppfylld av helig ande efter ängelns besök började ett liv växa inom henne. Inget synligt hände direkt efter det att hon sagt; Må det ske med mig som du har sagt. Däremot skedde något inom henne. Så är det för alla oss som ingår i Guds familj. Det som hände Maria visar på en princip i Guds rike. Jungfrun blev havande genom den helige ande. Församlingen, Jesu trolovade, jungfrun, blir också havande genom den Helige Ande. Det sker när vi släpper taget och vågar säga med hela vårt hjärta Må det ske med mig som du har sagt. I de orden ligger, ske din vilja så som i himmelen så och på jorden, överlagrat på en insikt om vad Gud vill i vårt liv. Insikten är det som Anden ger oss genom det flöde av levande vatten som väller upp inom oss.

Gud skapade världen för att människan skulle kunna utvecklas i den. Han såg och förstod hur våra val skulle påverka oss och älskade oss i alla fall. I hans skapelse kan vi se bilder på hur han vill att vi ska leva. Gud skapade Edens lustgård som en perfekt plats för människan. Därför innehåller också berättelsen om skapelsen hemligheter om hur vi fungerar i vår inre människa. När Jesus talade om att strömmar av levande vatten skulle välla fram inom oss så pekar det ordvalet tillbaka på hur det var i Edens lustgård.

1 Mos 2:4-7. När Herren Gud gjorde jord och himmel, när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den – men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken – då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.

Vi läser om en tid då jorden var öde och tom, en tid då Gud tänkte på människan och gav henne liv genom sin ande. Vid den tiden vällde ett flöde fram ur jorden och vattnade marken. Vattnet kom inifrån jorden. Det var det vattnet som gav liv till alla de träd som Gud planterade i Edens lustgård d v s det sammanhang där Gud hade placerat människan.

1 Mos 2:9. Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.

Det flöde som vattnade jorden gav växtkraft åt alla slags träd som växte upp ur jorden, med frukter som var ljuvliga och goda. Paulus talar mycket om Andens frukter. De strömmar av levande vatten som rinner upp i var och en som tar emot den Helige Ande kommer att ge livskraft åt alla slags träd i ditt liv med frukter som är ljuvliga att se på och som är goda att äta. I din hjärtas trädgård finns också ett livets träd och ett träd som ger kunskap om gott och ont. Livets träd är en bild på Jesus som ger oss att äta av sig själv, hans kött och blod som ger evigt liv. Kunskapens träd är en symbol för lagen och den träldom som följer den. Paulus hade stora bekymmer med sådana som ville att de hednakristna skulle bli judar och leva efter lagens bud och inte genom livets träd.

Paulus skrev i desperation till församlingen i Korint när det fanns sådana som ville förleda dem bort från det evangelium som han förkunnat för dem.

2 Kor 11:3. Men jag är rädd för att liksom ormen överlistade Eva med sin slughet, så skall också era tankar förföras och lockas bort från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus.

Han refererar till syndafallet och ger oss kärnan i vad det var som förledde Eva. Hennes tankar lockades bort från uppriktigheten och renheten. Självrättfärdigheten är lagens kärna och den som äter av kunskapens frukt på gott och ont vill ha sin egen rättfärdighet oberoende av Gud. Synden består i att uppriktigheten och ärligheten i relationen har försvunnit. Det som är kvar är en vishetslära där insikten i sig är Gud, och där friheten finns i relation med sig själv. All religion har sin grund i kunskapens träd på gott och ont. Frälsningen och tillhörigheten i Guds rike har sin grund i en relation och baseras på uppriktighet och renhet i den relationen. Hjärta till hjärta, med en lag skriven i kärlek och driven av passion.

Paulus skriver i 1 Kor 8:1; Men kunskapen gör oss uppblåsta, det som bygger upp är kärleken. Kunskapen är inte bestående. Det som består är tro, hopp och kärlek.

Nikodemos försökte möta Jesus utifrån ett kunskapsresonemang. Det går inte. Jesus säger: Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far.

Vinden går inte att fånga i en låda och Anden kan inte fångas in av kunskapen. Jesus erbjuder oss inte en vishetslära utan en relation. I stunden blåser vinden, så njut av den, bejaka den, och lev genom den. Den Helige Ande lägger något inom dig som har ett eget liv. På samma sätt som när ett självständigt liv började växa i Maria i den stund den Helige Ande kom över henne, så kommer det Gud ger dig genom den Helige Ande också börja växa inom dig. Inget yttre tecken finns men det har ändå skett i ditt inre.

På samma sätt som Maria började planera, be och drömma om det som växte inom henne, så är vi kallade att leva ut det som Gud ger i vårt hjärta. Samma spänning som Maria hade när tiden för födelsen kom närmare, samma spänning får vi uppleva när tiden är mogen för det som Gud lagt i vårt hjärta att bli verklighet. Graviditeten är som svårast att bära strax innan förlossning, och så är det ofta strax innan drömmar blir en verklighet.

Guds gåvor kommer till i gemenskap med honom. Det är i den intima gemenskapen med Gud som saker planteras i ditt inre. I Guds rike har alla både manliga och kvinnliga erfarenheter. Även män får uppleva barnsnöd och smärta när nytt liv ska födas.

Rom 8:22-27. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp. I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

Paulus talar om rop utan ord. Under de stora väckelserna i början på 1900-talet var det vanligt att väckelsen föregicks av en period i bön där manifestationer som liknar födslovåndor drabbade förebedjarna. Det fanns en rörelse i Anden som förde människor ned inför Gud i en nöd för världen.

Bibeln visar oss att det finns två tillfällen när folket samlas i innerlig bön till Gud. Det är endera i en svår situation där man ropar till Gud i sin nöd eller när man fått en vision om vad Gud vill göra men det har ännu inte skett. Daniel beskriver en bön som kommer av en nöd som Gud lade i hans hjärta när han förstod vad Gud ville göra. Daniel fick en syn från Gud som påverkade honom rent fysiskt.

Dan 8:27. Själv blev jag, Daniel, sjuk i flera dagar men steg sedan upp och skötte min tjänst hos kungen. Jag var bestört över synen och förstod den inte.

Vid ett annat tillfälle händer följande.

Dan 9:1-3. Under Dareios första år – han som var son till Xerxes, var av medisk härkomst och hade blivit kung över kaldeerriket – under hans första regeringsår, uppmärksammade jag, Daniel, i skrifterna hur många år Jerusalem skulle ligga i ruiner enligt Herrens ord till profeten Jeremia: sjuttio år. Jag vände mig till Herren Gud med bön och åkallan och höll fasta i säck och aska.

Daniel går in uthålligt i bön och efter ett tag kommer ängeln Gabriel till honom och undervisar honom. Trots detta bär Daniel på en vånda som inte lämnar honom. Han bär en sorg och vånda som beskrivs i Dan 10:2. Vid det tillfället hade jag, Daniel, tillbringat tre hela veckor i sorg. Han fortsatte i bön tills han fick den syn som han visste måste komma innan han kunde få frid.

Innan synen slutar får Daniel följande instruktion om vad han ska göra med det han ser och hör.

Dan 12:4. Men du, Daniel, skall hålla orden hemliga och försegla boken ända till den sista tiden. Många kommer att avfalla, men kunskapen skall tillta.

Daniels bok avslutas med orden. Du skall gå till vila och sedan stå upp och få din lott vid dagarnas slut. Daniel hade fött fram det budskap Gud ville dela med världen och det hade skett under vånda. Hans arbete var klart och han hade i födslovånda fått bära fram sin kropp som ett redskap i Guds tjänst.

Både Daniel och Maria tilltalas som högt benådade. Att få bära Guds vilja i sin kropp är en kallelse för alla kristna. Den Helige Ande vill få möjlighet att plantera sin vilja i ditt hjärta och ge dig nåden att få bära fram livsfrukt för Guds rike.

Jesus säger; be så ska ni, sök så ska ni finna, och klappa så ska det öppnas för er.

Ett gisslandrama i tidens begynnelsen

Bibelns skapelseberättelse innehåller ett drama med konsekvenser genom hela historien. I dramat finns tre framträdande aktörer och det är Gud, människan och ormen. När aktörerna kommer in på arenan beskriver bibeln mycket kort och kärnfullt deras karaktärsdrag och roll i historien.

Bibeln börjar med orden 1 Mos 1. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till.

Gud är alltings början och materian lyder hans ord. Hur Gud skapade himmel och jord (universum) finns inte beskrivet i bibeln. Det ord som översatts med skapade i den första meningen har en dubbel betydelse i grundtexten. Det betyder skapade eller återskapade. Från texten kan vi inte veta om allt skapades som nytt eller om det var en återskapelse från något som redan fanns. Gud har valt att inte ge oss någon information om det.

I vilket fall som helst så kommer vi in i händelsen när universum redan är på plats och då jorden är en planet i universum. Då talar Gud och säger ”Ljus bli till”. Vad detta ljus är går inte att utläsa ur texten men sammanhanget visar oss att berättelsen betraktar händelseförloppet utifrån jordens perspektiv. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker. Kort sagt; det var mörkt på jorden. En gudsvind svepte fram över vattnet. Vi kommer alltså in i händelseförloppet vid en tid då det fanns vatten här på jorden. När Gud sade ”Ljus bli till” då kom ljuset till jorden. Vi vet inga detaljer kring vilken typ av ljus detta var men av det fortsatta sammanhanget kan vi dock förstå att ljuset som avses har sin jordiska motsvarighet i solen. Gud kallar ljuset dag och mörkret kallar han natt.

Gud fortsätter skapandeprocessen och vi läser om hur nästa aktör i dramat kommer in i berättelsen.

1 Mos 1:26-28. Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

Texten kommer från bibelns första kapitel och just denna vers beskriver händelsen den sjätte dagen. I första kapitlet skapas människan som en del i det sista Gud gör innan han vilar på den sjunde dagen. Alla växter och djur har skapats innan han skapar människan till sin avbild.

I det andra kapitlet i bibeln ger Gud mer detaljer om vad som hände under de dagar som han skapade världen. Vid en första anblick kan man ledas att tro att detta är en annan skapelseberättelse. Texten är så annorlunda i sitt format och ordningen i händelseutvecklingen känns också annorlunda än beskrivningen i kapitel 1. Den viktigaste skillnaden finns i skapelsen av människan.

1 Mos 2:4-7. När Herren Gud gjorde jord och himmel, när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den – men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken – då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.

I texten ser vi att Gud skapar människan först och inte sist. I kapitel 1 skapade Gud alla växter redan den tredje dagen och han skapade havsdjur och fåglar den femte dagen samt däggdjuren och människan den sjätte dagen. I kapital 2 däremot skapar Gud människan (mannen) innan det finns växter och djur. Därmed låter han oss veta att tanken bakom skapandet av himmel och jord var att ge människan en plats att leva i. Människan kom först i Guds plan och allt som skapats har skapats för människan. Gud placerade mannen i en lustgård vilket visar på Guds omsorg och kärlek till människan.

Men varför säger kapitel 1 att Gud skapade människan sist? Vi läser om det när Gud har skapat alla djur och fört dem fram inför mannen (Adam).

1 Mos 2.18-22. Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen.

Texten beskriver det som hände under den sjätte dagen. Gud har skapat en lustgård för mannen. Platsen är underbar. Växter och vattendrag är full av prakt och skönhet. Men mannen var inte lycklig och inte komplett. Han ingick inte i en helhet och det fanns en tomhet i honom. Först under den sjätte dagen blir mannen komplett i det att kvinnan skapas. Därför står det i det första kapitlet att Gud skapade människan till sin avbild på den sjätte dagen, till man och kvinna. Människan var inte färdig förrän den sjätte dagen även om skapelsen påbörjades redan den tredje dagen.

Berättelsen visar oss att människan aldrig kan bli lycklig genom materiella saker. Människan blir endast lycklig i gemenskap med någon hon liknar. Först när mannen och kvinnan levde i gemenskap konstaterar Gud att allt var gott. Detta hände på den sjätte dagen.

Gud använder historien för att undervisa oss människor om vem han är. Han låter oss förstå det himmelska genom de förebilder som han skapat här på jorden. Allt det som är skapat är en avbild för något större. Att Gud skapar mannen och kvinnan till sin avbild visar oss att han har ett högre syfte med oss. Han vill att vi skall förstå vem han är genom den helhet som en man och en kvinna utgör.

Varför skapar Gud först mannen och sist kvinnan? Vet inte Gud vad mannen behöver? Gud vet allt och därför vet vi också att det som händer är ett drama som Gud spelar upp för att vi skall förstå något större.

Den tredje aktören i dramat introduceras i det tredje kapitlet.

1 Mos 3:1-5. Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” Kvinnan svarade: ”Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.” Ormen sade: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.”

Ormen är en figur som finns i lustgården. Ormen är ett djur men bakom djurets skepnad finns den tredje aktören i dramat. Djävulen, den gamla ormen, smyger in i handlingen från ingenstans. Bibeln ger oss inte så mycket information om honom.

Vi kan läsa i Jesaja om Babylons kung som anses vara djävulen.

Jes 14:12-15. Ack, fallit har du från himlen, lysande stjärna, gryningens son, du har krossats mot jorden, du som betvingade folken. Det var du som sade till dig själv: ”Upp till himlen skall jag stiga. Ovan Guds stjärnor skall jag resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i norr. Jag skall stiga upp ovan molnen, jag skall bli som den Högste.” Men ner till dödsriket störtas du, längst ner i avgrundens djup.

I Uppenbarelseboken kan vi läsa om vem ormen är.

Upp 12:9. Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom.

Texten visar oss att ormen har sitt ursprung i himmelen och han är en förförare. Jesus använder följande ord om honom.

Joh 10:10. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda.

Jesus är den i bibeln som ger oss mest insikt om vem djävulen är. När Jesus uttolkar en liknelse om vad som sker när Guds ord predikas säger han följande.

Luk 8:11-12. Vad liknelsen betyder är detta: Utsädet är Guds ord. De vid vägkanten är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, för att de inte skall tro och bli räddade.

Jesus låter oss veta att djävulen alltid finns i närheten när Guds ord uttalas. Han finns där för att stjäla det. Han klipper sönder Guds ord och skapar virus som han använder för att infektera Guds verk. Ett virus är en död bit DNA, som när det kopplas in i en cells levande DNA, förändrar cellens beteende och en sjukdom börjar växa fram. Ett virus i en dator är en bit programkod som likt en parasit flyttar in i ett nyttoprogram och gör att det programmet blir destruktivt för hela systemet.

Vid ett annat tillfälle visar Jesus hur djävulen sprider ogräs i en åker.

Matt 13:36-43. Sedan lät han folket gå och återvände hem. Hans lärjungar kom då till honom och sade: ”Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.” Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen, åkern är världen, den goda säden är rikets barn, och ogräset är det ondas barn. Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du som har öron.

Innan Jesus går ut i sin tjänst leds han ut i öknen av Guds ande för att möta djävulen (Matt 4:1). Av sammanhanget kan vi förstå att djävulen är aktiv här på jorden. I vers 8 ser vi hur djävulen erbjuder Jesus hela världen. Samma händelse beskriven i Luk 4:6 avslöjar de anspråk djävulen har vad gäller jorden.

Luk 4:5-8. Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen och sade till honom: ”Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.” Jesus svarade: ”Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.”

Hur kan det komma sig att djävulen har kommit övar allt det som finns på jorden? Det är just detta som är dramat som spelas upp i det tredje kapitlet i skapelseberättelsen.

Bibeln visar oss hur ormen lurar människan att äta av frukten från kunskapens träd. Det är uppenbart att ormen känner till vad Gud sagt om kunskapens träd. Gud gav Adam budet att inte äta av kunskapens träd när han planterade trädet. Detta skedde innan Gud skapat djuren. Ormen, d v s djuret orm, kan inte ha hört Guds bud. Djävulen däremot hade kunskap om vad trädets frukt innebar.

Gud gav Adam ett bud: ”Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö.”

Guds ord skapade himmel och jord och all materia påverkas av det. Allt Gud säger har skaparkraft och är ande och liv. Att äta av kunskapens träd innebar att Guds skapande ord startar en dödsprocess i människan. Vi ser vad det kan innebära när Jesus förbannar ett fikonträd.

Mark 11:12-14. När de gick från Betania nästa dag blev han hungrig. Då fick han på långt håll syn på ett fikonträd med gröna blad och gick dit för att se efter om det fanns något på det. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad; det var inte rätta tiden för fikon. Då sade han till trädet: ”Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig!” Och lärjungarna hörde det.

Mark 11:20-12. Nästa morgon när de kom förbi fikonträdet såg de att det var förtorkat ända från roten. Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: ”Rabbi, ser du, fikonträdet som du förbannade har vissnat!”

Djävulen vet vilken kraft som finns i Guds ord och använder det för att skapa sig ett utrymme. Han förbereder ett virus (en lögn) som ska kidnappa Guds ord och göra det till ett vapen mot människan. Lögnen förleder och gör så att Guds ord riktas mot människan på ett destruktivt sätt.

Dramat börjar med att ormen lyckas skapa en illusion om en alternativ verklighet, d v s en lögn. Vi förstår av mötet mellan Jesus och djävulen att ondskan besitter en förmåga att visualisera en frestelse. I ett ögonblick visade djävulen Jesus alla riken på jorden. Människan blir utsatta för ormens illusionskonster och luras att placera sig själv i en dödsprocess (förbannelse) uttalad av Gud själv. Dödens lag börjar omedelbart verka i människan och hon blir medveten om det och känner sig naken d v s sårbar.

Bibeln ger oss inte så mycket information om hur det kommer sig att djävulen kunde röra sig fritt i Guds verk. I Jesaja kallas han gryningens son vilket ger oss en aning om att han kom till alldeles i början av skapelsen någon gång då Gud sade ”Ljus bli till”. Han kallas lysande stjärna och hans kännetecken är att han betvingade folken.

Jes 14:12. …. du som betvingade folken.

Ett skäl till att djävulen kunde röra sig fritt i lustgården kan ha varit att han vid denna tid inte hade syndat på ett sådant sätt att hans rörelsefrihet hade begränsats. Jesajas beskrivning visar att djävulen gjorde upp en plan att klättra högre upp på gudaberget.

Jes 14:13. Det var du som sade till dig själv: ”Upp till himlen skall jag stiga. Ovan Guds stjärnor skall jag resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i norr.

Bibeln säger att ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Detta är en beskrivning av djävulens egenskaper och den plan som tog form i hans inre.

Tillfället gör tjuven brukar vi säga och nu kommer tillfället i den stund då Gud skapar människan till sin avbild. Gud skapade människan och placerade henne på en underbar plats och den Högste besöker människan varje dag för att umgås med henne. Det är inte svårt att tänka sig vad som utspelas när gryningens son ser hur Gud (den Högste) intresserar sig för denna till en början ynkliga varelse människan. Naturligtvis är det uppenbart för alla änglar att det är något speciellt med människan och att hon trots sin svaghet är Guds ögonsten.

Varför skapade Gud en så svag avbild av sig själv?

Svaret på den frågan gömmer en avgörande sanning som genomsyrar hela bibeln. Paulus uttrycker hemligheten så här, ty kraften fullkomnas i svagheten (2 Kor 12:9). Svagheten prövar karaktären i hela dess omgivning. Därför sände Gud sin son till världen som en vanlig människa för att pröva mänskligheten. Nu går en dom över världen säger Jesus.

Joh 9:39. Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.”

Jesus sändes till jorden för att pröva dess invånare. När han kom koncentreras allt i livet till en avgörande fråga och det är hur vi ställer oss till Jesus. Inte därför att vi är tvingade att ta till oss det han säger utan därför att han kom i en svaghet som gjorde att vi hade möjlighet att döda honom.

När Jesus kommer tillbaka i sin fulla styrka är svaghetens tid förbi. Men vad är det då Jesus kommer att fråga oss människor när han kommer tillbaka?

Matt 25:31-40. När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

Matt 25:41-46. Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”

Svagheten finns i världen som ett prov för hela Guds skapelsen. Alla som vill upp högre på gudaberget måste klara det provet. Den avgörande frågan är hur vi hanterar svaghet?

Jesu liv illustrerar det provet. Hans liv gick ut på att tjäna.

Matt 20:28. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.

Matt 11:28-30. Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”

Gryningens son hade en ambition om att klättra högre upp på gudaberget. Över honom fanns en svag varelse, människan, som Gud älskade. Han var satt i lustgården för att tjäna denne svage och han misslyckades. Listigheten tog överhanden. Genom att rikta Guds eget ord mot den Gud älskade skapade sig ormen tid och utrymme för sin egen självständighet. Om Gud skulle agera tvingas Gud också döda människan. Ett gisslandrama på allra högsta nivå. Inom ramen för gisslandramat stiger grynings son till en ny position på gudaberget. Han gör det genom den position som skapades åt människan.

Vi förstår detta när vi läser Jobs bok.

Job 1:6-7. En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem. Herren frågade honom: ”Var har du varit?” Anklagaren svarade: ”Jag har vandrat kors och tvärs över jorden.”

Texten visar oss hur Anklagaren, djävulen, har skaffat sig tillgång till en hedersposition på gudaberget. Han får vara med i en grupp som bär namnet gudasöner. Benämningen visar på att de som ingår i den gruppen bär på en likhet med Gud, precis som människan var skapad att göra. Namnet på djävulen, Anklagaren, visar på vilken roll som han spelar i relationen till Gud. Han har ingen egen roll utan den definieras genom den relation som Gud hade med människan.

Sakarja får i en syn se något som har stor betydelse i för mänskligheten.

Sak 3:1-5. Herren lät mig se Josua, översteprästen, där han stod inför Herrens ängel. På hans högra sida stod Anklagaren, beredd att anklaga honom. Herrens ängel sade till Anklagaren: ”Herren skall tillrättavisa dig, Anklagare, ja, han som har utvalt Jerusalem skall tillrättavisa dig. Är inte denne man en brand ryckt ur elden?” Josua bar smutsiga kläder där han stod framför ängeln, och ängeln befallde sina tjänare: ”Ta av honom de smutsiga kläderna!” Och han sade till Josua: ”Jag befriar dig från din skuld, och du skall kläs i högtidsdräkt.” Sedan befallde han: ”Sätt på honom en ren turban!” Och de satte på honom en ren turban och klädde honom, medan Herrens ängel stod bredvid.

I synen ser Sakarja hur en överstepräst bära fram folkets synd inför Gud och förlåtelse ges. Vi ser att Anklagaren finns med inför Guds ansikte när detta sker.

Sakarja får höra följande ord uttalas av Herrens ängel till översteprästen.

Sak 3:8-10. Lyssna, Josua, överstepräst, du och dina ämbetsbröder som sitter framför dig – dessa män är ett tecken: Se, jag skall låta Telningen, min tjänare, komma. På stenen där, som jag har lagt framför Josua, på denna enda sten med sju ögon ristar jag en inskrift, säger Herren Sebaot. Jag skall utplåna landets skuld på en enda dag. Den dagen, säger Herren Sebaot, skall ni bjuda varandra till fest under vinrankor och fikonträd.

Telningen är kvinnans säd som utlovas av Gud i skapelseberättelsen och Herrens ängel låter himmelen förstå att något underbart kommer att ske i framtiden. Anklagaren är därmed mycket medveten om att hans dagar på gudaberget är räknade. Det kommer ett slut på gisslandramat när Anklagaren inte längre har tillträde till himmelen.

När man funderar lite närmare på den uppkomna gisslansituationen uppstår en avgörande fråga. Visste inte Gud om att ormen fanns och skulle lura människan?

Hade Gud kunnat undvika att vi fallit i synd? Ja, Gud tvingas inte in i något utan allt som sker kan han omfatta och använda. Att syndafallet kunde hända och att det hände innebär att syndafallet också har en del i Guds verk med människan.

Det drama som spelades upp är en del i en utveckling som en dag kommer att leda till en ny himmel och en ny jord. Bibeln säger att när Gud verkar går allt från en härlighet till en ändå större härlighet. Vi befinner oss i en utveckling mot något ännu mer underbart. En förutsättning att nå till nästa nivå är erfarenheten från den tidigare nivån. När Jesus kom till jorden läser vi om att han växte till i nåd och sanning inför både Gud och människor.

Dörren till nästa nivå går genom ett prov. Det provet handlar om hur vi klarar av att hantera svaghet hos oss själva och i vår omgivning. Provet gäller alla levande varelser, änglar som människor. Innan Jesus kunde gå in i sin tjänst blev han ledd in i öknen (in i svaghet) för att sättas på prov.

I lustgården fanns ett prov för människan, kunskapens träd på gott och ont. För alla änglarna fanns ett annat prov, människan, som Gud älskade och ärade trots sin svaghet.

För alla dem som har ambition och känner sig kallad av Gud finns ett prov att klara. Vi ser det så tydligt i berättelsen om Saul och David. Gud väljer Saul till kung samtidigt som David, en herdepojke, börjar sin vandring med Gud för att bli kung över Israel. Gud vet vilka svagheter som finns i Saul men väljer honom ändå. David växer sig andligt stark i sin roll som herde och Gud låter honom besegra både lejon och björn. Saul får en stark start som kung men börjar vackla med tiden. Gud smörjer David till kung långt innan det kommer finnas möjlighet för honom att själv bli kung. Saul blir ett prov för David, ett prov som handlar om svaghet, som han måste klara av innan han kan gå in i den roll som Gud tänkt för honom. David klarar provet och Gud lyfter upp honom till en nivå som ingen tidigare haft i Israel.

Jesus blir sänd till världen för att möta vår svaghet. Han som är Gud, bar de svaga och gav sitt liv för de svaga. Han klarade provet och därför har Gud upphöjt honom över allt annat. Jesus placerades högst upp på gudaberget och med sig har han en skara människor som klarat provet. Resultatet av allt detta kommer att bli en ny himmel och en ny jord där den gamla tidens svaghet inte längre utgör en frestelse för oss.

Könsmaktsordning i skapelseberättelsen?

Vi läser i skapelseberättelsen om hur Gud skapade oss till sin avbild. Som man och kvinna skapade han människan. Formuleringen visar på att samspelet mellan man och kvinna är en förebild för något som finns inom Guds väsen.

I vår moderna tid ställs det manliga och kvinnliga ofta mot varandra. Debatten handlar om könsmaktsordning och vi ser en till synes ökad fiendskap mellan könen.

Den könsmaktsordning som förslavat kvinnan anses ibland ha sitt ursprung från bibelns skapelseberättelse. Gud fastställer ett antal ordningar för relationer i skapelse. Tyvärr har många misstolkat dem. I Guds ordning finns ingen konflikt mellan man och kvinna. Tvärtom, han har skapat dem till en enhet och att gemensamt var hans avbild här på jorden. Den enheten har sitt ursprung i Guds egen person. Däremot visar skapelseberättelsen på en fiendskap mellan kvinnan och ormen (djävulen). Den fiendskapen gör att djävulen i alla tider förföljt och nedvärderat kvinnan.

Bibeln börjar med skapelseberättelsen och slutar med lammets bröllop i himmelen. Människan skapas till Guds avbild i en ordning som efterliknar det som finns i himmelen. Vid tidens slut uppväcks de som är födda på nytt och en ny himmel och jord uppenbaras. Det skapade är på väg att födas på nytt och i det har kvinnan haft en helt avgörande och fantastisk roll. Det är kvinnans säd, Jesus, som besegrar ondskan och döden.

1 Mos 1:26-28. Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

Texten visar på att Gud utgörs av en vi-enhet. Lika oss. I en enhet så som Vi är en enhet. Guds enhet. Gud har genom att skapa oss till man och kvinna gett oss en förebild för hur Guds enhet fungerar. En kvinna och en man är skapade för att leva och agera i den vi-enhet som äktenskapet ger. Äktenskapet är heligt eftersom det är en förebild för Guds väsen och ordning. Det är kärnan bakom Guds avsikt med att skapa oss. Det är i den vi-enheten som människan bär frukt. Den bilden gav Gud oss i begynnelsen för att vi lättare ska förstå den vi-enhet som vi är utvalda till i Kristus.

Joh 15:16-17. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.

Äktenskapet visar oss på bekännelsen till varandra och troheten till förbundet som en kärna för ett lyckligt liv. Samma grund finns i på-nytt-födelsen och den vi-enhet som etableras i Jesu församling genom det nya förbundet.

Jesus kom för att visa oss vem Gud är. När Filippos frågar Jesus om de kan få se Fadern så svara Jesus. Den som har sett mig har sett Fadern.

Strax innan Jesu lidande börjar samlar Jesus sina lärjungar och tvättar deras fötter. Han ger dem ett exempel som de ska följa. Jesus visar på en princip som gäller i den vi-enhet som vi är skapade att efterlikna.

Joh 13:13-17. Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.

Även om Jesus tvättade lärjungarnas fötter så vittnar bibeln om att Jesus lära hade makt och myndighet. Vi läser om hur folket reagerade när han avslutade bergspredikan.

Matt 7:28-29. När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.

När lärjungarna börjar söka en rangordning mellan sig ger Jesus dem följande undervisning.

Mark 10:42-45. Jesus kallade till sig dem och sade: ”Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Jesus visar på ett förhållningssätt och en ordning som i en första anblick kan tyckas vara konstig. Hur kan man vara störst om man tjänar andra? Borde det inte vara tvärt om?

Ett sätt att förstå det Jesus säger är att ta till sig den naturliga ordning som finns i en familj. Vem är störst barnen eller föräldrarna? Vem är det som tjänar vem i en familj? I en familj är det den som har störst insikt och mest möjligheter som tjänar de som har mindre insikt och mindre möjligheter. Vi tycker att den ordningen är naturlig eftersom barnens utveckling och tillväxt är familjens framtid och ära. Familjen hålls samman av kärlek och är en enhet. Alla i familjen har ett högre syfte än det egna och de i familjen som har bäst förutsättningar tjänar så att familjen i sin helhet blir ärad.

I skapelsen ger Gud människan ett uppdrag. I första kapitlet läser vi: Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden. I det andra kapitlet visar Gud mer av sin avsikt med skapelsen. Människan framträder i texten som skapelsens centrum och något som Gud burit inom sig under lång tid. Här ser vi hur Gud skapar alla djur för människans skull och Gud för fram djuren, d v s ger djuren till människan, för att människan skall vara dess herde. Människan är kallad att gå före och vårda den familj som Gud ger honom. I det att människan är skapelsen krona är hon också kallad till att vara dess tjänare.

Jesus visar oss ett exempel på vad det innebär när han beskriver sig själv som den gode herden. I Joh 10:11 säger Jesus: jag är den gode herden. Han fortsätter och säger att den gode herden ger sitt liv för fåren. Notera att Jesus använder presens, d v s nutid. Jesus är.... och han ger...

Vi brukar ofta säga att Jesus gav sitt liv för oss, men Jesus säger att han ger sitt liv för oss. Han dog för oss och nu lever han för oss. Det betyder att Jesus har sin uppmärksamhet riktad mot oss och han låter sitt ansikte lysa över oss.

Människan är skapad att vara en herde för allt det som Gud gett honom. I det finns ett uppdrag att vaka över, att sörja för, att uppmuntra, att leda, och att utveckla. Jesus kom för att visa oss på vilket sätt en människoson är ämnad att leva och han undervisar om ett ledarskap som följer den ordning som Gud planerat från begynnelsen.

Matt 23:1-12. Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar och sade: ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Guds organisationsmodell är en sorts familjemodell. Modellen gäller för människans alla relationer. Den gäller i den biologiska familjen, den gäller i relationen till husdjur och tamboskap, den gäller för ett samhälle och en nation, och den gäller för alla människor på jorden.

Skapelseberättelse visar oss vad som händer när en fiende kommer in i familjen och förstör. Ormen var ett djur i den stora familj som Gud skapat. Någon lyckades ta kontrollen över en av familjens medlemmar. Det var Guds fiende, djävulen, som genom ormen (d v s en i familjen) frestade människan att avfalla från sitt uppdrag.

Ondskans väg in i familjen gick från djuren, till kvinnan, till mannen. Själva kärnan i det gift som injiceras är misstro vad gäller den omsorg och kärlek som håller ihop familjen.

Ondskans första giftiga tanke lyder: Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården? Giftet lockar människan att inventera och undersöka var gränsen för det som Gud gett finns. Det lockar människan till gränsen för vad som är lovligt i relationen. Människans tanke inventerar sammanhanget och finner just var den gränsen är.

Människan svarar: Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.

Det är lätt att visualisera hur ett litet barn i sin ensamhet undersöker vad mamma och pappa har i sina skåp. I ett skåp finns en burk med tabletter som föräldrarna varnat för. Det är farligt säger de. I den stunden sår ondskan tanken i barnet att föräldrarna undanhåller något som är gott och bra. Misstro växer på sanningshalten i det mamma och pappa har sagt. Kanske har de sagt detta för att de vill hålla det goda för sig själv? Kanske inte mamma och pappa är så goda som de verkar? Kanske älskar de inte mej?

Frestelsen kommer i ensamheten när de fysiska bevisen på Guds kärlek och omsorg inte är på plats.

Just i den stunden kommer ondskans attack i form av en direkt lögn. Ormen sade: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.”

Låt oss återgå till bilden av ett barn som hittat en farlig medicinen i föräldrarnas skåp. Tänk om någon i den stunden skulle säga: Du kommer inte att dö men du kommer att bli mycket smartare och förstå sånt som är för vuxna. Om detta sägs på ett sätt som andas omsorg och genom en karaktär som är bekant så är katastrofen inte långt borta.

I vissa situationer är ord lika farliga som en pistol eller en kniv. De är mordvapen och i ovanstående situation skulle nog en domstol döma samma straff som om barnet hade blivit mördad med kniv.

Jesus undervisar om att tjuven kommer för att stjäla, slakta och förgöra. Jesus däremot har kommit för att vi ska ha liv i överflöd. Tjuven tar alltid smygvägar in i hjorden (familjen). Han kommer in bakvägen eller genom ett hål i stängslet.

Skapelseberättelsen lär oss att roten till det onda finns i en fiende till Gud. Att ondskan tilläts komma in i lustgården i form av en orm visar oss vilken karaktär som fienden har. Slingrande, smygande, hypnotiserande, väsande och med ett gift i sin mun. Lögnen lever i mörkret och lurar på den oaktsamma och svaga.

Att ormen tilläts fresta kvinnan innebär också att Gud kommer att använda kvinnan på ett fantastiskt sätt för sin plan. Hon kommer att få upprättelse. Gud talar ut detta omedelbart efter syndafallet. Genom kvinnans säd kommer ormens huvud (ondskans makt) att krossas. Kvinnan kommer att föda Guds son i formen av en människa (en man) och denna son kommer att krossa Guds fiende.

Den frukt som människan åt, kunskapens frukt, gav människan insikt om ont och gott och med insikten kom ansvaret och skulden. Insikt om vad som är rätt utan förmåga att göra rätt är en svår förbannelse att leva under. En konsekvens av synden var att den vi-enhet som Gud skapat mannen och kvinnan till försvagades och kroppens biologi fick överhanden i deras relation. Livet blev hårt att leva och kroppens styrka viktig för överlevnad. Det hårda livet har brutit ner den jämställdhet som Gud skapat dem till och kvinnan blir beroende av mannens styrka för sin överlevnad.  

Bibeln lär att kvinnan skapades från mannen och att hon är en hjälp och en jämlik partner på samma nivå som mannen. Mannen behöver någon på samma nivå och det är i samspel mellan mannen och kvinnan som människan blir lik Gud. Ondskan attackerade Guds skapelse genom kvinnan men Gud upprättar henne genom att låta sin egen son födas genom henne. Guds plan för kvinnan, att bli mor till Guds son, har gjort att ondskan hatat kvinnan. Genom alla tider har kvinnan förföljts, kuvats, och nervärderas. Det är djävulens verk och det är ett resultat av att Gud utvalt kvinnan att ge världen och skapelsen frälsning.

Kvinnans säd, Guds son, var förutbestämt att dö för världens synd men också att väckas till liv igen (uppstå) genom den Helige Ande. Den Helige Ande har namnet Hjälparen. Samma namn som kvinnan har i skapelseberättelsen. Det är den Helige Ande som föder oss på nytt till att ingå i Kristi församling (som är Guds sons brud). Den Helige Ande uppfyller Jesu brud (församlingen) i den tid vi lever i just nu. Genom församlingen verkar den Helige Ande i hela världen.

En av den Helige Andes uppgifter är att väcka till liv och att föda på nytt. Jesus var den förstfödde. Sedan följer alla som tar emot Jesus som sin Herre. När väl Jesus kommer tillbaka för att hämta sin brud kommer hela skapelsen att födas på nytt. Därmed kan den tid vi lever i, församlingen tid, sägas ha karaktären av ett havandeskap. Skapelsen är på väg in i en födelseprocess som kommer att ge oss en ny himmel och en ny jord.

Rom 8:22-27. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp. I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

I den första ordningen, den som vi läser om i skapelseberättelsen, möter vi en värld som är skapad. Där i skapelsens begynnelse började en process som kommer att leda till en värld som är född av Gud. Om den nya världen läser vi i Uppenbarelseboken. Ja, allt är en utveckling under Guds kontroll och vi är på väg att likt en larv förpuppas och födas till ett liv i en ny dimension. I den dimensionen gäller inte längre det manliga och det kvinnliga utan vi är alla som änglarna i himmelen. En avbild fyller inte längre någon funktion när vi får uppleva det avbilden var tänkt att illustrera.

Ledarskapets gåva och gåta

Frågor kring ledarskap är ständigt aktuell i vårt samhälle. När vi i vår tid ska utveckla en så bra skola som möjligt så är det inte ovanligt att ledarskapsfrågan kommer i centrum. En ledare är en förebild och vi behöver bra förebilder i skolan. Det är intressant att vi så ofta hamnar i ledarskapsfrågor när vi talar om utbildning och fostran av en ny generation. Det visar oss att i ledarskapet finns något mycket grundläggande. Vad menar vi med ledarskap? Är ledarskapet en fundamental aspekt i levande system? Hur framträder ledarskapet i bibeln?

Bibeln visar oss att ledarskapsfrågan finns med från skapelsens början. Vi läser ur skapelseberättelsen om hur Gud skapade en ledare, människan.

1 Mos 1:26-28. Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

Gud visar oss i dessa ord att människan är predestinerad att vara en ledare. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden. Det är värt att notera att Gud inte ger detta ledaruppdrag till mannen, utan ger det till mannen och kvinnan. Texten visar oss också att vi är Guds avbild som man och kvinna.

Gud sade: Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. Gud använder vi och oss när han talar om människans skapelse. Språket utstrålar en enighet i Guds ordning och den visar på ett ledarskap som drivs i enighet och harmoni. Gud visar också att motsvarande ledarskap hos människan finns i harmonin mellan man och kvinna. I den ordningen visar också Gud att det komplementära ledarskapet finns inskrivet i skapelsen från början.

Texten visar oss att det finns en ordning i naturens ledarskap. Gud är skaparen och därmed också ledaren över hela universum. Han skapar människan till sin avbild och delegerar sitt ledarskap till människan när det gäller jorden. Människan har ledarskapet över djuren och det skapade. I den ordningen följer att människan degraderar sig själv varje gång som hon tillber eller underordnar sig det skapade. Människan bryter mot Guds ordning och delegation genom att abdikera när det sker. Människan har fått sin särställning och sin förmåga för att vara skapelsen krona. Den insikten ökar vår förståelse för vikten av det första budet i Mose lag. Gud säger: du skall inga andra gudar hava jämte mig. Detta är det första budet vilket visar att detta är en mycket viktig ordning. Notera att det är en ordning som skapades från begynnelsen. Mose endast nedtecknade den princip som alltid gällt.

Nästa bud som Mose får är: du skall inte missbruka Herren din Guds namn. Att missbruka någons namn handlar om att utge sig för att agera för någons räkning men inte ha täckning för det. En ledare som missbrukar sin ställning missbrukar dennes namn som gett dem ansvar och befogenheter. Att i Herrens namn utföra det som inte är i enlighet med den delegation som givits kan ske på många olika sätt. Ett vanligt sätt att missbruka Guds namn är att använda det för att svära eller förbanna. Det är att missbruka det ledarskapsuppdrag som människan fått.

Det tredje budet är: tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sabbaten är instiftad av Gud i själva skapelsen. Gud vilade från sina verk på den sjunde dagen. Att hålla sabbatsdagen helig är att erkänna Guds ledarskap. Det är också ett sätt att utöva gott ledarskap genom att ära det behov av vila som hela naturen har. I budet om sabbatsdagen visar Gud på det nödvändiga i att säkerställa återhämtning i alla delar som rör hans skapelse. Det handlar om att inte maximera uttaget från de resurser som vi förfogar över. I ett modernt språkbruk skulle det heta att säkra ett hållbart ledarskap.

Det fjärde budet som Mose får av Gud är: hedra din fader och din moder. Även det budet handlar om ledarskap. Erkänn dina föräldrars ledarskap. Budord härrör från den delegation som Gud gav oss i begynnelsen. Var fruktsamma och utöva ledarskap här på jorden var Guds ord till människan. Våra barn är våra avbilder i det att de bär sina föräldrars genetiska koder. De blir en ny kombination men de är komna ur sina föräldrar. Människan var också kommen från Gud och är skapade till hans avbild. I detta finns en gudomlig ordning som uttrycks enkelt och kärnfullt i det fjärde budet.

Det femte budet som Mose fick lyder: du skall inte dräpa. Även detta bud handlar om gränsen för vår delegation från Gud i skapelsen. Vi har uppdraget att härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden. Vi har inte makten över allt liv på jorden. Notera att vi inte fått ett mandat att härska över varandra. Gud betraktar människan som som ett par, en familj, en släkt, ett folk och en mänsklighet. Vi människor, som individ och kollektiv, är predestinerade till att tillhöra en enhet, ett vi som lever och verkar i harmoni som en kropp. Att ta någons liv är att beröva någon dess valmöjligheter, dess förmåga att delta, möjligheter att påverka och erfara en gemenskap, samt dess förmåga att föröka sig och uppfylla sin del av jorden. Därmed så innebär döden att människan inte längre kan uppfylla sitt uppdrag som Gud gav när han skapade människan. Endast Gud har rätt att återkalla delegationen och en människa kan endast dömas av Gud.

Ur ett mänskligt perspektiv innebär döden att personen inte längre finns till, men från Guds perspektiv så handlar döden om att en människas roll här på jorden får sitt slut. Jesus uttrycker det genom att citera skrifterna där det står att Gud är en Gud för levande och inte för döda. Textsammanhanget tyder på att han menar att för Gud är alla levande även om de inte finns här på jorden.

Det sjätte budet är du skall inte begå äktenskapsbrott. Även i detta fall så kan man härleda budet till det Gud säger i sitt beslut att skapa människan. Han skapade oss till sin avbild, till en vi-enhet, till man och kvinna. Det är uppenbart att äktenskapet är en förebild för något som finns i själva kärnan av Guds väsen.

Synd är att missa målet. Guds mål med våra liv uttrycks av honom när han skapar oss. Vi är skapade att vara hans avbilder och leva i gemenskap med honom. Han gav oss förebilder och modeller att leva efter som ger oss möjlighet att uppleva den fullhet som han hade tänkt att vi skulle ha. Det är med den insikten man ska förstå Jesu mycket tydliga budskap om äktenskapets helighet. Det är heligt eftersom Gud är helig. Det är en ordning som har sina rötter i Guds eget inre väsen. Paulus skriver i Ef 5:31-32. Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett. Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan.

I allt detta ska man komma ihåg att äktenskapet är en förebild på det viktigaste; föreningen mellan Kristus och hans kyrka. Den ordningen är större än äktenskapets förordning eftersom den är evig. Äktenskapet här jorden till men föreningen mellan Kristus och hans kyrka hör himmelen till. Alla jordiska ordningar är underordnad de himmelska och om äktenskapet bryts så finns det nåd i en högre ordning. Dock, det finns en fantastisk välsignelse i att leva i linje med Guds principer i både det jordiska och det himmelska. Det finns en rik jordisk välsignelse kopplade till de ordningar som Gud givit för livet på jorden. Skapelsen visar oss att den välsignelsen är kopplad till ett välsignat ledarskap här på jorden.

I Mose lag finns en välsignelse som syftar på människans ledarskap.

5 Mos 28:13. Herren skall göra dig till huvud, inte svans. Du skall komma i överläge, inte underläge, när du lyder Herrens, din Guds, bud, som jag i dag ger dig, och följer dem troget.

Återigen ser vi hur Mose lag är länkad till det uppdrag som ledare Gud gav människan när han skapade oss.

Övriga budord handlar om respekten för sin nästa och dennes egendom. Kanske skulle man kunna tala om en gemensam nämnare i begreppet ömsesidig respekt. Jesus ger en uttolkning av dessa bud när han säger älska din nästa så som dig själv. Den formuleringen skapar ytterligare insikt om den enhet som Gud skapat oss till när han gjorde oss till sin avbild.

En delegerad myndighet bygger på förtroende mellan den delegerande och den som mottar delegationen. Förtroendet baseras på att man inom delegationen har samma värdegrund. Delegationen ska resultera i en verksamhet och en gemenskap som baseras på den delegerande partens värderingar. Med värdegrund menas de värderingar och synsätt som ska säkerställa att den delegerande partens vilja sker. Därmed agerar alla i delegationen som en enhet, ett vi, och likt en organism agerar i sin omgivning. En som agerar i en sådan delegation agerar i den delagerande partens namn. Jesus beskriver vid ett tillfälle den vi-ordning som Gud utgick från när han skapade människan till sin avbild. Det sker i samband med att Filippos ställer en fråga till Jesus om Guds inre väsen.

Joh 14:8-11. Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull.

Lite längre ner i texten ber Jesus för oss som kommit till tro genom lärjungarnas ord.

Joh 14:20-23. Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.

Hela bönen utstrålar den ordning som Gud hade i tankarna när han skapade människan. Att vi skall fungera som hans avbilder, som en likadan vi-enhet som fadern, sonen och den helige ande är, samt att vi skulle förenas i en nära gemenskap med honom. Jesus fullkomnar den tanke som Gud hade när han skapade oss, och vars yttre tecken beskrevs i den lag Mose fick, genom sin gärning här på jorden. I Kristus får vi del av all den himmelska världens andliga välsignelser d.v.s. allt det som Gud tänkt för oss när vi skapades.

Paulus sammanfattar fullheten i den vi-enhet som vi fått genom Jesus Kristus med orden; Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära (2 Kor 1:20).